Mina milstoplar på börsen.

 

Ett av mina favoritcitat av Gary Vaynerchuck är "you're not lost, you are just early in the process". Dagens inlägg på Instagram handlar om att ta små steg under lång tid och våga tro på att det är i rätt riktning. 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K 

Jag firar åtta år som skuldfri.

 

Att lära sig från scratch att investera på börsen och bli miljonär är fantastiskt, de flesta av oss därute drömmer och kämpar på för ett friare liv. Ännu mer fantastiskt är allt som inträffar på vägen till miljonerna. Alla personliga förändringar och lärdomar som slutligen gör det möjligt att nå målet. En av dom mest fantastiska sakerna som hänt mig på den här resan var att bli skuldfri, det var kungen av alla milstolpar.

Den 4 Mars 2015 skrev jag detta inlägg för att fira att jag blivit helt skuldfri efter många år av katastrofal pengahantering. Då var jag själv ganska skeptisk till att kunna hålla mig undan skulder någon längre tid, men nu efter åtta år så känns det nästan som om det börjar bli en ny livsstil. Har jag lyckats så här långt så är det ju bara att köra på. Att vara skuldsatt eller skuldfri är ju trots allt en prioriteringsfråga. 

Lev inte över dina tillgångar, dra ned på utgifter och betala av på dina skulder. Spara en del av lönen varje månad och investera pengarna på börsen. Ett enkelt recept för att bli ekonomiskt friare.

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K

Sex år som skuldfri

Det är nu på dagen sex år sedan jag skrev detta blogginlägg om att jag äntligen hade blivit helt skuldfri. Efter att jag i hela mitt vuxna liv varit en total katastrof med pengar och plågad av skulder så var den dagen 2015 en enorm seger som jag fortfarande firar varje år. Jag skulle säga att det är en händelse som är minst lika viktig som min första miljon på börsen, om inte ännu viktigare. 

Jag har fått en del kritik av personer som tyckte det var otroligt dumt av mig att betala av mitt CSN-lån i en klumpsumma då det skulle ha varit så mycket bättre att sätta in pengarna på börsen och låta lånet löpa. Rent ekonomisk ja, visst är det så, men känslan av att vara helt skuldfri är för mig värd så mycket mer. Det är en känsla som handlar om pengar men som inte går att mäta i pengar. 

I inlägget skriver jag; "För en lång tid framöver skall jag nu förbli skuldfri, förhoppningsvis resten av mitt liv. Jag vet inte om detta är möjligt om man vill leva någorlunda normalt i dagens samhälle, men jag skall försöka i alla fall". 

Här är jag, sex år senare och det har gått alldeles utmärkt att vara skuldfri än så länge. Det kan hända att jag trillar dit någon dag, men just nu njuter jag av ännu ett år av frihet.

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K

5 år som skuldfri

I dag firar jag fem år som helt skuldfri. Det börjar nästan bli en högtidsdag det här för mig, det är en milstolpe som verkligen känns värt att fira. Har man som jag levt större delen av sitt vuxna liv med skulder så är känslan att bli skuldfri astronomisk. Att betala av mina skulder och bli fri är en av mina absolut största segrar sedan jag tog mig själv i kragen och började städa upp i min privatekonomi. 

När jag firade detta för första gången var jag själv skeptisk till att kunna förbli skuldfri under någon längre tid. Vi lever i ett samhälle som oavbrutet erbjuder alla möjliga ekonomiska frestelser. Det är väldigt lätt att hamna i fällan att vilja konsumera för mer pengar än man egentligen har, köpa på kredit och låna pengar till både det ena och det andra. På något sätt har jag lyckats hålla mig undan (än så länge) tack vare att jag lever en ganska minimalistisk livsstil.

Jag lånar inte pengar för att köpa prylar. Över lag köper jag ganska få saker men när jag väl gör det så betalar jag dessa kontant, inte på kredit. Min tankegång är, att om jag inte har råd att köpa en ny mobiltelefon utan att låna pengar, så har jag inte råd att köpa den på kredit heller. Behöver jag något så sparar jag först ihop pengarna och sedan köper jag. En annan sak som spelar roll här är att jag gillar att köpa bra kvalitet med avsikt att saker skall hålla väldigt länge. Min Macbook som jag skriver detta inlägg med är nu åtta år gammal och jag har inte för avsikt att byta ut den än på länge. Detta trots att försäljaren utlovade som bäst fem år innan den skulle bli obsolet. 

Nu ska även tilläggas att jag absolut tycker att det finns tillfällen då det är helt befogat att ta lån. Studielån som vi har i Sverige tycker jag är ett privilegium och en fantastisk investering i framtiden. Dessutom med den låga ränta som råder så är det mer lönsamt att investera sparpengarna på börsen än att betala av lånet i förtid. Jag valde dock att betala av det sista på mitt CSN-lån i en klumpsumma eftersom jag hade en sådan önskan att äntligen bli av med mina skulder, men ekonomiskt sett ska det sägas att det inte är den mest räntabla vägen att gå. 

