Min passion här i livet är att resa, varje år försöker jag komma iväg på minst två längre resor och emellanåt varvar jag med små 3-4 dagars äventyr eller kortare surfresor. Om jag vore ekonomiskt oberoende skulle det inte vara något tvivel om hur jag skulle spendera tiden, på resande fot!
Dessutom faller det sig så lyckligt att jag får resa mycket i jobbet, bara att tacka och ta emot med glatt humör:)
Så blev det här i veckan när jag blev skickad till Bogotá, Colombias huvudstad. För mig som kommer från en liten by i Norrland så kan jag bara stå och gapa och förundras/förfasas över en sådan jättestad. Åtta miljoner invånare ihoptryckta på en och samma plats. Det är nästan hela Sveriges befolkning i en enda stad. Jeeeeesus!
Ta linbanan upp till klostret på Cerro de Monserrate som ligger på 3152 meter över havet så får du denna otroliga överblick över Bogotá. Staden ligger som i en gryta med en del skyskrapor i mitten som sedan ebbar ut i vanliga bostadshus och till slut favelas som klättrar upp för bergssluttningarna. Det var nästan så att man inte såg slutet på myllret av hus i diset.
Det blev en kortare visit på bara några dagar, men jag han få en liten glimt av Colombia i alla fall. Alla var så otroligt vänliga, som i alla sydamerikanska länder jag rest i hittills. Vi gled runt stan med lokala taxichaufförer, traskade runt i gamla stan, käkade god mat och drack kaffe med välförtjänt rykte. Vart man än gick möttes man av glada miner och den colombianska dialekten klingade härligt. Det stod militärpoliser med automatvapen i många gatuhörn, vet inte om det ger mig känsla av säkerhet eller mer det motsatta. Det är extremt stor kontrast mellan rika och fattiga områden och en tanke som ekar i huvudet är; "fan vad lyckligt lottad jag är"!!!
Som avslutning kan jag säga att jag blev lite nervis när jag blev ombedd att öppna väskan på flygplatsen då säkerhetsvakten tyckte att ett paket colombianskt kaffe såg misstänkt ut på skärmen. För en sekund blixtrade en tanke förbi i huvudet med bilder från dokumentärer om sydamerikanska fängelser, det vred sig lite i tarmarna bara av tanken tills vakten smilade glatt och vinkade mig vidare: - buen viaje señor!
En dag kommer jag att kunna resa tack vare min aktieportfölj, utdelningarna kommer att betala mina äventyr och det känns värt att kämpa för.
God kväll alla börshajar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar