När ens bästa vän inte kan betala räkningarna


Corona-krisen slår hårdare på vissa ställen än på andra, beroende på vilket land man bor i eller inom vilken sektor man jobbar så kan krisen både ge mer jobb eller åt rent motsatta hållet, orsaka uppsägning. Precis som vilken annan ekonomisk kris så var även denna svår att förutspå, i Januari månad när Kina började stänga städer och bygga sjukhus så ångade resten av världens börser på som tåget. Några månader senare stänger man stora delar av planeten och börserna rasar. De ekonomiska följderna av viruset tror jag inte att vi sett i sin helhet ännu. Jag spekulerar inte i hur börsen kommer att reagera framöver men själv skulle jag inte bli förvånad om det kommer att dyka upp fina tillfällen till inköp under en längre period.

Jag har bott över tjugo år utomlands i ett land som tar emot över 84 miljoner turister årligen, en marknad som förra året drog in över 92 miljarder euro, 15% av landets BNP. Så kommer det inte att bli i år. Hela landets turistanläggningar, hotell och stränder är stängda och flygtrafiken står i princip helt still. Jag kan inte ens föreställa mig vilka ekonomiska konsekvenser detta kommer att få för landet men förödande är väl bara förnamnet. 

Min bästa vän och hans fru jobbar båda inom denna sektor och har blivit permitterade på obestämd tid. Landet har tagit fram ett krispaket och samtidigt lättat på kraven för rätt till a-kassa så att alla ska ha rätt till hjälp och ersättning. En ny lag trädde i kraft för några veckor sedan som tvingar alla företag att återanställa alla anställda när nödläget avlyses, något som bara kan resultera i att många av de som idag är permitterade kommer att bli arbetslösa. 

Nu till saken, min vän och hans fru har så höga utgifter att de nu inte har råd att betala räkningarna, trots att de båda har rätt till A-kassa. De är skuldsatta upp över öronen och lever hela tiden på gränsen eftersom dom är helt beroende av att få sin vanliga lön in på kontot varje månad. Barnfamilj, två bilar med respektive lån, lån på lägenheten, privatlån för renovering, ytterligare ett lån för att betala av diverse kreditkort, shopping, resor och så vidare.  

Listan kan göras lång men summa summarum så lever dom långt över sina tillgångar, även när dom jobbar som vanligt och dessutom har dom ingen buffert att ta av när det krisar. Flera gånger sedan vi har känt varandra har det varit nära att smälla och varje gång har dom löst problemet med att låna ännu mer pengar. Ungefär som den amerikanska statsskulden, skillnaden här är att dom kommer att bli tvungna att betala tillbaka varenda öre, plus ränta. 

De lever från löning till löning och har inga pengar sparade, enligt min vän så har dom "inga marginaler" för att spara. Det är ett sätt att uttrycka det. Ett annat kunde vara att dom har dragit på sig för mycket utgifter i förhållande till sin lön för att kunna spara något. Det här har vi pratat om flera gånger och jag har gett min åsikt om att det handlar om prioriteringar, vill man ta tag i sina skulder och rensa upp i sin privatekonomi så får man dra ned på lyxartiklar och bekvämligheter som kostar pengar. Har man ingen marginal att spara så får man börja med att skapa en sådan, första steget blir att dra ned på utgifter så att det finns pengar över att spara.




Det är nu ganska precis tio år sedan jag för första gången fick upp ögonen för ekonomi och aktier. Där påbörjades en process där jag sakteligen började städa upp i min privatekonomi, det är inte gjort på en dag. Jag började se över mina utgifter, spara lite pengar varje månad, lade upp en plan för att betala av mina skulder. Jag bytte bank och telefonbolag, sade upp onödiga abonnemang och så vidare. Ju fler böcker om ekonomi och sparande jag läste desto mer övertygad blev jag om att jag varit på fel väg väldigt länge och att det var dags för en förändring. Jag bestämde mig för att ändra på saken och för det fick jag vara beredd att slita. Om man fortsätter att göra samma sak år efter år så kommer man att fortsätta att få samma resultat, förändring innebär uppoffring, så är det bara. 

