Hur mycket behöver jag för att bli ekonomiskt fri?

Min frihetsresa är nu inne på sitt tionde år. Det har absolut inte varit en spikrak bana, hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag nog sparat in några år, men jag tar det som en del av processen. I början läste jag en del böcker, sparade pengar i olika kuvert och hade fullt upp med att städa upp i min privatekonomi och organisera återbetalningen av skulder. Den historien kan du läsa här. Inlägget innehåller affiliatelänkar till Avanza. 

Beroende på vad man har för utgångsläge så tar det mer eller mindre tid att få struktur på sitt sparande, men det är oavsett inget man gör på en dag. Ju mer man läser och provar sig fram med pengar och investeringar desto bättre blir man på att optimera sitt sparande och förhoppningsvis lär man sig något av sina misstag på vägen. I en början lade jag ned massor med tid och pengar på daytrading som jag i stället kunde ha investerat i mitt nuvarande aktiesparande. När jag sedan tog steget över till aktier var hög direktavkastning något som lockade mer än stabila och tråkiga utdelningsaktier och det blev en del pengar kastade i sjön. But that's all water under the bridge now. 

Jag öppnade mitt aktiekonto och började köpa aktier kontinuerligt år 2013. Sedan dess har mina första tiotusen kronor förvandlats till dagens portfölj, jag har betalat av alla mina skulder och skapat en bostadsfond där handpenningen till ett eventuellt bostadsköp ligger. Portföljen sjönk under Corona-krisen som värst med 30% och har nu hämtat sig lite. Detta är den grundplåt som jag står på idag. Nu är det bara resten kvar. 

Dom flesta av oss som investerar har en dröm om frihet av något slag. Vissa mer extravaganta än andra, men över lag handlar sparande och investeringar om att skapa sig någon typ av tryggare och friare framtid, den friheten har ett pris. Priset som jag måste betala för den friheten beror på en del olika faktorer, men det som kommer att vara avgörande i den frågan är hur mycket jag har i utgifter varje månad. Relationen mellan hur mycket jag uppskattar att få i avkastning på mitt investerade kapital och mina utgifter avgör hur mycket och hur länge jag måste spara för att kunna leva utan att vara löneanställd. Det enklaste sättet som jag känner till för att uppnå ekonomisk frihet för en vanlig Svensson som du och jag är att investera i aktier och fonder och på så sätt skapa en egen månadslön i form av utdelningar. 

Två faktorer som avgör: 

1: Utgifter. Hur mycket pengar behöver jag netto varje månad in på kontot för att täcka mina utgifter? Detta är den avgörande faktorn, en person med låga omkostnader i förhållande till sin inkomst kan snabbare nå sitt mål. Här är det viktigt att räkna med goda marginaler eftersom mina omkostnader kan komma att förändras under min livstid. Samtidigt tycker jag att man ska fråga sig själv vilka ekonomiska uppoffringar man är beredd att göra för att uppnå friheten? Kanske det kan vara värt att skära ned på en del bekvämligheter i utbyte mot att inte behöva jobba? Kan vara värt att ta med i kalkylerna. 

2: Avkastning. Hur mycket pengar netto kan jag uppskattningsvis få på mina investeringar? Även här vill jag räkna med goda marginaler eftersom den verkliga avkastningen kanske inte alltid går i linje med den förväntade. Har man dessutom en lång sparhorisont som jag ska man räkna med att pengarna förlorar köpkraft med åren. Jag tycker också att utdelningsåret 2020 är ett praktexempel på att man bör vara ekonomiskt förberedd på eventualiteter. 

Utifrån hur jag är van att leva idag, och den nivå av bekvämlighet jag vill ha när jag lever på mitt aktiekapital i framtiden har jag fastställt tre olika nivåer av frihet: 

Nivå 1: Deltidsfri där jag kommer att behöva jobba deltid eller leva snålt för att få det att gå runt enbart med aktieutdelningar. 10 000 kr / mån. 

Nivå 2: Fri utan större utsvävningar där jag skulle kunna välja själv om jag vill kombinera med jobb ibland eller inte. 15 000 kr / mån. 

Nivå 3: Helt fri utan att vara tvungen att jobba och dessutom kunna leva bekvämt. 20 000 kr / mån. 

Uträkning: För att räkna ut hur mycket kapital jag behöver för att nå dessa olika nivåer av frihet måste jag först veta hur mycket jag kommer att få uppskattningsvis i direktavkastning på mina investeringar. Under 2016 var Stockholmsbörsens totala direktavkastning 4% (källa Avanza). Tycker man att det låter rimligt så kan det vara en bra siffra att räkna med. Vet man att man kan prestera bättre så får man höja procenten. Själv väljer jag att hålla mig i underkant för att ha bättre marginal. 

Nivå 1: 10 000 kr x 12 = 120 000 kronor. För att uppnå en månadslön på 10 000 kr med en direktavkastning på 4% måste jag ha ett aktiekapital på cirka 3 miljoner. 
(10000*12/4% = 3 000 000 kronor.) 

Nivå 2: 15 000 kr x 12 = 180 000 kr. För att kunna sluta jobba och leva på mina utdelningar utan större lyx måste jag skrapa ihop en portfölj på cirka 4,5 miljoner. (15000*12/4% = 4 500 000 kronor.) 

Nivå 3: 20 000 kr x 12 = 240 000 kr. Om jag vill uppnå total frihet och kunna leva ungefär som jag har gjort hittills så måste jag ha en portfölj på 6 miljoner. 
(20000*12/4% = 6 000 000 kronor.)

Stockholmsbörsen har historiskt sett gett en genomsnittlig avkastning på cirka 8,5% årligen. Jag kommer här att sänka prognosen till 8% för enkelhetens skull. Med hjälp av Avanza´s sparkalkylator (affiliate) kan jag nu se hur lång tid det kommer att ta för mig att uppnå dessa olika nivåer av frihet. 

Utgångsläge idag: 
- Portföljvärde = 530 000 kr 
- Uppskattad utveckling per år = 8%
- Månadssparande = 5000 kronor ser jag som rimligt snitt i mitt fall. 

Med dessa, ganska snålt tilltagna siffror, (kan förmodligen prestera lite bättre) kommer jag fram till följande:

Nivå 1: Ungefär 14 år. 

Nivå 2: Ungefär 18 år.

Nivå 3: Ungefär 22 år. 

Slutsats: Jag skulle i dagsläget klara mig fint med en portfölj på 4,5 miljoner och en inkomst på 15 000 kronor i månaden. Den officiella mållinjen sätts alltså vid nivå 2. Sedan behöver inte det innebära att jag när den dagen kommer måste sluta helt med det arbete eller aktivitet som jag håller på med, men då kan jag i alla fall känna att möjligheten finns. Med en extra inkomst på femton tusen i månaden kommer jag att kunna leva med stor frihet. 

Jag har försökt ligga på rätt sida av marginalen i uträkningarna. Jag tar hellre en glad överraskning om jag kommer i mål tidigare än beräknat än att inte nå fram i tid. Det är omöjligt att veta hur mitt liv kommer att se ut inom dessa stora tidsramar och alla uträkningar är ungefärliga utifrån dagsläget. Jag lever över lag ganska snålt, detta på grund av att jag inte lägger speciellt mycket pengar på prylar. Däremot reser jag mycket och det driver upp kostnaderna. 

Skillnaden mellan nivå två och tre är liten tidsmässigt. Med tanke på min ålder idag så tycker jag det är helt okej siffror och samtliga ligger under normal pensionsålder. Det kan verka oändligt långt bort att behöva "vänta" i 22 år för att bli helt fri, men jag tänker i stället att allt beror på hur gärna jag vill nå målet och vad jag gör av resan dit. Om jag vill påskynda processen kan jag gå "all in" på friheten och spara 10 000 kr i månaden i stället för 5000. Då tar det ungefär 17 år för mig att uppnå total frihet. 

Visst kan det verka långt borta, men dessa 22 år kommer att passera ändå (förhoppningsvis), skulle jag inte spara och investera och bara ha min vanliga pension att leva på så kan jag lova att siffrorna inte ser lika roliga ut. Jag tycker det är fantastiskt att det är så enkelt och billigt att spara i aktier och fonder som det är idag, i stort sett vem som helst kan skapa sig en bättre framtid genom att skapa en utdelningsportfölj. 

Oavsett vilken nivå vi lever på och hur mycket man behöver för att känna sig fri så har vi alla en sak gemensamt: tiden är investerarens bästa vän och ju förr vi sätter igång att spara desto bättre. Som det gamla afrikanska ordspråket säger: "det bästa tillfället att plantera ett träd var för tjugo år sedan, det näst bästa är idag." 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K 

När ens bästa vän inte kan betala räkningarna

Corona-krisen slår hårdare på vissa ställen än på andra, beroende på vilket land man bor i eller inom vilken sektor man jobbar så kan krisen både ge mer jobb eller åt rent motsatta hållet, orsaka uppsägning. Precis som vilken annan ekonomisk kris så var även denna svår att förutspå, i Januari månad när Kina började stänga städer och bygga sjukhus så ångade resten av världens börser på som tåget. Några månader senare stänger man stora delar av planeten och börserna rasar. De ekonomiska följderna av viruset tror jag inte att vi sett i sin helhet ännu. Jag spekulerar inte i hur börsen kommer att reagera framöver men själv skulle jag inte bli förvånad om det kommer att dyka upp fina tillfällen till inköp under en längre period.

Jag har bott över tjugo år utomlands i ett land som tar emot över 84 miljoner turister årligen, en marknad som förra året drog in över 92 miljarder euro, 15% av landets BNP. Så kommer det inte att bli i år. Hela landets turistanläggningar, hotell och stränder är stängda och flygtrafiken står i princip helt still. Jag kan inte ens föreställa mig vilka ekonomiska konsekvenser detta kommer att få för landet men förödande är väl bara förnamnet. 

Min bästa vän och hans fru jobbar båda inom denna sektor och har blivit permitterade på obestämd tid. Landet har tagit fram ett krispaket och samtidigt lättat på kraven för rätt till a-kassa så att alla ska ha rätt till hjälp och ersättning. En ny lag trädde i kraft för några veckor sedan som tvingar alla företag att återanställa alla anställda när nödläget avlyses, något som bara kan resultera i att många av de som idag är permitterade kommer att bli arbetslösa. 

Nu till saken, min vän och hans fru har så höga utgifter att de nu inte har råd att betala räkningarna, trots att de båda har rätt till A-kassa. De är skuldsatta upp över öronen och lever hela tiden på gränsen eftersom dom är helt beroende av att få sin vanliga lön in på kontot varje månad. Barnfamilj, två bilar med respektive lån, lån på lägenheten, privatlån för renovering, ytterligare ett lån för att betala av diverse kreditkort, shopping, resor och så vidare.  

Listan kan göras lång men summa summarum så lever dom långt över sina tillgångar, även när dom jobbar som vanligt och dessutom har dom ingen buffert att ta av när det krisar. Flera gånger sedan vi har känt varandra har det varit nära att smälla och varje gång har dom löst problemet med att låna ännu mer pengar. Ungefär som den amerikanska statsskulden, skillnaden här är att dom kommer att bli tvungna att betala tillbaka varenda öre, plus ränta. 

De lever från löning till löning och har inga pengar sparade, enligt min vän så har dom "inga marginaler" för att spara. Det är ett sätt att uttrycka det. Ett annat kunde vara att dom har dragit på sig för mycket utgifter i förhållande till sin lön för att kunna spara något. Det här har vi pratat om flera gånger och jag har gett min åsikt om att det handlar om prioriteringar, vill man ta tag i sina skulder och rensa upp i sin privatekonomi så får man dra ned på lyxartiklar och bekvämligheter som kostar pengar. Har man ingen marginal att spara så får man börja med att skapa en sådan, första steget blir att dra ned på utgifter så att det finns pengar över att spara.

Det är nu ganska precis tio år sedan jag för första gången fick upp ögonen för ekonomi och aktier. Där påbörjades en process där jag sakteligen började städa upp i min privatekonomi, det är inte gjort på en dag. Jag började se över mina utgifter, spara lite pengar varje månad, lade upp en plan för att betala av mina skulder. Jag bytte bank och telefonbolag, sade upp onödiga abonnemang och så vidare. Ju fler böcker om ekonomi och sparande jag läste desto mer övertygad blev jag om att jag varit på fel väg väldigt länge och att det var dags för en förändring. Jag bestämde mig för att ändra på saken och för det fick jag vara beredd att slita. Om man fortsätter att göra samma sak år efter år så kommer man att fortsätta att få samma resultat, förändring innebär uppoffring, så är det bara. 

Under dessa år har mina vänner följt mig nära inpå och sett hur jag genomgått denna förvandling från slösare till sparare. De har varit med och vet att jag läst mängder med  böcker om ekonomi och investeringar, börjat köpa aktier, lärt mig om ränta på ränta, betalat av mina skulder och så vidare. De vet att jag tack vare mina aktier nu får en passiv inkomst från aktieutdelningar, att jag har en buffert som jag kan ta från om det skulle krisa. 

Vi har pratat om ekonomi många gånger, det är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum. Oftast eftersom det kör ihop sig för dom ekonomiskt och när det gör det så försöker jag på bästa sätt att hjälpa till och berätta om det jag lärt mig. Hur man kan börja organisera ett sparande varje månad, hur fungerar ränta på ränta, vikten av att eliminera dyra lån, hur aktier och fonder fungerar. Vid flera tillfällen har jag tagit med böcker till honom för att på så sätt försöka sätta igång en process men det verkar som om ingenting kan få dem att sluta konsumera som dom gör. 

Jag har själv levt skuldsatt under många år och hade ingen aning om hur man hanterade pengar på ett bra sätt, långt upp i vuxen ålder. Så jag ska inte säga att jag inte förstår hur det kan bli som det har blivit för dem, men jag tycker bara att det är väldigt trist. Speciellt eftersom jag själv gjort resan och vet att det är möjligt, det går att förändra sina ekonomiska vanor och vända ett sjunkande skepp, men man måste börja någonstans och vara villig att göra uppoffringar. 

Till frågan som jag ställer mig, hur kan man hjälpa en vän som är djupt skuldsatt att inse att han har ett problem som måste lösas? Eller ska man ens göra det? Vem är egentligen jag att säga hur han skall hantera sin privatekonomi? 

Jag är en nära vän, men jag har ingen rätt att lägga mig i deras ekonomiska problem. Jag har försökt att på ett så smidigt sätt som möjligt hjälpa till och komma med rekommendationer, jag har erbjudit mig att sitta ned med dem och gå igenom saken för att lägga upp en plan. Jag har även försökt tända en gnista genom att berätta om ekonomiskt oberoende och drömmen om att bli fri. Det har inte gett något resultat.

