Jag har sagt upp mig och flyttar utomlands.

Den 17:e april 2019 skrev jag detta inlägg där jag efter cirka halva livet i utlandet hade sagt upp mig från mitt jobb för att flytta tillbaka hem till Sverige. Lite drygt två år senare lättar jag ankar igen och flyttar tillbaka till solen, många erfarenheter rikare. Här kommer en liten resumé.

Att flytta tillbaka till hemlandet efter så många år ute i världen var varken det lättaste eller det roligaste jag gett mig in på, tvärtom har det varit en av de jobbigaste perioderna i mitt liv. Det är otroligt energikrävande och stressigt att börja om från scratch, bara att komma tillbaka in i systemet Sverige är ett heltidsjobb för sig. Folkbokföring, skatteverket, försäkringskassan, telefonnummer, söka lägenhet, utbildning, söka jobb, SGI, pension osv... 

Utöver det är det en hel cocktail av emotionella intryck, förhoppningar och drömmar beroende på var och ens livssituation. 

På de drygt två år som jag nu bott "hemma" har jag utbildat mig, skaffat ett fast statligt jobb, en lägenhet, en del nya vänner och fått mycket kvalitetstid med mina gamla vänner och familj. På det hela taget så har det varit en positiv erfarenhet, i mina ögon är alla erfarenheter positiva, man lär sig alltid något. Jag har lärt mig vad jag vill och inte vill med min livssituation och det var något jag grubblat på länge. 

Strax efter att jag fått min statliga anställning så var jag övertygad om att detta inte var vad jag ville ha ut av livet, det kändes inte rätt. Redan där satte jag igång och började söka jobb i utlandet. Nu har jag sedan i höstas fått napp inom turistnäringen i Spanien och ett jobb där jag kommer att få göra det jag älskar mest i livet, att resa!

Nu är det fullt upp med flyttlådor och lägenhet i Spanien, efter nyår bär det av till ett liv i solen igen, det känns underbart. Portföljen som i år fyllde sin första miljon följer så klart med på resan även om aktierna ligger kvar på mina konton i Sverige. Det blir lite förändringar vad det gäller beskattning men inget som hindrar mina planer på att bli ekonomiskt fri. 

För er som hängt här på bloggen ett tag vet att jag kommer från en bakgrund där man aldrig talade om pengar eller investeringar, jag var skuldsatt långt in i mitt vuxna liv och har kämpat hårt för att bli skuldfri och lära mig investera. Det fantastiska är att allt går att lära sig, man behöver inte ha någon tidigare erfarenhet på börsen för att kunna lyckas på börsen. När min portfölj passerade 1 miljon för första gången i mars fick jag mig en fantastisk dos av självförtroende. Jag hade själv lärt mig att investera på börsen och gått från ordentligt skuldsatt till miljonär, på åtta år. "Har jag lyckats med detta så kan jag lyckas med vad som helst" kommer jag ihåg att jag tänkte. 

Så är det, det finns inga begränsningar för vad vi människor kan åstadkomma, endast de gränser vi själva sätter. Om man verkligen vill något, ger sig fan på att lyckas och nöter enträget så når man tillslut målet, det är oundvikligt. Så är det med allt i livet och så även börsen. Vill man bli miljonär eller ekonomiskt oberoende så är det bara att kavla upp ärmarna och börja jobba för det. 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Planer för nästkommande decennium

Om några veckor går vi in i ett nytt årtionde. Egentligen är det väl inget mer speciellt med det än med vilket annat årsskifte som helst, men på något sätt känns det mer mäktigt att summera tio år än ett. Det är som att man zoomar ut lite och får mer perspektiv på saker. Förutom ett ännu okänt antal årtionden så kan jag redan nu säga att jag vid livets slut kommer att ha fått uppleva ett byte av årtusende och ett byte av århundrade, skulle jag dessutom få uppleva ytterligare ett byte av århundrade så skulle nog både jag och många andra bli väldigt förvånade, även om det med tanken på dagens medellivslängd skulle kunna vara möjligt. Den som lever får se helt enkelt! 

Om jag skulle resumera det årtionde som snart är slut så skulle jag välja ordet fantastiskt! Tack vare min långa vistelse utomlands och min stora passion för att resa har jag fått uppleva så mycket att jag ibland inte själv tror att det är sant. Tack vare detta har jag nu nya vänner över hela världen, jag talar ett nytt språk flytande, jag har lärt mig att leva i en annorlunda och spännande kultur, jag känner mig mer öppensinnad och social som person. Att ge mig ut i stora världen var utan tvekan det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv och om jag skulle få chansen att börja om från början så skulle jag göra om det igen utan att ändra en enda detalj. Jag känner mig lyckligt lottad, verkligen!

Under detta decennium föddes även mitt intresse för aktier och sparande som blivit en stor del av mitt liv. Inte så mycket för pengarna i sig utan för allt som detta sparande representerar och den personliga utveckling som det har medfört. Jag har gått från att vara en skuldsatt ekonomisk katastrof till skuldfri och organiserad småsparare, hela mitt liv har tagit en enorm vändning tack vare detta. Detta går även hand i hand med min stora livsplan som är att fortsätta resa så länge benen bär mig. Jag har aldrig sparat några pengar för att lägga dom på hög eller bli rik, min enda motivation bakom sparandet är frihet. Frihet att en dag kunna bestämma helt över min egen tid, att inte vara bunden till tid och plats, det tycker jag är den yttersta graden av vardagslyx. 