Under dessa år har mina vänner följt mig nära inpå och sett hur jag genomgått denna förvandling från slösare till sparare. De har varit med och vet att jag läst mängder med  böcker om ekonomi och investeringar, börjat köpa aktier, lärt mig om ränta på ränta, betalat av mina skulder och så vidare. De vet att jag tack vare mina aktier nu får en passiv inkomst från aktieutdelningar, att jag har en buffert som jag kan ta från om det skulle krisa. 

Vi har pratat om ekonomi många gånger, det är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum. Oftast eftersom det kör ihop sig för dom ekonomiskt och när det gör det så försöker jag på bästa sätt att hjälpa till och berätta om det jag lärt mig. Hur man kan börja organisera ett sparande varje månad, hur fungerar ränta på ränta, vikten av att eliminera dyra lån, hur aktier och fonder fungerar. Vid flera tillfällen har jag tagit med böcker till honom för att på så sätt försöka sätta igång en process men det verkar som om ingenting kan få dem att sluta konsumera som dom gör. 

Jag har själv levt skuldsatt under många år och hade ingen aning om hur man hanterade pengar på ett bra sätt, långt upp i vuxen ålder. Så jag ska inte säga att jag inte förstår hur det kan bli som det har blivit för dem, men jag tycker bara att det är väldigt trist. Speciellt eftersom jag själv gjort resan och vet att det är möjligt, det går att förändra sina ekonomiska vanor och vända ett sjunkande skepp, men man måste börja någonstans och vara villig att göra uppoffringar. 

Till frågan som jag ställer mig, hur kan man hjälpa en vän som är djupt skuldsatt att inse att han har ett problem som måste lösas? Eller ska man ens göra det? Vem är egentligen jag att säga hur han skall hantera sin privatekonomi? 

Jag är en nära vän, men jag har ingen rätt att lägga mig i deras ekonomiska problem. Jag har försökt att på ett så smidigt sätt som möjligt hjälpa till och komma med rekommendationer, jag har erbjudit mig att sitta ned med dem och gå igenom saken för att lägga upp en plan. Jag har även försökt tända en gnista genom att berätta om ekonomiskt oberoende och drömmen om att bli fri. Det har inte gett något resultat.



Det som fick mig att tänka till och bli riktigt motiverad att börja spara var inte just pengarna i sig. Pengar för mig är bara ett verktyg, men vad man kan göra med det verktyget är helt fantastiskt. Med pengar kan man köpa frihet, världens dyraste lyxvara. När jag förstod att man kunde låta sina pengar jobba åt en och inte bara jobba för pengar så förändrades hela spelplanen. 

Nu kunde jag helt plötsligt finansiera den fria livsstil jag alltid hade drömt om, nu hade jag ett motiv, en drivkraft att genomgå en förändring och göra en massa uppoffringar. Förresten så slutar uppoffringar att kännas som uppoffringar när man gör det för att uppnå ett större mål. Har man en plan och en dröm som driver en framåt så känns det inte alls lika tufft att byta vanor. Till slut triggas man av dessa förändringar och det känns till och med roligt eftersom man lever på drömmen om att lyckas.

Drömmarna om allt som man skulle kunna göra om man var ekonomiskt oberoende eller mer ekonomiskt fri tycker jag har en mycket större dragningskraft än själva pengarna i sig. Här finns en otrolig drivkraft. I mitt fall var det här jag hittade energin till att börja organisera ett sparande. Jag och min tjej fantiserade mycket om alla resor vi skulle göra, om olika platser på jorden där vi skulle kunna bo, om hur vi skulle kunna jobba deltid eller till och med sluta jobba och få mer tid över till det vi verkligen vill göra. Inte behöva be chefen om semester. Här finns en magi som ger en styrkan att kämpa på mot målet även när det går tungt, hittills har det fungerat väldigt bra för mig.

I detta fall har det inte fungerat med drömmar heller, min vän kör på som vanligt utan att agera och nu är krisen här. Jag tycker att jag försökt med allt och nu har jag gett upp, det är deras ekonomi och en förändring måste trots allt ske frivilligt. Det vore extremt tråkigt att behöva se att dom går in i väggen ekonomiskt, men ibland undrar jag om det inte vore det enda som skulle kunna få dem att ändra på sitt beteende? 

Hur gör ni för att motivera andra att börja spara eller ta sig ur skuldfällan? 

