Jag borde redan vara miljonär



Jag är en av dom som upptäckt sparande och investeringar sent i livet. Ända fram till vuxen ålder med flera år på arbetsmarknaden var jag en ekonomisk katastrof som aldrig hade en krona över på kontot. Dock finns det korta perioder i mitt liv då jag lyckats spara hyggliga summor pengar till konkreta ändamål. Trots detta skulle det ta många långa år av usel privatekonomi och skulder innan jag för första gången fick upp ögonen för aktier och investeringar. Om jag vid tidig ålder hade lärt mig att låta mina pengar jobba för mig så hade mitt liv säkert sett annorlunda ut idag. 

Att panta burkar. 

När jag var cirka 9-10 år gammal hängde jag dagarna i ända med min granne Peter som var två år yngre än mig. När vi inte spelade Nintendo eller utarbetade effektiva system för att jävlas med hans lillebrorsa så ägnade vi oss ofta åt att panta burkar. Nu är det länge sedan jag pantade sist så jag är inte uppdaterad på hur mycket man får idag, men på den tiden gav en ölburk 50 öre i utdelning. Vi hojade runt i vår lilla by med cykelvagnar och plockade burkar i svarta sopsäckar som vi sedan med stor möda släpade till den lokala Ica-butiken. 

Med tiden blev vi lite av proffs på att panta burkar, vi cyklade runt på fotbollsmatcher och folkfester där det alltid fanns massor med pengar att håva in. Från början nöjde vi oss med att försiktigt gå några varv efter matchen var slut, men snart trappade vi upp spelet och började smyga oss in under läktarna där folk ofta slängde eller tappade burkar i jakten på 50-öringarna. När vi var som värst gick vi helt obekymrade omkring bland publiken på läktaren och frågade om de inte var klara med burken snart? 
Vi hade full koll på vart byns ungdomar hade sina fester på helgerna och på söndagarna när krutröken hade lagt sig trampade vi runt byns alla grillplatser och festtillhåll för att samla in skatterna. 

Företagandet fick ett rejält uppsving den dagen vi upptäckte att alla sprit och vin-flaskor från systembolaget gav en hel krona i pant i stället för femtio öre. Problemet var att dessa inte gick att panta på matbutiken i byn utan var tvungna att lämnas in på systembolaget i stan. Peters pappa som var väldigt hygglig och nog tyckte att det bra att grabbarna hade något att göra i stället för att reta lillebror ställde upp och gick med på att köpa våra spritflaskor för en krona styck. Dessa passade han sedan på att panta i stan vid lämpligt tillfälle. Vi utökade vår verksamhet med att nu cykla runt bland byns alla returglasuppsamlare som på den tiden var stora gröna kupoler i fiberglas med två stycken runda hål i på toppen. Vi var ganska företagsamma och hade med oss en liten stege som vi klättrade upp på för att sedan genom de två hålen på ovansidan av kupolen sticka ned armen och fiska upp de flaskor som det var pant på. Tyvärr nådde våra små korta armar inte långt och endast de uppsamlare som var riktigt fulla kunde ge någon utdelning. Därefter noterades vilken dag i veckan som returbilen körde runt och tömde kupolerna för bäst chans att få utdelning. 

Efter ett tag började vi klura på olika uppfinningar som kunde hjälpa oss att fiska upp alla dessa pengar som folk slängde i returen. Skräpuppsamlare med gripklo i ena änden fanns säkert på den tiden, men vi hittade i stället på egna lösningar. Efter åtskilliga experiment med både fiskeredskap, käppar och lasso så blev den slutgiltiga vinnaren ett sådant vitt plaströr som elektrikerna drar kablar igenom på byggen med en ballong fasttejpad i ena änden. Röret fördes sedan ned igenom ett av hålen på kupolen och in genom flaskhalsen där ballongen sedan blåstes upp inne i flaskan. Tummen täppte till hålet på röret och flaskan fiskades upp. Vi var pantflaskornas kungar! 
Företagandet kom till ända den dagen Peters pappa inte längre kunde ta emot back efter back med spritflaskor och förmodligen var det lite pinsamt för honom att varje vecka lunka in på stadens enda systembolag med hundratals spritflaskor i bagaget. 

Vi fortsatte panta burkar men Peter började nu ägna sig åt annat också. I riktig Warren Buffett-stil köpte han tuggummin på kiosken för 50 öre som han sedan sålde till polarna på rasten i skolan för en krona. På den tiden var det Jenka, Chock, Shake och Funny som man tuggade. För pengarna köpte han aktier. Här går våra vägar isär. Tyvärr. 

Vi växte i från varandra, jag började på en annan skola och tillslut tappade vi kontakten. Jag har ingen aning om vad han sysslar med idag men med den företagsamheten vid så ung ålder antar jag att han vid det här laget sitter på en rejäl aktieportfölj. 

Hur det kommer sig, att jag med detta initiativtagande vid så ung ålder och en vän som säljer tuggummin för att köpa aktier inte kommit på att spara och investera själv, är för mig en irriterande gåta!? 

Det är inte förrän cirka 25 år senare i livet som jag för första gången förstår vidden av begreppet ekonomiskt oberoende och startar ett aktiekonto. Nu känns detta bara som en barnslig anekdot, men tänk hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade tagit rygg på Peter och hans tidiga aktieinvesteringar... 

Ha en bra dag alla börshajar!! 


Kommentarer

  1. "Nu känns detta bara som en barnslig anekdot, men tänk hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade tagit rygg på Peter och hans tidiga aktieinvesteringar..."
    En underbar anekdot.

    Tråkigt för din plånbok att ni tappade kontakten, men kul att du sent omsider hittat rätt. Du kanske skulle leta upp den där Peter. Vem vet, han kanske spårade ur och idag producerar en stor mängd flaskor som företagsamma ungar kan panta på bolaget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej JoEs!
      Ha ha, ja, vem vet. Jag har faktiskt tittat efter honom på Facebook men inget napp.
      Jag hoppas att han inte producerar mycket pant utan att han gått i tidig pension tack vare sin tidiga ingång på aktiemarknaden:)

      Tack för besök och kommentar!

      /K

      Radera
  2. Intressant! Ja, vi förändras över tid, men kul att du "hittat" (tillbaka) till något som passar dig nu. Var sak har sin tid.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjenare Egon!
      Ja du, intressant och kanske lite irriterande ibland, ha ha! Nej då, det är helt sant, vi förändras mycket under ett liv och det finns säkert någon mening med alltihopa. Jag är i alla fall glad att jag hittade tillbaka, bättre sent än aldrig:)

      Tack för besöket.

      /K

      Radera
  3. Inte mycket till ide dock att gråta över spilld mjölk, det som var kan man inte ändra, men man kan styra över det som väntar framöver. Kul att du kom till insikt.
    Mvh investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjenare Investeraren.
      Det är helt riktigt, inte lönt att gräma sig över gammalt.
      Framtiden ser ljus ut:)

      /K

      Radera

Skicka en kommentar