När jag nu tänker på de nästkommande tio åren så har jag några få men mycket klara riktlinjer att gå efter och dessa kommer att markera detta nya decennium. Dessa riktlinjer är inget annat än mina egna slutsatser dragna av mina tidigare erfarenheter, det finns inga rätt eller fel, bara mina personliga preferenser. Det är väldigt lätt att uppslukas och irra bort sig i ett samhälle där man hela tiden bombarderas med stereotyper och livsideal som många gånger kanske inte alls passar en själv så bra. Att försöka hitta tillbaka till sig själv och hur man egentligen vill leva sitt eget liv är inte gjort på en dag, men i min mening är det bland det viktigaste man kan göra. Så lång vetenskapen har kommit hittills så har vi bara ett liv, så jag kommer att försöka göra det bästa av det.

Hälsan är en grundpelare i spelet och både träning och kost är en stor del av min vardag sedan väldigt länge. Jag pendlar mellan vegetarisk och vegansk kost och tränar 6 dagar i veckan. Efter många år av resande och väldigt ojämna arbetstider så har jag lärt mig att anpassa detta och jag finner inte längre något problem i att varken träna eller äta sunt på resande fot. Utan hälsa finns det ingen frihet så detta är min topp-prioritering. 

Hand i hand med detta går den psykiska hälsan, vi är vana att prata om olika sjukdomar och åkommor men när det kommer till psykisk ohälsa tycker jag det verkar vara mycket tabu. På samma sätt som den fysiska hälsan är en grundpelare för ett långt och lyckligt liv så är den ingenting om den inte ackompanjeras av den psykiska hälsan. Jag har sedan några år tillbaka börjat intressera mig mycket för denna hittills ganska okända värld och börjat upptäcka potentialen i hjärnans kraft. Här kommer jag att lägga otroligt mycket krut då jag tror att nyckeln till all typ av framgång ligger i denna grå massa. Från den minsta vardagliga rutinen till att skapa ett världsledande företag så hänger allt på det mindset vi väljer att ha. 

Vänner och familj står alltid i första rummet. Gör man fel prioriteringar kan livet bli väldigt ensamt. Materiella ting har aldrig stått högt på min lista men de ligger speciellt långt ned de gånger när livet tvingar en att välja mellan personliga relationer och fysiska saker som kan tyckas gagna en ekonomiskt. 

Njuta av livet! Kommer ni ihåg filmen "Yes Man" med Jim Carrey? Huvudpersonen Carl som måste säga JA till allt som erbjuds. I filmen är ju detta naturligtvis mycket överdrivet, men i liten skala är det ändå en bra riktlinje. Säga JA till livet i allmänhet och våga ta chanser och risker. Att leva i vår trygga och inrutade vardag är bekvämt, men alla mina bästa upplevelser och äventyr har skett när jag vågat sätta foten utanför det bekväma och göra saker som verkar skrämmande och obehagliga. Utan detta hade jag aldrig flyttat utomlands, jag hade aldrig blivit skuldfri eller börjat med aktier, jag hade inte lärt mig ett nytt språk eller vågat säga upp mig från mitt jobb. En mycket utnött klyscha säger: "step out of your comfort zone, that´s where the magic happens", men det är en sanning för mig. Alla fantastiska äventyr börjar med ett litet steg i okänd riktning, jag kommer att fortsätta ta dessa obekväma steg bort från det inrutade med jämna mellanrum, det är där magin ligger i mitt liv.

Att resa är för mig världens bästa investering, det finns ingenting som berikat mitt liv så otroligt mycket som mina resor och långa utlandsvistelser. Detta kan verka som en hobby eller ett fritidsintresse, men för mig är det nog mer av en grundpelare. Jag har alltid varit en äventyrlig person och det finns ingenting som driver mig i livet som drömmen om nya resor. Åter igen känner jag mig lyckligt lottad över allt jag fått uppleva och att jag har turen att vara omringad av en liten men mycket kär skara människor som delar denna passion med mig. Här kommer det att vara otroligt mycket fokus under det kommande decenniet, resandet har bara börjat:) 

Planerna för återflytt till utlandet ligger redan på ritbordet. När jag sa upp mig från jobbet och flyttade hem till Sverige var det jobbet jag sa upp mig från, inte livet i utlandet. Just nu studerar jag och håller på att förbereda det som jag hoppas skall bli en del av mitt nya arbetsliv, men inom kort kommer jag att bege mig ut i stora världen igen. Just nu i dessa mörka vinterdagar är det inte svårt att längta bort till sol och värme, men ett liv utomlands erbjuder så otroligt mycket mer än bara härligt väder. 

Aktieportföljen hänger med på färden så klart, mitt mål är att med tiden bli ekonomiskt fri och kunna bestämma över min tid, där kommer aktierna att bli en fin medspelare. År 2013 startade jag min aktieportfölj och har sedan dess, mycket sakta men säkert, byggt upp en fin grundplåt till det som i framtiden skall bli en grundpelare bland mina inkomster. Jag kommer att fortsätta köra mitt race som jag gjort hittills, avsätta en stor del av min inkomst till aktier och fortsätta handla varje månad, oavsett hur börsen svänger. Jag kommer inte att lyssna på "experter" som försöker få mig att göra så många transaktioner som möjligt utan jobbar i stället med att köpa aktier i stabila bolag och behålla dom. Ibland köper jag för dyrt, ibland köper jag billigt. Jag lägger ingen energi på att försöka gissa vad börsen skall göra härnäst, hade jag haft en kristallkula så hade jag varit miljardär för länge sedan. Min måttstock för bra investeringar är att sova gott om natten, är man rädd och nervös för börsens svängningar så tror jag att man bör se över sin strategi. 