Det som fick mig att tänka till och bli riktigt motiverad att börja spara var inte just pengarna i sig. Pengar för mig är bara ett verktyg, men vad man kan göra med det verktyget är helt fantastiskt. Med pengar kan man köpa frihet, världens dyraste lyxvara. När jag förstod att man kunde låta sina pengar jobba åt en och inte bara jobba för pengar så förändrades hela spelplanen. 

Nu kunde jag helt plötsligt finansiera den fria livsstil jag alltid hade drömt om, nu hade jag ett motiv, en drivkraft att genomgå en förändring och göra en massa uppoffringar. Förresten så slutar uppoffringar att kännas som uppoffringar när man gör det för att uppnå ett större mål. Har man en plan och en dröm som driver en framåt så känns det inte alls lika tufft att byta vanor. Till slut triggas man av dessa förändringar och det känns till och med roligt eftersom man lever på drömmen om att lyckas.

Drömmarna om allt som man skulle kunna göra om man var ekonomiskt oberoende eller mer ekonomiskt fri tycker jag har en mycket större dragningskraft än själva pengarna i sig. Här finns en otrolig drivkraft. I mitt fall var det här jag hittade energin till att börja organisera ett sparande. Jag och min tjej fantiserade mycket om alla resor vi skulle göra, om olika platser på jorden där vi skulle kunna bo, om hur vi skulle kunna jobba deltid eller till och med sluta jobba och få mer tid över till det vi verkligen vill göra. Inte behöva be chefen om semester. Här finns en magi som ger en styrkan att kämpa på mot målet även när det går tungt, hittills har det fungerat väldigt bra för mig.

I detta fall har det inte fungerat med drömmar heller, min vän kör på som vanligt utan att agera och nu är krisen här. Jag tycker att jag försökt med allt och nu har jag gett upp, det är deras ekonomi och en förändring måste trots allt ske frivilligt. Det vore extremt tråkigt att behöva se att dom går in i väggen ekonomiskt, men ibland undrar jag om det inte vore det enda som skulle kunna få dem att ändra på sitt beteende? 

Hur gör ni för att motivera andra att börja spara eller ta sig ur skuldfällan? 

Ha en trevlig söndag alla börshajar.

4 år som skuldfri

I dag är det precis fyra år sedan jag blev skuldfri. Det är en av mina absolut största milstolpar sedan jag städade upp i ekonomin och började spara och investera. Det skall erkännas att när jag skrev det inlägget var jag själv skeptisk till att kunna förbli skuldfri under någon längre tid eftersom vi lever i ett samhälle där ekonomiska frestelser står på menyn varje dag. Det är lätt att hamna i fällan att vilja konsumera för mer pengar än man egentligen har, köpa på kredit och låna till både det ena och det andra. På något sätt har jag lyckats hålla mig undan. 

Nu har fyra år passerat och jag är fortfarande 100% skuldfri. Det är en underbar känsla. Inte nog med det, jag har dessutom dragit ned på mina kostnader och "down sizeat" ordentligt på vägen. Genom att göra mig av med en massa prylar, skrota bilen i utbyte mot cykel och lokaltrafik och leva mer minimalistiskt / behöva mindre saker i mitt liv har jag skapat en liten vallgrav runt mig som gör att det blir svårare för onödig konsumtion att ta sig in i mitt liv. 

Att vara skuldfri ger en otrolig känsla av frihet. Det innebär att vad som än händer så kan ingen komma och kräva mig på pengar. Inga skulder tvingar mig att ha något minimum i inkomst, det avgör endast mina levnadskostnader som jag själv väljer. Det har också inneburit att jag kunnat lägga pengarna på annat som jag hellre vill göra, som att resa. För mig är resandet en av livets absolut bästa investeringar och jag väljer att njuta av detta i stället för att samla på materiella ting. För några veckor sedan sade jag upp mig från jobbet, hade jag haft stora skulder hade detta kanske inte varit möjligt. Att vara skyldig gör att jag känner mig bunden, jag trivs bättre med känslan att vara fri. 

Samtidigt är jag fortfarande medveten om att det är svårt att ha ett normalt liv i ett modernt samhälle utan skulder. Vill man äga ett boende så är det få av oss som kan köpa det kontant. Jag har själv kämpat hela året med att spara ihop till kontantinsatsen till en lägenhet som jag hade för avsikt att köpa. Jag börjar dock tvivla allt mer på att jag verkligen vill ge mig in på detta köp. Jag längtar alltid till att ha ett litet hus vid skogens slut i stället. Det kan kosta så lite som den handpenning jag nu har skjutklar i magasinet, vi får se vad det till slut blir. 

Alla lever vi olika och vi har olika förutsättningar och mål i livet. För mig är livsnjutandet bland det största jag har. Att resa och upptäcka nya läder och kulturer, surfa och ha mycket fritid är för mig mycket viktigare än att till exempel äga en bil. Jag cyklar hellre eller tar bussen. Den nyaste telefonen eller senaste modet är inget som jag ligger sömnlös över. Det känns mycket bättre att investera dessa pengar i min framtida frihet genom att köpa aktier. 

Det är fullt möjligt att jag en dag väljer att skuldsätta mig, jag inser att det är till och med är hög risk att det händer. Dock kommer jag att göra vad jag kan för att fortsätta vara skuldfri och under tiden njuta så mycket jag bara kan av denna frihet. 

Ha en bra dag alla börshajar:) 

Gary Vaynerchuk

Gary Vaynerchuk föddes 1975 i det som på den tiden hette Sovjetunionen. Tillsammans med sin familj flyttade han till USA där han växte upp tillsammans med åtta andra familjemedlemmar i en liten etta i Queens. Under sina ungdomsår jobbade han i sin pappas vinbutik och där stöpte han grunden för sin nuvarande karriär. 

Gary var snabb på bollen när det gällde internet och började tidigt sälja viner via e-handel och startade sin egen kanal där han marknadsförde sina produkter. Från 1998 till 2003 växte vinbutiken från 3 till 60 miljoner dollar. 

Tillsammans med sin bror startade han sedan VaynerMedia som idag är ett av världens ledande reklambyråer för sociala medier. Idag går han under titeln entreprenör, författare, företagare och inspirationstalare. 

"Stop buying dumb shit you don´t need to impress people you don´t like"! Med den inledningsfrasen var jag hookad på en gång. Jag älskar hans sätt att inspirera och motivera folk och det gör han verkligen utan krusiduller. Så jag kan verkligen rekommendera att du gör ett besök på hans youtube-kanal och suger i dig lite anti-consumersucker-inspiration.

Gary är idag multimiljonär med en uppskattad förmögenhet på över 160 miljoner dollar, men hindrar honom inte från att fortsätta med sin favorithobby, att fynda på loppisar. Dock inte för att konsumera, utan för att sedan sälja prylarna på nätet och tjäna pengar på det. Gary har hållit på med denna sidehustle sedan tonåren och trots att han uppenbarligen inte har behov av pengar så gör han detta både för nöjet och för att inspirera ungdomar att ta tag i sin ekonomi och tjäna egna pengar. 

Ha en bra dag alla börshajar. 

Köpa H&M´s kläder via Instagram

För den som inte ännu har hittat tillräckligt med metoder för att inhandla prylar och kläder lanserar nu Facebook-ägda Instagram sin nya funktion "Checkout" som tillåter kunder handla direkt i appen. Till att börja med släpps den nya funktionen på prov i US of A och är begränsat till 20 varumärken där bland annat H&M, Michael Kors, Burberry, Uniclo, Nike, Adidas, Dior, Prada, Zara och MAC Cosmetics finns med. 

Det är första gången som det sociala nätverket öppnar för försäljning direkt i appen. Hittills när man har tryckt på en annons i Instagram så har man förflyttats till säljarens hemsida i ett nytt fönster för att där slutföra processen. Nu skall detta bli smidigare och allt slutförs utan att lämna Instagram. Betalningen sker än så länge med kreditkort och Paypal, men fler betaltjänster kommer säkert att dyka upp som svampar i skogen. 

I den nya enklare funktionen dyker till exempel en klädannons upp direkt med prislappen i rutan. Om man klickar på prislappen får man fram en meny där man kan välja färg och storlek på plagget. Sedan fyller man i email, postadress och betalningssätt. Klart! 

"Vi är ute efter att bygga en komplett shoppingupplevelse där folk stannar kvar mer tid i appen" säger Marc Elena, CO de Adsmurai som är ansvariga för annonskampanjen. 

Bara ordet "shoppingupplevelse" gnisslar i mina öron och ger mig samma upplevelse som när ett barn styr en stol över ett vardagsrumsgolv. Att stanna kvar längre tid i appen känns inte heller aktuellt för min del. Instagram är det enda sociala nätverk jag har kvar men det lär nog ryka också ganska snart. På sista tiden kryllar det av annonser som vad jag vet inte går att välja bort och "upplevelsen" börjar tyna bort tycker jag. 

Nu äger jag inte ännu några aktier i något av de bolag som kommer att sälja sina kläder i appen men för den som väntar på att H&M´s aktie ska skjuta i höjden igen är det kanske en god nyhet. Jag shoppar inte, jag har shoppat klart i mitt liv. Om jag köper något så är det för att jag behöver det, inte för att någon annons talar om för mig att jag behöver det. 

Nu låter jag väldigt neggig, jag är naturligtvis jätteglad att miljoner människor världen över gillar att shoppa, det är ju det vi aktieinvesterare lever på. Säljer inte våra aktiebolag sina produkter och tjänster blir det ingen utdelning på kontot. Så varsågod, logga in på Insta och shoppa loss, inte mig emot. 
Jag själv däremot föredrar att sitta på rätt sida om disken och "casha in"!

Ha en bra dag alla börshajar! 

Mental & fysisk minimalism

Tre ut... ingen in.

Nu är jag igång och rensar igen. Som ni kanske vet är jag god vän med minimalismen och gillar att leva med få och helst endast nödvändiga ting. Dels för att det skapar harmoni i livet, dels för att man får så mycket mer plats och tid över och dessutom sparar man mycket pengar på att inte samla på prylar. Bara en massa plustecken +++ med att rensa. 

I går skrev bloggrann@n S.L.I.M det här inlägget om författaren Sarah Knight som tar minimalismen till nya nivåer. Det här är ett typiskt ämne som jag går loss på så jag var bara tvungen att spinna vidare på detta (sorry att jag är en härmapa:). I boken "the life-changing magic of not giving a f*uck!" beskriver Sarah hur man slutar ödsla tid som vi inte har på att vara med folk vi inte gillar och göra saker vi inte tycker om. Jag hade aldrig hört talas om författarinnan i fråga men det var ett koncept som jag nappade på direkt. Under många år har jag jobbat med min egen personliga utveckling och gillar allt som kan bidra till ett liv med mindre prylar, stress, ångest och tidsslöseri. Den dagen man upptäcker att man blir så mycket lyckligare av att eliminera allt som dammsuger bort ens positiva energi finns det ingen återvändo, man blir en mental minimalist. 

Helt enkelt handlar det om att lära sig att säga nej till sånt som vi inte vill göra. Detta på ett bra sätt så att folk inte blir stötta eller irriterade. På så vis får vi mer tid och pengar över till att göra sånt som vi egentligen vill i stället för att känna oss skyldiga över att vi inte har gjort det som andra vill att vi ska göra. Detta är väldigt nära relaterat till allt som jag kämpar för, nämligen att ta kontroll över min egen tid. Att vara fri och bestämma själv över sin tid är den yttersta lyxen i min mening. 

Idag har jag uppgraderat både den fysiska och mentala minimalismen ytterligare några steg då jag började dagen med att i hänvisning till sexmånadersregeln rensa ut tre skjortor från garderoben som hamnade i återvinningen. Hoppas att någon som behöver dom bättre än jag får nytta av plaggen. Därefter, inspirerad av Sarah´s video tog jag tre steg mot ett stressfriare liv: 

1: Gick ur Facebook. Mindre skärmtid, mindre brus, mer kvalitetstid till mig. +++

2: Rensade mailboxen. Jag får varje vecka en hel drös med olika onödiga mail från alla möjliga olika onödiga avsändare. Det kan vara allt från någon hemsida man besökt där man dumt nog fyllt i sin mail till någon "how to become a millionaire"-guru eller bara helt vanlig jobbig reklam. Alla avsändare som inte var av intresse kommer från och med nu att gå direkt till SPAM-lådan. Mindre tid till att rensa mail och mer tid till mig. ++

3: Eliminerade en person ur mitt liv. Inte så våldsamt som det kan låta, personen i fråga lever fortfarande, dock inte längre i mitt liv. Nu får hen slösa på någon annans tid och energi. ++++

Så! En mycket effektiv dag som dessutom innehållit morgonkaffe i solen, ett hårt träningspass, god mat och en fet siesta. 

God kväll alla börshajar! 

Sexmånaders-regeln. Gör dig av med ditt överflöd

Att gå från "ekonomisk katastrof" till inbiten småsparare och utdelningsinvesterare är inget som sker på en dag. Det börjar med ett litet frö som börjar gro i huvudet, en liten grodd blir till ett blad och bladet blir så småningom ett träd om vi sköter om det. Det handlar om små steg i en ny riktning som till slut tar oss till en helt ny livsstil där man blir ekonomiskt medveten i stället för att omedvetet låta pengarna sippra genom fingrarna och försvinna ut i det tomma intet. Förändringarna är otaliga, listan över saker jag ändrat på sedan jag blev medveten om min ekonomi kan säkert bli hur lång som helst, men en sak som sticker ut ganska mycket är kapitlet om konsumtion och prylar! 

Vill man bygga upp ett sparkapital och skapa sig ett friare liv måste man vara beredd att genomgå många förändringar, mindre eller större beroende på hur man lever i utgångsläget. Det finns naturligtvis inga rätt eller fel här, och det är svårt att säga vad som är normalt eller inte, men utan att känna att jag överdriver speciellt mycket vågar jag säga att de flesta av oss har alldeles för mycket prylar. Har jag helt fel?

Prylar kostar pengar, och tar upp plats, otroligt mycket plats. Så mycket att de flesta av oss inte bara har hela hemmet fullt med prylar utan även ett eller flera förrådsutrymmen fulla. I större städer där många bor i lägenheter är det en blomstrande business att hyra ut förrådsutrymme per kvadratmeter till de som inte har plats hemma på grund av liten boyta. Liten boyta eller för mycket prylar kanske...?

När man som jag går igenom en stor förändring i livet och börjar spara pengar och köpa aktier i stället för att bränna hela lönen blir man automatiskt mer och mer medveten om sina pengar, det är en oundviklig del av processen. Jag började titta på vad saker kostade och helt plötsligt började jag fundera på vart alla pengar egentligen tog vägen varje månad och ifrågasätta om det verkligen var nödvändigt att köpa den där prylen eller grejen jag absolut "behövde". 

