Ännu ett år till ända, och vilket år! Minst sagt ovanligt och mycket tragiskt på samma gång. Min största förhoppning nu är att världen sakta men säkert kan hitta tillbaka till en någorlunda normal vardag. För min egen del har det varit ett komplicerat men otroligt lärorikt år då jag både insjuknat i Covid, blivit instängd utomlands under pandemin och upplevt min första riktiga börskrasch.
Sedan jag sade upp mig från jobbet under 2019 för att flytta hem till Sverige efter tjugo år i utlandet har livet varit minst sagt upp och ned. Att släppa taget om min trygga vardag för att uppfylla en dröm kan låta romantiskt, men det har varit fyllt av utmaningar, en del mindre roliga sådana. Det tog tid för mig att komma till rätta och vänja mig vid vardagen hemma i Sverige efter så lång tid utomlands och jag fick kämpa med många olika psykologiska aspekter, bland mycket annat. Saken blev inte mindre utmanande då jag befann mig i Spanien när pandemin utlystes och blev instängd, ensam, i en lägenhet i nästan tre månader. Jag insjuknade i Covid i Mars månad och har dragits med symptomen ända fram till slutet på oktober, en erfarenhet jag gärna inte upprepar. (Detta påminner mig om att jag måste uppdatera mitt löpande inlägg om min framfart på börsen).
Vad det gäller mitt sparande så har det så klart också fått sig en törn då jag under nästan ett och ett halvt år levt på extrajobb och en del sparkapital som inte gett så mycket utrymme för sparade som det brukar. Trots det och många indragna utdelningar så har portföljen tuggat på bra och under 2021 hoppas jag på att nå min första miljon i totalt sparkapital. Det jag egentligen jagar med mitt sparande är utdelningar men jag skulle ljuga om jag sa att miljonen inte betyder något. För en som mig som växt upp i en miljö där man aldrig pratade om pengar (mer än negativt) eller investeringar och som levt halva livet skuldsatt och utan sparpengar så är den första miljonen en enorm milstolpe. Mer om det när det inträffar.
Årets börshändelse var ju utan tvekan kraschen som på bara några veckor drog ned portföljvärdet med över 30%. Det var för mig en väldigt positiv erfarenhet då jag verkligen fick chans att sätta min långsiktiga strategi på prov, något som visade sig gå över förväntningarna. Det enda negativa för mig personligen, som mest är en barnslig bagatell, var att jag inte hade så mycket torrt krut att handla för som jag hade velat under kraschen. Nåja, det kommer fler tillfällen:)
Portföljen, som för övrigt slagit alla jämförelseindex som finns på Avanza, varje år sedan starten 2013, har repat sig från kraschen och är nu tillbaka på ganska precis samma nivåer som innan. Något som ytterligare förstärker min redan starka tro på långsiktig investering, är man långsiktig på börsen så är en börskrasch inte något att oroa sig för. Med tiden kommer Corona-kraschen, precis som alla tidigare börskrascher, att vara ett litet hack i kurvan som ingen lägger märket till.