Ha en trevlig söndag alla börshajar.

Procter & Gamble, utdelningskung!


William Procter och James Gamble, två immigranter från England slog sig ned i Ohio och startade företag tillsammans där man tillverkade tvål och stearinljus, året var 1837. Här föddes en av Amerikas stabilaste utdelare som förra året fakturerade över 68 miljarder dollar, inga lättviktare direkt. 



Procter & Gamble är idag verksamt i över 180 länder och har över 97000 anställda. Med sextiofem olika varumärken där diskmedlet Yes, Pantene schampoo, Pampers blöjor och naturligtivs rakhyvlar från Gillette är några av de mest kända. Med över fem miljarder kunder världen över är det nästan svårt att inte använda sig av någon av deras produkter. Det tycker jag räknas som en fin vallgrav. 



Utdelningar är religion hos Procter & Gamble. Varje år sedan 1890 har bolagets aktieägare fått klirr i kassan, det ger bolaget en plats på tio i topp-listan över världens äldsta utdelare, svårslaget. Bolaget har även lämnat titeln utdelningsaristokrat bakom sig och klivit upp på podiet som utdelningskung (bolag som höjt sin utdelning i +50 år) med hela 64 år av höjda utdelningar i bagaget, P&G delar ut kvartalsvis och inför 2020 höjer dem utdelningen med 6% från 74,59 cent till 79,07 cent som resulterar i en årlig utdelning om 3,17 dollar per aktie. I fredags stängde aktien på 124,69 dollar, det ger en direktavkastning på 2,4%. 


Kan det vara en split på gång? Procter & Gamble är nära all-time high och har sedan 70-talet genomfört en 2-for-1 split sex gånger efter att aktiekursen klättrat över 100 dollar. Än så länge är det bara spekulationer men traditionen säger att det borde vara på gång. En aktiesplit är inget annat än ett sätt att få oss sparare att lockas till att köpa mer aktier. Om marknaden anser att priset på aktien börjar bli för högt så minskar handeln, för att då återuppliva gnistan så delar man aktierna på hälften, priset på aktien sjunker med 50%, så även utdelningen, och antalet aktier i bolaget fördubblas. Aktiekursen dras ned till hälften, vi småsparare tycker att det ser billigare ut och handeln i aktien ökar igen. Börsvärdet står oförändrat och som aktieägare så blir man varken rikare eller fattigare på grund av en split, däremot finns det en klar fördel med aktiesplit i ett bolag med en så lång historia som P&G. Detta är vad aktiestinsen kallar för "kaninaktier" som avlar av sig med tiden. Det gör en rik på lång sikt. 



Totalavkastningen för aktien de senaste 40 åren ligger på 6300% om man räknar med att alla utdelningar har återinvesterats. Det är inte en speciellt hög siffra om man jämför med till exempel svenska Latour som haft en totalavkastning de senaste 35 åren på galna 148000% men tryggheten i att äga ett bolag som delar ut pengar som P&G tycker jag helt klart är värt en plats i portföljen. Jag äger inte ännu några aktier i Procter & Gamble men jag ser fram emot att få köpa in mig med tiden. 

Ha en bra dag alla börshajar! 

Firar påsk med Warren Buffett.


Det här inlägget innehåller annonslänkar för Bokus

I dessa tider när det blir extra mycket hemmasittande och vi dagligen bombarderas av idel domedagsnyheter så kan det vara gött att zooma ut en stund och hänga med Warren Buffett. Då blir man garanterat på bra humör. Förutom alla böcker som skrivits om Buffett så passar just nu dokumentären "Becoming Warren Buffett" väldigt bra. Precis som Lennart "aktiestinsen" Israelsson så är W.B en bra påminnelse om att tiden är aktieinvesterarens bästa vän. Kriser kommer och går, är det inte det ena så är det det andra, det finns alltid anledningar att vara rädd eller att sälja sina aktier i panik för den som väljer att fokusera på det. 