Resultatet blev i mitt fall att inköpet av prylar minskade eftersom det blev uppenbart att jag fick mindre pengar över till aktier och sparande. Har man som jag en dröm om att i framtiden kunna leva helt eller i alla fall delvis på utdelningar så måste man någonstans börja prioritera och välja vad som känns viktigast, sluta jobba / gå ner i arbetstid tidigare eller köpa en ny pryl. Om man översätter kostnaden för något materiellt till tid är det lättare att undvika onödiga köp. 

Nästa steg i min process blev att jag så smått började gå igenom alla mina saker. Det började en dag med garderoben, en annan dag i bokhyllan och sedan vidare genom hemmets alla skåp, lådor och utrymmen. Här började jag få upp ögonen för hur mycket grejer jag egentligen hade samlat på mig under alla dessa år av onödigt slöseri och då hade jag inte ens börjat med källarförrådet ännu. När jag dök ned i förrådets katakomber blev det mer och mer uppenbart att jag simmade i prylar och de flesta hade legat i förrådet och samlat damm i flera år. Hade någon frågat mig så kunde jag troligen inte räkna upp ens hälften av alla saker jag hade liggande i lådor. Normalt beteende, förmodligen! 

Detta resulterade i en storstädning av förrådet där jag gick igenom alla lådor och ett första litet lass med saker fick åka till återvinningen medan andra hamnade till försäljning på blocket eller skänktes bort till välgörenhet. Det var en fantastisk känsla att få rensa ut och städa upp i förrådet, denna ogenomträngliga djungel som vuxit igen under årens lopp. Det var bara början på processen. Året därpå flyttade jag till en ny lägenhet och fick en chock när jag såg hur fruktansvärt mycket prylar jag hade kvar, jag som hade rensat ut allt skräp? I samband med flytten gjorde jag ytterligare en storstädning och nu började jag på allvar inse att jag måste minska antalet prylar i mitt liv. 

Här föddes idén med ettårs-regeln som så småningom skulle bli det jag idag kallar sexmånaders-regeln, ett system för att hålla nere prylandet. Jag bestämde att alla materiella ting som legat nedpackade i förråd, lådor eller garderober (med vissa små undantag) som inte hade använts på ett år var onödiga i mitt liv och kunde således försvinna utan att jag skulle sakna dom. Här krävdes en del mod för att genomföra projektet, jag visste inte hur otroligt fäst jag var vid en massa saker som jag egentligen inte behövde förrän jag började göra mig av med dom. Det är otroligt lätt att tänka att "den här kan vara bra att ha" och åter arkivera något i förrådets vrår, mest troligt kommer den bara att bli liggande precis som förut. 

När jag väl gjorde slag i saken och verkligen eliminerade alla saker som legat i ett år eller mer upptäckte jag att det inte var så farligt som jag först trott. Tiden gick och mycket riktigt saknade jag inte alla dessa saker som tidigare tagit upp en massa plats i mitt liv. Det ska sägas att jag gjorde undantag för till exempel fotoalbum, verktyg och vissa saker som av speciellt sentimentalt värde fick vara kvar även om dessa inte direkt "använts" på flera år. Det triggade mig att kunna leva med färre saker, det blev helt enkelt en utmaning att känna att man inte behöver speciellt mycket prylar för att leva normalt och ha det bra. Det tog mig vidare i processen och slutligen minskades ettårs-regeln till sex månader och sexmånaders-regeln var född. 

Nu äger jag bara (med vissa undantag som jag beskrivit ovan) bara saker jag använder minst en gång var sjätte månad. Det kan låta radikalt att göra sig av med saker på detta sätt men för mig har det bara varit en lättnad. Dessutom skall tilläggas att jag i efterhand inte saknat en enda av alla dessa prylar, inte en enda gång, och det betyder att jag egentligen inte behövde dom heller. Nu lever jag "lättare", med mindre bagage och framför allt utan ett förråd fullpackat med skräp som jag inte behöver. När jag köper något är det för att jag verkligen behöver det och på så sätt har mina utgifter minskat väsentligt. Mindre prylar och mer frihet, på rätt spår mot friheten. 

Mitt tips till dig som vill påbörja ett friare och lättare liv, gå igenom dina prylar och se om det finns något du skulle kunna tänka dig att leva utan. Hoppa inte på någon hard-core modell som sexmånaders-regeln på en gång, men det behövs ju inte heller. Var och en får bestämma vad man behöver i sitt liv och alla är vi olika. Börja till exempel med garderoben, kläder som bara hänger och aldrig används kan skänkas till välgörenhet, världen är full av människor som behöver dom. Förråd och garage är riktiga guldgruvor, det mesta går att sälja i andra hand och dessa pengar kan sedan få ett jobb på aktiemarknaden i stället för att ligga och slöa i en låda. Tänk på prylar som pengar och pengar som tid så får både livet och sparandet ett uppsving. 

Lycka till i förrådet alla börshajar! 