Sluta bry sig om vad andra tycker är en svår men nyttig konst. Då menar jag inte att man skall lära sig att vara egoistisk men absolut att prioritera sig själv när det kommer till viktiga beslut i livet. Åter igen så har vi (så vitt jag vet) bara ett liv, låt oss inte slösa enorma mängder tid och energi på att låta andras åsikter påverka våra liv. Särskilt inte när det gäller okända personer eller de som vi aldrig skulle ta ett råd ifrån eller umgås med. Samhället styr med järnhand och nåde den som går utanför normen. Hur många äger inte prylar som dom inte behöver eller aldrig använder bara för att det är så det "skall vara"? Ofantliga summor pengar spenderas på att försöka smälta in och vara "normal", som alla andra. Om man i stället väljer att prioritera det som verkligen ger livet värde så tror jag att mycket pengar skulle spenderas annorlunda. Jag väljer att investera i upplevelser i stället för materiella saker, jag prioriterar frihet över prylar, jag väljer färre ägodelar i utbyte mot mer fri tid. Åter igen, det finns inget rätt eller fel, endast vi själva kan bestämma vad som passar oss bäst, men jag kommer att fokusera på de saker i livet som jag vet ger mig lycka. Andras opinion om hur jag lever mitt liv blir mer och mer som ett avlägset brus i takt med att min egen livskvalitet ökar. Dessutom, vilka är alla dessa människor som ska ha tid att bry sig om vad jag gör? Har dom inte fullt upp med sitt?
Det är dags att runda av och gå tillbaka till ritbordet, livet väntar. 

Ha en trevlig kväll alla börshajar:) 

/K  

4 år som skuldfri

I dag är det precis fyra år sedan jag blev skuldfri. Det är en av mina absolut största milstolpar sedan jag städade upp i ekonomin och började spara och investera. Det skall erkännas att när jag skrev det inlägget var jag själv skeptisk till att kunna förbli skuldfri under någon längre tid eftersom vi lever i ett samhälle där ekonomiska frestelser står på menyn varje dag. Det är lätt att hamna i fällan att vilja konsumera för mer pengar än man egentligen har, köpa på kredit och låna till både det ena och det andra. På något sätt har jag lyckats hålla mig undan. 

Nu har fyra år passerat och jag är fortfarande 100% skuldfri. Det är en underbar känsla. Inte nog med det, jag har dessutom dragit ned på mina kostnader och "down sizeat" ordentligt på vägen. Genom att göra mig av med en massa prylar, skrota bilen i utbyte mot cykel och lokaltrafik och leva mer minimalistiskt / behöva mindre saker i mitt liv har jag skapat en liten vallgrav runt mig som gör att det blir svårare för onödig konsumtion att ta sig in i mitt liv. 

Att vara skuldfri ger en otrolig känsla av frihet. Det innebär att vad som än händer så kan ingen komma och kräva mig på pengar. Inga skulder tvingar mig att ha något minimum i inkomst, det avgör endast mina levnadskostnader som jag själv väljer. Det har också inneburit att jag kunnat lägga pengarna på annat som jag hellre vill göra, som att resa. För mig är resandet en av livets absolut bästa investeringar och jag väljer att njuta av detta i stället för att samla på materiella ting. För några veckor sedan sade jag upp mig från jobbet, hade jag haft stora skulder hade detta kanske inte varit möjligt. Att vara skyldig gör att jag känner mig bunden, jag trivs bättre med känslan att vara fri. 

Samtidigt är jag fortfarande medveten om att det är svårt att ha ett normalt liv i ett modernt samhälle utan skulder. Vill man äga ett boende så är det få av oss som kan köpa det kontant. Jag har själv kämpat hela året med att spara ihop till kontantinsatsen till en lägenhet som jag hade för avsikt att köpa. Jag börjar dock tvivla allt mer på att jag verkligen vill ge mig in på detta köp. Jag längtar alltid till att ha ett litet hus vid skogens slut i stället. Det kan kosta så lite som den handpenning jag nu har skjutklar i magasinet, vi får se vad det till slut blir. 

Alla lever vi olika och vi har olika förutsättningar och mål i livet. För mig är livsnjutandet bland det största jag har. Att resa och upptäcka nya läder och kulturer, surfa och ha mycket fritid är för mig mycket viktigare än att till exempel äga en bil. Jag cyklar hellre eller tar bussen. Den nyaste telefonen eller senaste modet är inget som jag ligger sömnlös över. Det känns mycket bättre att investera dessa pengar i min framtida frihet genom att köpa aktier. 

Det är fullt möjligt att jag en dag väljer att skuldsätta mig, jag inser att det är till och med är hög risk att det händer. Dock kommer jag att göra vad jag kan för att fortsätta vara skuldfri och under tiden njuta så mycket jag bara kan av denna frihet. 

Ha en bra dag alla börshajar:) 

New York, New York.

Jag har precis kommit tillbaka från min resa till New York, det är andra gången jag är där och jag kan bara säga; vilken stad!!! Jag skulle nog kunna köpa en gammal tisha med "I♡NY" på någon secondhand butik och stolt spatsera runt med. Ha ha! Vanligtvis när jag reser så håller jag mig undan stora städer, men här gör jag ett undantag, NY är faktiskt den enda staden jag verkligen skulle rekommendera någon att åka till. 

Det är stort, dyrt och högljutt. Skyskraporna blandas med äldre vackra byggnader, brandbilar vräker fram på 5:e avenyn, det ångar ur vägbrunnarna, tunnelbanan har det där speciella gnisslandet och överallt hör man den underbara New York-dialekten. Det är verkligen som att vara mitt i en film. Jag bara älskar det. 

NY är dyrt, förbannat dyrt. Det fattas bara att dom tar betalt för att andas. Det som drar upp resekostnaden mest är logi. Hotellen är dyra och ofta i dålig standard om man inte säker sig upp mot lyxklassen. Att äta på resturang är dyrt, förutom priset i menyn ska man betala taxes och dricks som minst ligger på 10%. 

Men det går faktiskt att komma undan billigare. Vad det gäller husrum så är min bästa rekommendation att hyra en lägenhet via AirBnB som fungerar utmärkt. Då har man riktigt kök och kan dra ned ordentligt på matkostnaderna genom att handla på vanlig mataffär och äta något eller flera mål hemma. Amerika sägs vara snabbmaten och överviktens hemland men jag tror att hälsotrenden är på god väg även där. Det finns hur mycket bra och nyttiga alternativ som helst att välja på i mataffärerna och även ute på stan. I stället för att sätta sig på Hard Rock-café och trycka feta burgare så går det fint att köpa hälsosamma och medtagbara alternativ som man äter i någon av stadens vackra parker. Bara att gå på Amazon-ägda Wholefoods är en religiös upplevelse för en matälskare som jag:) 

Färjan över till Staten Island för att se frihetsgudinnan är gratis, att gå över bron till Brooklyn är en annan gratis upplevelse som inte är att underskatta. Sedan finns det naturligtvis guider som denna där man kan välja och vraka bland 100 hundra saker att göra gratis i NY.

För mig är bland det bästa att bara snöra på sig gympadojjorna och gå. Jag tror jag gått mer än Forrest Gump har sprungit dom här dagarna. Det är det bästa sättet att avnjuta stadens "streetlife" tycker jag. 

Några av de lite dyrare aktiviteterna är att åka hissen upp till Top of the Rock på Rockefeller Centre. Det är förmodligen stadens bästa vy. Fantastisk utsikt över hela staden med Empire State åt ena hållet och central park åt det andra. Den nya skyskrapan vid Ground Cero där World Trade Centre stod bjuder också på en sjuk hissresa. 110 våningar på cirka 30 sekunder. Det är värt 32 dollar varje dag i veckan. Vill man bjuda till ordentligt kan man sväva över staden i helikopter men då får man lägga några tusenlappar extra. 

Crowded by the bull.

Precis som förra gången blev det ett besök på Wall Street (vem kan låta bli) men det blev snabbt lite trångt. Vegetarisk medhavd lunch i Central Park kändes som ett lugnare alternativ. 

Jag kommer utan tvekan att åka tillbaka till denna fantastiska stad. Det går onekligen åt pengar, men det finns många alternativ för den som är lite fiffig och streetsmart. Glatt spenderade dollar som jag hellre lägger på att resa än att köpa materiella ting;) 

Ha en bra dag alla börshajar. 

/K 

Jag har sagt upp mig från jobbet

Här följer det mest känsloladdade och galna inlägg min blogg har skådat hittills, efter 17 år av troget gnetande på samma företag säger jag nu upp mig för att uppfylla en dröm jag länge gått och burit på. Det har tagit mig flera år av velande och grubblande för att slutligen nu våga ta steget. Det här inlägget skrivs med lite darriga händer och en skräckblandad lyckokänsla av frihet. Här kommer lite bakgrundsdata. 

För precis 20 år sedan sade jag upp mig från mitt första heltidsjobb i Sverige, packade ner alla mina saker i banankartonger och flyttade utomlands med endast en ryggsäck i bagage. Det var utan tvekan det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Även om jag skulle blogga tills jag blev gråhårig skulle jag inte hinna skriva ned allt jag har varit med om på detta underbara äventyr. Jag har integrerat mig i ett nytt land, en ny kultur med nya människor och ett nytt språk. En helt fantastisk resa jag inte ångrar en sekund. 

I sjutton år har jag jobbat för samma företag, det började med att jag spontant lämnade in min C.V på ett företag utan några speciella förhoppningar om anställning. Blev uppringd och genomgick en internutbildning på tre månader och fick jobb. Det blev starten på en lång relation med ett fantastiskt jobb där jag först och främst fått utlopp för min stora passion att resa men även utvecklats som person och lärt känna en massa underbara människor. 

Under dessa år har jag varit jorden runt i stort sett och fått uppleva fantastiska platser och kulturer. Dessutom har jag haft bra lön som gjort (efter att jag lärt mig av med mitt före detta slösaktiga beteende) att jag kunnat gå från skuldsatt till skuldfri, gneta ihop till en halv miljon i aktier och ytterligare en kvarts miljon till en lägenhet. I många, många år var det jobbet där jag skulle stanna tills jag gick i pension. 

Med åren skulle dock en gnagande känsla bita sig fast i mig och växa till en klump i magen som bara blev större och större. Jag trivdes inte i mitt arbete längre och många gånger när jag stod där framför badrumsspegeln på morgonen med rakhyveln i handen tänkte jag ofta; -"vad gör du med ditt liv?" Trots det tog det flera år innan jag vågade dra plåstret och göra slag i saken. 

Förutom den personliga och känslosamma delen av detta ska jag erkänna att den ekonomiska biten är den som hållit mig tillbaka mest från mitt beslut. Det är väl utan tvekan den vanligaste anledningen till att folk inte vågar byta bana i livet. Att ha en bra lön ger en stor känsla av trygghet, men kan också ha negativa effekter. Bekvämligheten kan förvandlas till ett fängelse som man till slut inte vågar lämna. 

"Step out of your comfort zone, that´s where all the fun happens" brukar det heta. Jag håller med, men det är lättare sagt än gjort. När jag för 20 år sedan sade upp mig och stack iväg utomlands var jag livrädd och visste inte vad jag hade gett mig in på, det visade sig bli det bästa jag gjort i mitt liv. 

Rädslan för det nya och det okända, det obekväma och det osäkra är enligt mig en modern sjukdom som stoppar miljoner av människor från att fullfölja sina drömmar. Hur många där ute har inte någon gång önskat att byta jobb eller rent av hela sin livsstil men inte vågat? Tusentals personer går omkring och vantrivs på sina jobb år ut och år in utan att våga eller kunna ta steget därifrån. 

När jag i våras blev beviljad förflyttning inom företaget och fick nya uppdrag kändes det för en tid som jag fick friska vindar i seglet, det varade dock inte speciellt länge. Känslan av att behöva gå vidare fortsatte att nöta inom mig. Jag kände att jag var tvungen att säga upp mig och byta spår. Jag är inte olycklig, däremot känner jag sedan många år tillbaka att jag vill utvecklas och göra något annat. Min kreativitet har somnat in och jag finner ingen stimulans eller utmaning i jobbet längre. Jag vet av tidigare erfarenheter att stora ombyten i livet är väldigt nyttiga och utmanande. 

När man ger sig på något man aldrig gjort förut är för de flesta av oss den första tanken som dyker upp i huvudet någon typ av rädsla. Det är normalt, det är en säkerhetsspärr som försöker hålla oss borta från saker som kan skada oss. Dock tror jag att det är viktigt och nödvändigt att lära sig att töja på dessa gränser och bevisa för sig själv att vi är kapabla till mycket mer än vad vi själva tror. Att våga ta steget mot det okända och osäkra gör oss starkare, att misslyckas gör oss starkare och att övervinna rädsla gör oss definitivt starkare.

Vad är tanken med det hela? Huvudanledningen är att jag vill utvecklas och vidareutbilda mig inom ett nytt område hemma i Sverige. Jag har inte för avsikt att sluta jobba, inte på många år. Däremot har jag en annan bild av hur mitt arbete ska se ut i framtiden än det standardiserade och inrutade arbetslivet med fasta arbetstider och en fast arbetsplats. Jag vill vara fri att bestämma över min egen tid. Jag kommer att fortsätta kämpa för att nå det målet.

En annan anledning är att mitt nuvarande jobb har börjat slita på min hälsa, jag har extremt ojämna arbetstider och detta har vänt upp och ned på min dygnsrytm. I många år har detta inte känts som ett problem för mig, men att hela tiden ställa om mat och sov-klockan får till slut sina konsekvenser. I korta drag är beslutet direkt relaterat till min hälsa och välmående, något jag nu vill prioritera mer.

På samma sätt som vi diversifierar en aktieportfölj för att sprida riskerna så tänker jag att det är bra att följa samma strategi när det gäller att investera i sig själv. Den tid då man utbildade sig till något och sedan jobbade med det resten av sitt liv tror jag är på väg att fasas ut inom många sektorer, världen förändras oerhört snabbt och det allt mer digitaliserade samhället tillåter en massa nya jobb och sätt att tjäna pengar på som för bara några decennier var helt otänkbara. Att investera i sig själv och utvecklas tror jag är ett bra sätt att ha lite mer edge mot ett samhälle där det är allt för lätt att bli fånge i ekorrhjulet. 

Jag tror inte på det vi har blivit itutade från barnsben om att vi ska gå i skolan, utbilda oss och sedan jobba hårt hela livet för att börja njuta av livet när vi blir pensionärer. Livet är nu, hela tiden, inte bara när vi går i pension. Dessutom, vem vet om pensionssystemet finns kvar när det är min tur att sluta jobba eller om jag överhuvudtaget når pensionsålder? Jag kämpar i stället för att försöka skapa en livsstil som tillåter att mig njuta mer av livet och bestämma själv över min tid under hela livets gång. 

Dessutom, varför inte gå i pension lite oftare? Vem säger att man bara kan gå i pension en gång i livet? Vi lever med en massa förlegade tankar om hur livet skall vara inrutat som inte längre är aktuella. Man skulle kunna säga att jag nu går i en första pension där jag ämnar njuta av tiden på mitt eget sätt under en tid och utveckla mig som person för att sedan återvända till arbetslivet, då i en helt ny skepnad och förhoppningsvis mer på mina egna villkor. Medellivslängden ökar hela tiden, tänk om jag lever tills jag blir 100? Eller ännu äldre. Då hinner jag gå i pension många gånger:)

Vad kommer detta att innebära för mitt sparande? Just nu är det lika oklart som min framtid, det enda som jag vet bestämt är att portföljen kommer att följa med på resan, inga aktier kommer att säljas under några omständigheter och alla utdelningar kommer att återinvesteras som vanligt. Däremot vet jag ingenting ännu om min inkomst den närmaste tiden vilket gör det omöjligt att planera något sparande för tillfället. På obestämd tid kommer jag att ha betydligt lägre lön än jag har nu, om ens någon lön överhuvudtaget. Detta kommer naturligtvis att sakta ner utvecklingen av utdelningsportföljen på obestämd tid, något som jag inte är bekväm med alls, men det är en konsekvens jag får ta. 

Många gånger har jag tänkt -"äh, jag kör på, jag är ju snart framme vid miljonen". I den takt jag jobbar nu skulle jag nå en miljon i aktiekapital inom drygt två år, något jag drömt om länge. En miljon i aktier är dock inte mitt slutliga mål, jag sparar för att bygga en friare framtid med hjälp av aktieutdelningar och själva värdet på portföljen är inte det viktiga i sammanhanget. I rädslan att åter fastna i bekvämligheten bestämde jag mig för att offra några år av hårt investerande och lyssna på magkänslan i stället för rösten från "the comfort zone". Jag litar på att det blir ett bra beslut på sikt. 

Bloggen kommer jag att hålla vid liv även om sparkvoter på mellan 50-70% förmodligen blir ett minne blott, åtminstone för en lång tid framåt. Sparandet och investeringarna är ett maratonlopp för mig så även om osäkra tider stundar kommer portföljen att hållas vid liv. Jag har en bra aktiegrund att stå på och det kan säkert bli intressant att lära sig att investera även i svårare tider. Det kan hända att det blir betydligt tråkigare att blogga men det kan också bli mer intressant då hela mitt liv nu blir ett nytt äventyr. Den som lever får se.

Ibland tror jag att jag är galen, att säga upp ett fast jobb med hög lön och alla bekvämligheter som det innebär. Delar av mig bara skriker åt mig att hålla fast vid jobbet och den trygga vardagen, men magkänslan säger något annat. Att ta steget ut ur bekvämligheten är svårt, det kräver mod och lite galenskap antar jag, det sista har jag gott om;)

I mitten på juli har jag min sista arbetsdag och jag ger mig iväg med endast lusten att uppfylla en gammal dröm. Jag har inget annat jobb som väntar, till en början jag kommer att leva på sparade pengar som jag lagt undan för detta specifika ändamål. Fuck off-money brukar det kallas, jag kallar det för frihetsfonden. Oavsett namn är det pengar som tillåter att man inte behöver stanna kvar i ett destruktivt förhållande, på ett jobb där man inte trivs eller ett kapital man kan använda till att ta en time-out och göra precis vad fasen man vill ett tag. 

Jag kommer att behöva jobba extra på vägen men det är smällar jag är beredd att ta. Drömmar är dock väldigt kraftfulla, utan drömmar skulle vi aldrig ta oss någonstans i livet. Sedan gäller det bara att våga ta steget. Som Buddah sa; vill du undvika hettan, hoppa in i elden! Om vi gör det vi är rädda för så försvinner rädslan. 

Samtidigt som det känns nervöst att släppa taget om bekvämligheten och en fast lön varje månad har jag en underbar känsla av frihet i kroppen. För första gången på 17 år kommer jag nu att vara helt fri att göra precis vad jag vill. Det är inte en känsla att underskatta. Det är ju trots allt frihet jag alltid har sökt efter, det är mitt stora mål i livet. Det ska bli spännande att se hur jag nu utnyttjar den friheten. 

Jag ger mig iväg skuldfri, med en halv miljon i aktier och en dröm i bagaget, jag litar på att jag med tiden kommer att minnas detta beslut med glädje. 

Ha en bra dag alla börshajar! 

Bra balans

Vi är sparare, stora som små. Alla har vi olika förutsättningar och olika mål. En del har fått det med modersmjölken, andra har fått lära sig på vägen. Några har haft klara mål sedan barnsben, andra hamnar av en tillfällighet på ett jobb eller ett annat. I båda grupper finns det dom som tjänar gott och andra mindre. Vissa sparar bara för att det är roligt, som vilken hobby som helst. De flesta vill bli rika, vissa fortare än andra. Många drömmer om att inte behöva jobba, andra om att köpa ett hus på solkusten. Själv drömmer jag om att bygga en pengamaskin som tillåter mig leva det fria liv jag vill leva, mitt race och mina mål. 

Vad som än driver oss att spara gäller det att inte tappa balansen, precis som med allt annat i livet. Det lätt att snöa in lite för mycket på ämnet och glömma bort varför vi egentligen sparar. 

Alla dessa drömmar om pengar, i alla dess former. Sluta jobba, bo utomlands, resa obehindrat, köpa hus, inte behöva kliva upp på morgonen... det finns lika många önskningar som personer i världen. Då ska man inte glömma bort att livet är nu, det är precis nu det pågår och det är bara vi själva som kan göra det bästa av det. För det är just alla dessa saker vi gör dagligen som gör livet värt att leva, inte bara alla dessa drömmar om saker som vi ännu inte har. Att drömma är absolut nödvändigt och underbart, men det gäller samtidigt att inte glömma bort att leva i nuet. 

De första åren när jag började spara pengar blev jag nästan besatt av tanken på att bli rik. Jag läste böcker, scrollade internet i timmar, gick kurser i trading, provade att starta eget, hjärnan gick på högvarv kring tanken att aldrig mer behöva vara anställd. Att kunna leva vart jag vill i världen, att kunna resa obehindrat utan att behöva be om semester, att inte behöva vara låst till fasta arbetstider eller vara tvungen att bo i en speciell stad om jag inte vill. 

Jag har med detta lärt mig oändligt många bra saker, som att till exempel städa upp i min ekonomi, att inte slösa pengar omedvetet, att göra mig skuldfri, att skaffa mig min egen syn på hur pengar och ekonomi fungerar och inte bara stå med mössan i handen och göra som samhället säger åt oss att göra, gå mot strömmen. 

Samtidigt är det lätt att det går för långt. Sparandet bör i min mening aldrig bli så viktigt att vi glömmer bort att ha roligt. Att resa, äta gott, göra roliga saker med familj och vänner, alla dessa saker som kallas livet. Vi höjer vår sparkvot i drömmen om att fortare uppnå våra ekonomiska mål och bli fria, det är helt okej, glöm dock inte bort att leva på vägen och njuta av resan. 

Jag är oerhört glad över min egen ekonomiska resa, och de mål jag har uppnått, men samtidigt tusen gånger gladare över de saker jag har fått uppleva. Jag bor utomlands sedan tjugo år tillbaka, har rest jorden runt flera gånger och har fått uppleva många olika kulturer. Jag har mött tusentals fantastiska människor i mitt jobb, har goda vänner och bra hälsa. En kall öl i solnedgången, surfa med grabbarna, sticka iväg med tjejen till något mysigt hotell mitt i veckan, resa och uppleva nya länder och kulturer, leva gott och äta gott, leva livet helt enkelt! 

Jag älskar känslan av att se hur mitt aktiekonto växer och hur min månadslön från portföljen ökar för varje månad som går, det ger mig motivation att fortsätta framåt och visar att man kan uppnå vilka mål man vill i livet bara man kämpar för dom. Känslan att leva livet fullt ut kan dock inte ersättas med pengar. Pengar är nödvändiga för att kunna leva men låt inte drömmen om ett bättre liv äta upp nuet. 

Jag tror jag har uppnått en bra balans, hoppas det i alla fall:)

Ha en trevlig helg alla börshajar! 

86400

Som frisk människa har man tusen önskningar, som sjuk har man bara en, att bli frisk. 

Jag har varit av banan ett tag, efter ett träningspass på gymmet blev jag helt golvad och har i en och en halv månads tid åkt mellan olika läkarmottagningar utan att finna vad som var fel. 

Sportar eller motionerar nästan dagligen sedan 20 år tillbaka och blev väldigt ur spel när jag kände att jag inte kunde hålla min egen takt. 

Efter åtskilliga undersökningar så visade det sig att det var innerörat som hade ställt till det. Hela systemet ur balans och därav var jag helt oförmögen att träna.

Innan örat blev undersökt så han jag göra både hjärtröntgen, EKG och en massa andra prover för att utesluta större fel. Kanske verkar lite överdrivet men det var farbror doktorn som tyckte det skulle undersökas ordentligt. Privat sjukförsäkring är guld värt! 

Även om det bara var en bagatell så är det hur som helst en fantastisk känsla att vara frisk och stark, det är så lätt att glömma bort det i vardagen när man mår bra som vanligt. 

Efter en lyxfrukost på terassen och en vacker dag på stranden spenderades eftermiddagen i havet, vattnet är °25C och vi surfade i bara t-shirt. Vi paddlade ut med hela ansiktet i ett enda stort smile. Det var nästan vindstilla och vågorna rullade in så där som dom bara gör på film...

Det blev en del fina vågor, jag skrapade upp brädan mot revet, solen blev blodröd i horisonten och det blev kväll. En perfekt dag. 

God natt. 

Att hålla sej till reglerna.

Den här veckan har börsen backat lite och mitt sinne försökte att dra mej med på en åktur.
Jag har bestämt att jag ska handla en gång i månaden för att få ett så jämnt inköpspris som möjligt, summan kan komma att förändras med tiden, men jag håller stumt på denna regel för att inte lockas att göra impulsiva köp.

Som sagt, igår lockades jag dock att göra ett extra inköp då mina Industrivärden gått ner cirka 5 kronor sedan jag handlade, det kunde ju vara ett bra tillfälle att passa på att utöka tänke jag.



Det kunde det ju visserligen vara, men nästa vecka kan samma aktie vara 10 kronor billigare än i dag, eller inte. 
Jag köpte inga fler aktier och håller mej till det jag bestämt.
Hur man än vrider och vänder på det så går det ju inte att veta vad börsen ska göra härnäst, så personligen låter jag bli att spekulera i det.
Jag läser mycket om andra som flyttar pengar in och ut från fonder och aktier och räntespar i hopp om att spara kapital inför nästa stora nedgång, och då passa på att köpa stort.
Kan man det så är det ju naturligtvis en bra strategi, men... är det någon som verkligen lyckats med detta? 
Till och med Warren Buffett sa i en intervju att han inte skulle kunna vinna i det spelet, och han har ju ändå hållit på med aktier i hela sitt liv.


Jag som nybörjare håller mej till att handla månadsvis och på så sätt bygga upp min portfölj sakta men säkert.
Säljer jag inte, så kommer jag naturligtvis att få vara med om en del berg och dal-banor på vägen, nu sitter jag med en portfölj värd 15.000 kronor och i veckan har jag backat cirka 1000 sek, inget med det. 
Men hur känns det om man sitter med 1,5 miljoner? Eller 15 miljoner?
Ja, då antar jag att man svettas lite mer än jag gör.


Hur som helst så var det lustigt att se hur hjärnan reagerar på börsens svängningar. 
Vi får väl se hur länge det tar innan jag börjar tänja på mina egna regler...

Det är aldrig för sent...

I går pratades det om pengar på jobbet och det var kul eftersom det påminde mej om vilken förändring jag gått igenom. En av tjejerna är snart 30 år, singel, ingen familj, inget huslån att amortera på, har ut cirka 20.000 efter skatt i månaden och har inte en krona kvar på kontot vid månadsslutet. Varför? Tja, av samma anledning som jag hade ett tomt konto för några år sedan, ovetande! Jag växte upp i en vanlig svensk arbetarklass-familj och fick ingen som helst ekonomisk undervisning av mina föräldrar, inte heller i skolan eller av mina vänner.

Nu försöker jag inte skylla på mina föräldrar eller på skolan, jag vet att jag är ansvarig för mitt eget liv och mina handlingar, men onekligen hade saker och ting sett annorlunda ut idag om jag hade vuxit upp med en annan inställning till pengar.

Som tur är, är det aldrig för sent att börja om på nytt.

I januari 2010 kom jag tillbaka efter en 6 månader lång resa runt jorden och hade i stort sett inte ett öre kvar på kontot.

Sen träffade jag dej, som gav mej en helt ny syn på mycket här i livet, bland annat pengar och personlig utveckling, tack, tack och tack igen!

Jag började så smått att se över mina utgifter och att varje månad sätta över en fast summa pengar till ett sparkonto, det var så det började.

Efter hand märkte jag att mitt sparkonto växte ganska snabbt och med det intresset för pengar och ekonomi.

Jag började läsa ekonomidelen i tidningen, jag smygtittade på börsen. Jag började låna böcker på biblioteket om aktiehandel, Warren Buffett, aktiestinsen, daytrading, swingtrading, om att spara och investera.

Helt plötsligt tyckte jag det var kul att ta hand om mina egna pengar, lära mej om banker, hur börsen fungerar, ränta på ränta, att pengar inte bara är något som trillar in på kontot varje månad och sen försvinner.

Senare övergick sparandet till procent, jag började med att föra över 10% till ett konto som jag bestämde att jag aldrig skulle röra, bara för att skapa ränta.
Jag började även att kontrollera vilka utgifter jag hade varje månad och ökade i samband med det mitt sparande då jag märkte att det blev ju faktiskt en hel del över. Idag sparar jag mellan 30 och 50% av min lön varje månad, utan att leva snålt, det handlar bara om att organisera sej.
Det blev slut med att handla på kredit, i stället öppnade jag upp separata konton till varje ändamål och sparade ihop till det jag ville köpa i stället för att betala ränta.
"Madrassen", som jag kallar min buffert, föddes. Det är den jag nu tar av när jag får någon tillfällig utgift som jag inte räknat med, i stället för att låna eller bli tvungen att äta pasta med oregano månaden ut bara för att något gått sönder.

Efter hand vågade jag mej på att köpa lite aktier, ett intresse som växer varje dag.
På tre år har jag gått från att vara totalt ovetande om pengar till att idag ha betalat av hälften av mitt studielån och ha runt 300.000 sek i tillgångar.
Jag har räknat på att med min nuvarande sparförmåga och med hjälp av lite ränta och värdestigning på börsen, så kommer jag att ha sparat ihop till min första miljon om cirka 7 år, från slösare till miljonär på 10 år!!!
(Om man nu räknas som miljonär för att man har en miljon vill säga?)

Saken är, att det går verkligen så fort när man väl kommer igång att spara.
När jag nämner detta för vänner som inte sparar pengar så svarar nästan alla likadant, det är inte lönt!
För det första så har dom inte tillräckligt för att spara eftersom deras utgifter är viktigare, och sen blir det ju ändå inget om man inte har en fet lön tycker man oftast.

Nu när jag insett att det visst blir något av det, och att det inte krävs att man slutar leva bara för att spara, så känner jag att jag vill hjälpa andra. Det skulle vara så kul om jag kunde hjälpa någon som mej själv att bättra på sin ekonomiska situation.

Jag tackar dej igen för att du hjälpte mej att förändra mitt liv, det är något jag kommer att uppskatta för alltid.

Nu är det andras tur att ta hand om sin privatekonomi, börja spara idag, det är aldrig för sent !