En annan taktik är att investera i bolag med fin historik av stabilt ledarskap och kassaflöde, behålla aktierna över tid, återinvestera utdelningar och inte sälja rasket varje gång marknaden svajar. Det finns inga garantier för någonting på aktiemarknaden men om man tar rygg på W.B så tror jag i alla fall att man har en god chans att få bra resultat. Filmen är från 2017 och finns på HBO och på Youtube

Förutom filmen så har jag laddat upp här i påsk med alldeles för många böcker, hoppas jag hinner bränna igenom alla. Bland annat P.H.Börjesson's bok "Så här blev Warren Buffett världens rikaste person" som jag nu läser för tredje gången och "The Warren Buffett way" av Robert G. Hagstrom. Mycket läsvärda bägge två. 

Det regnar utanför och världen är lite upp och ned just nu, lika bra att chilla och invänta bättre tider. 

Glad påsk på er alla börshajar. 

Köp kvalitet och spara pengar!



Det här inlägget innehåller annonslänkar för Avanza

"Att köpa billigt blir dyrt i längden" är ett ordspråk jag hör ofta. Jag håller med helt och hållet och som minimalist och lagomt snål småsparare så passar det mig perfekt. Att köpa billigt kan verka billigt för stunden, men ofta går man på en mina och köper istället flera billiga prylar som till slut blir dyrare än om man hade köpt bra grejer från början. Detta, plus förbannelsen när de billiga prylarna går sönder. Att köpa kvalitet är oftast dyrt, men bra grejer håller i längden och slår man ut inköpspriset på alla de år man använder dom så tjänar man oftast många riksdaler. 

Min gamla Northface-jacka som pryder dagens inlägg inköptes på den tiden då utebutiken fortfarande fanns i min hemstad. Jag kommer inte ihåg exakt vilket år detta var men cirka 2006. Jackan är nu alltså ungefär fjorton år gammal och den har använts i ur och skur för både skidåkning, fjällvandring och resor runt jorden. Jag har aldrig i mitt liv haft en bättre skaljacka och den håller båda regn och vindtätt än idag. När stunden kommer för att köpa en ny jacka så kommer jag inte att ha något tvivel på vilket märke jag ska ha. 

Femtusen spänn för en jacka är dyrt, men billigare än att köpa något billigt alternativ på stadium som håller en säsong. Jag blir till och med glad varje gång jag kajkar runt i naturen och känner hur sjukt bra kläder jag har på mig, sån är jag. North Face ägs av VF corporation som just nu börjar närma sig intressanta nivåer på börsen. Aktiekursen ligger just nu på 49 dollar och med en utdelning på 1,92 dollar ger det en DA på nästan 4%. En aktie jag gärna skulle ha i min portfölj. 

När jag flyttade hemifrån fick jag ta över min mammas gamla matberedare / hushållsassistent av märket Braun. Den var redan då flitigt använd och har nu fyllt över trettio år. Den fungerar fortfarande hur bra som helst och inte ett enda tillbehör har gått sönder. Jag har ingen aning om hur mycket den kostade när den inhandlades men jag har just hittat en precis likadan på blocket och den ligger ute för femhundra kronor. Som sig bör så är inte kvalitetsgrejor bara dyra att köpa, de har också ett fint andrahandsvärde. 

Braun är inte bara ett kvalitetsmärke i sig, det ägs av Procter & Gamble som jag skulle säga är en riktig titan på den amerikanska börsen. Bolaget har delat ut pengar till sina aktieägare oavbrutet sedan 1890 och har höjt sin utdelning i 63 år. Snacka om dividend aristocrat! Det är för mig en riktig kvalitetsaktie och ett bolag som absolut kommer att hitta in i min portfölj i framtiden. Efter senaste tidens nedgång så kostar aktien nu 109 dollar. Med en utdelning på 2,98 dollar ger det en DA på 2,7%. Det är inte billigt, men det är kvalitet som håller i längden. 

Min laptop, en MacBook air av årsmodell 2012 som jag just nu sitter och skriver detta inlägg med fungerar fantastiskt bra och jag litar på att vi kommer att få många år till tillsammans innan den lägger ned eller blir för klen. Jag tycker ofta man hör att en dator blir inaktuell efter ungefär fem år, det kan kanske stämma men jag tror det beror mycket på vad man använder den till. Om man jobbar med videoredigering kanske man måste uppdatera oftare men jag är nu inne på min åttonde säsong och har inga planer på att byta ut den. Då kostade den 1200 euro, det var 10 400 kronor på den tiden, rätt mycket för en dator tycker jag, men om man jämför den med min tidigare PC som kostade lite mer än hälften och bara höll i tre år innan jag slängde ut den i ren förbannelse så är det inte alls dyrt. Jag betalar gladeligen 10 400 kronor varje dag i veckan för en apple för att slippa använda en PC. 

Apple är för mig kvalitet och inte bara varorna. När Steve Jobs garagedatorbolag börsintroducerades 1980 kostade en aktie 22 dollar. Om man hade köpt aktier i bolaget då för 1000 dollar, behållit och återinvesterat utdelningar hade denna investering idag varit värd hela 9 miljoner dollar. Det blir cirka 86 miljoner kronor på 40 år, en helt okej totalavkastning. Apple kostar i skrivande stund 241 dollar och med en årlig utdelning på 3,08 dollar ger det en DA på 1,3%. Det är inte en billig aktie och det är inte en hög direktavkastning, men det är en kvalitetsaktie i mina ögon. 

Här på hemmaplan så tycker jag att det finns flera bolag i kvalitetskategorin. Investor är för mig nummer ett. Om jag bara fick välja en enda aktie där jag skulle lägga alla mina pengar under hela min livstid så skulle det bli just Investor. Visst drömmer jag om att kunna köpa aktien till ett riktigt vrakpris någon gång under min livstid (jag har även pengar sparade just till detta) men för tillfället nöjer jag mig med att tanka på så ofta jag bara kan. Investor har valt att skjuta upp sin årsstämma och kommer att se över sitt förslag till utdelning. Jag vet inte ännu om detta betyder att utdelningen kommer att dras in helt eller bara reduceras men oavsett så står Investor för kvalitet för mig. 

Jag köper bolag på lång sikt, inte på ganska lång sikt, på väldigt lång sikt. Jag investerar i bolag som jag tror kommer att finnas där och dela ut pengar långt efter att jag har lämnat in handduken. Mina arvingar skall kunna njuta av dessa utdelningar. Idag kostar Investor 438 kronor, jag skulle inte säga att det är jättebilligt men i alla fall ett bra pris för den kvalitet som bolaget erbjuder. 

SKF, Svenska kullagerfabriken som startades 1907 i Göteborg. Ytterligare ett kvalitetsbolag med lång historia av välskött företagande och stabila utdelningar. Aktien har snittat på en årlig ökning på nästan 11% under de senaste 40 åren. Det kanske inte är något för den som letar höjda utdelningar år efter år men jag litar på att bolaget kommer att rulla på välsmort även fyrtio år framåt i tiden. Bolaget finns redan i min portfölj och kommer att fyllas på med jämna mellanrum. Idag kostar SKF A 128,50 och utdelningen 3 kronor per aktie landade på kontot i morse. Pengarna återinvesterades som vanligt i bolaget. Stabilt, tråkigt och bra kvalitet! 

Latour står också på min lista över kvalitetsbolag. Latour har sedan börsintroduktionen haft en galen totalavkastning på hela 148 000%. Det ger en årlig avkastning på 24% de senaste 35 åren. Om man vid starten hade investerat 10 000 kronor i Latour, behållit aktierna och återinvesterat utdelningarna så skulle de idag vara värda över 13 miljoner. Latour kostar idag 135 kronor och såvida de inte ställer in utdelningen på grund av viruset så kommer 2,75 kronor att landa på kontot den 18:e maj, det är en höjning med 25 öre från förra året. Det brukar inte höra till vanligheten att köpa detta bolag till en billig penning, man brukar ofta få betala lite premie till och med men det tycker jag det kan vara värt i detta fall.

Listan på aktier och prylar som jag anser stå för kvalitet kan göras ännu längre men "I've made my point". När jag började handla med aktier så stirrade jag mig ofta blind på hög direktavkastning och att köpa billiga aktier. Jag köpte Ratos i stället för Investor som jag tyckte var alldeles för dyr. Ratos var billiga, skulle säkerligen bli en turn-around och hade hög direktavkastning. Det blev dyrt att köpa billigt. Hade jag lagt mina pengar på "dyra" Investor i stället hade jag inte bara låtit bli att slänga pengar i sjön, jag hade dessutom gjort en riktigt bra affär. 

Ha en bra dag alla börshajar:)