Uppgraderar minimalismen

Det här med att vara sparsam och investera är en ständigt pågående process som inte allt för sällan intar nya skepnader. Galen och onödig konsumtion var tidigare en del av mitt liv men har som tur är gått i graven för att aldrig mer återuppstå. Det började med att jag läste en bok, sedan öppnade jag sparkonto och lade undan en del av lönen. Jag började fundera på vart alla pengar tog vägen, såg över kostnader, började köpa aktier. Sakta men säkert förvandlades mitt beteende till en ny och mer sparsam livsstil. 

Konsumtionen förändrades, jag köper fortfarande materiella ting, men på en helt annan nivå. Meningslöst shoppande har bytts ut mot inköp av kvalitet och nyttiga saker och innan jag köper något ställer jag mig själv frågan: - "Behöver jag verkligen det här?" . De flesta gånger slutar det med att jag ställer tillbaka prylen på hyllan i affären och går vidare med pengarna i behåll. 

Jag tycker om att ha och köpa praktiska och njutbara saker som gör mitt liv lättare, med andra ord är jag för konsumtion så länge detta uppfyller något meningsfullt. Vad som sedan är meningsfullt är ju upp till var och en men det är ju knappast någon nyhet att stora delar av världens befolkning är uppslukade av ett mycket överdrivet konsumtionsbeteende. 

För några år sedan tog jag detta vidare ett steg genom att inte bara sluta handla meningslöst skräp utan att även se över allt meningslöst skräp jag redan hade hemma. Jag införde en ettårs-regel som gick ut på att allt som legat i förrådet i mer än ett år utan att användas är saker jag inte behöver i mitt liv. Där gjorde jag min första stora urresning av prylar och blev många kilon lättare. Efter en tid drog jag åt tumskruvarna lite till och sänkte denna regel till sex månader vilket innebar ännu en storstädning och vikten på hushållet minskade ytterligare. Vid flera tillfällen har jag sålt prylar på nätet och köpt aktier för pengarna, ett bra sätt att förvandla onyttigt till nyttigt. 

Nu är jag på väg att flytta till en ny lägenhet och det är ett perfekt tillfälle att rensa ut gammalt skräp. Sexmånaders-regeln som tidigare endast använts i förrådet börjar nu gälla inne hos mig. Jag har de senaste dagarna gått igenom hela mitt hem, skåp för skåp, låda för låda, garderob för garderob. Allt som inte uppfyller någon nyttig eller njutbar funktion åker ut. Allt detta görs naturligtvis på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt. Kläder lämnas till lokala röda korset, böcker skänks till biblioteket, en del saker ges bort till vänner som älskar att fylla sina hem med prylar, mycket körs till återvinningscentralen. 

Efter några dagar kan jag knappt tro att det är sant när jag ser hur otroligt mycket grejer jag har sparat och dragit på mig under årens lopp. Hur lyckades jag flytta med allt detta sist? Denna gång kommer flyttlasset att väga många kilon mindre. Så även min själ. 

Det är en fantastisk känsla av lättnad som infinner sig när man städar upp i tillvaron och inser att man egentligen inte alls behöver alla dessa saker vi samlar på oss hela tiden. Visst är det är svårt att släppa taget om saker, många gånger står man där med något i i handen och tänker att: -"men ska jag verkligen slänga den här, den kan ju vara bra att ha". Sanningen är dock oftast att om man inte använt den på länge är det mycket lite troligt att man kommer att börja att använda den i framtiden, det är något som bara tar plats utan att uppfylla något meningsfullt. 

Nu har jag mindre prylar, säkerligen mindre än vad folk skulle tycka är normalt, men allt jag äger har i stället en mening och uppfyller en funktion i mitt liv. Jag har till exempel rensat ut cirka femton skjortor ur garderoben, en hel hög med t-shirts, tjocktröjor och cardigans. Nu har jag inte lika många plagg längre, men i stället används allt och jag gillar allt jag har på mig. 

En hel hög med böcker har lämnat hyllan i vardagsrummet, nu finns bara böcker som jag läser om igen och som uppfyllt någon mening i mitt liv kvar. Jag har mycket färre böcker kvar men i stället gillar jag allt jag läser. Samma process genom hela hemmet och nu när jag tittar i garderober och skåp hittar jag bara saker jag kan hålla i handen och säga för mig själv: -"den här gillar jag och den gör nytta". 

För mig handlar det inte om att sluta konsumera utan att konsumera smart. Köpa saker som gör nytta eller uppfyller något meningsfullt, saker man njuter av att använda och som gör livet bättre. Det ger en sundare ekonomi och i stället för att ha hyllmeter med prylar kan man åka på en resa eller kanske köpa aktier för pengarna. 

Jag kommer att göra både och, aktierna är en del av mitt friare liv och resorna min största njutning. Samtidigt innebär behovet av att ha mindre saker att ens kostnader sjunker och man kan leva på en lägre inkomst, bra att ha i åtanke för den som i framtiden vill leva på aktieutdelningar. Vi får se hur det går med mitt nya projekt som deltids-minimalist men jag är ganska säker på att det är ytterligare ett steg i rätt riktning mot det friare liv jag söker. 

God natt alla börshajar!