Att låna pengar till ett boende är ett annat exempel på lån som jag tycker är befogade. Det är väldigt få av oss som kan tillåta sig lyxen att köpa en lägenhet eller hus utan att ta lån. När jag ifrågasätter låntagande så är det inte dessa typer av lån jag hänvisar till, det är den absurda och okontrollerade "lyxfällan-konsumtionen" som råder i samhället. Jag dömer ingen för att de tar lån, alla är fria att göra vad de vill med sina pengar. Eller rättare sagt bankens pengar när det handlar om skulder. Jag väljer hellre att betala till mig själv genom att investera i aktier än att betala ränta till banken. 

Nu har hela fem år passerat och jag är fortfarande 100% skuldfri. Det är en underbar känsla. Inte nog med det, jag har dessutom dragit ned väsentligt på mina kostnader samt gjort mig av med en massa prylar. Bilen har skrotats i utbyte mot både hälsosammare och miljövänligare alternativ som cykel och lokaltrafik. 

Att vara skuldfri ger en otrolig känsla av frihet. Det innebär att vad som än händer så kan ingen komma och kräva mig på pengar. Inga skulder tvingar mig att ha något minimum i inkomst, det avgör endast mina levnadskostnader som jag själv väljer. Det har också inneburit att jag kunnat lägga pengarna på annat som jag hellre vill göra, som till exempel att resa. Jag väljer att njuta av detta i stället för att samla på materiella ting. Att vara skyldig gör att jag känner mig bunden, jag trivs bättre med känslan att vara fri. 

Jag är samtidigt medveten om att det är svårt att ha ett normalt liv i ett modernt samhälle utan skulder. Alla lever vi olika och vi har olika förutsättningar och mål i livet. För mig är drömmen om att vara fri det som driver mig framåt. Det är därför jag investerar i aktier, för att kunna finansiera min fria livsstil. Att investera mina pengar i en pengamaskin som med tålamod kan ge mig en månadslön för resten av livet motiverar mig mycket mer än det tillfälliga lyckorus man kan känna över att köpa något materiellt. 

Frihet är den ultimata lyxen. Att kunna bestämma över sin egen tid, det tycker jag är lyx. Att ha råd att inte jobba heltid, att inte behöva känna oro över ekonomin, att spendera tid med vänner och familj, det är lyx för mig. Föreställ dig att du en dag kan gå i förtidspension eller gå ned på halvtid tack vare att du valt att inte konsumera i onödan och istället investerat pengarna på börsen. Vore inte det värt besväret? Frihet kostar pengar och det är en lyxvara jag mer än gärna konsumerar. 

Naturligtvis är det är fullt möjligt att jag en dag väljer att skuldsätta mig, jag inser att det till och med är hög risk att det händer. Under tiden kommer jag dock att göra vad jag kan för att njuta så mycket jag bara kan av denna frihet. 

Ha en underbar dag alla börshajar:) 

När ens bästa vän inte kan betala räkningarna

Corona-krisen slår hårdare på vissa ställen än på andra, beroende på vilket land man bor i eller inom vilken sektor man jobbar så kan krisen både ge mer jobb eller åt rent motsatta hållet, orsaka uppsägning. Precis som vilken annan ekonomisk kris så var även denna svår att förutspå, i Januari månad när Kina började stänga städer och bygga sjukhus så ångade resten av världens börser på som tåget. Några månader senare stänger man stora delar av planeten och börserna rasar. De ekonomiska följderna av viruset tror jag inte att vi sett i sin helhet ännu. Jag spekulerar inte i hur börsen kommer att reagera framöver men själv skulle jag inte bli förvånad om det kommer att dyka upp fina tillfällen till inköp under en längre period.

Jag har bott över tjugo år utomlands i ett land som tar emot över 84 miljoner turister årligen, en marknad som förra året drog in över 92 miljarder euro, 15% av landets BNP. Så kommer det inte att bli i år. Hela landets turistanläggningar, hotell och stränder är stängda och flygtrafiken står i princip helt still. Jag kan inte ens föreställa mig vilka ekonomiska konsekvenser detta kommer att få för landet men förödande är väl bara förnamnet. 

Min bästa vän och hans fru jobbar båda inom denna sektor och har blivit permitterade på obestämd tid. Landet har tagit fram ett krispaket och samtidigt lättat på kraven för rätt till a-kassa så att alla ska ha rätt till hjälp och ersättning. En ny lag trädde i kraft för några veckor sedan som tvingar alla företag att återanställa alla anställda när nödläget avlyses, något som bara kan resultera i att många av de som idag är permitterade kommer att bli arbetslösa. 

Nu till saken, min vän och hans fru har så höga utgifter att de nu inte har råd att betala räkningarna, trots att de båda har rätt till A-kassa. De är skuldsatta upp över öronen och lever hela tiden på gränsen eftersom dom är helt beroende av att få sin vanliga lön in på kontot varje månad. Barnfamilj, två bilar med respektive lån, lån på lägenheten, privatlån för renovering, ytterligare ett lån för att betala av diverse kreditkort, shopping, resor och så vidare.  

Listan kan göras lång men summa summarum så lever dom långt över sina tillgångar, även när dom jobbar som vanligt och dessutom har dom ingen buffert att ta av när det krisar. Flera gånger sedan vi har känt varandra har det varit nära att smälla och varje gång har dom löst problemet med att låna ännu mer pengar. Ungefär som den amerikanska statsskulden, skillnaden här är att dom kommer att bli tvungna att betala tillbaka varenda öre, plus ränta. 

De lever från löning till löning och har inga pengar sparade, enligt min vän så har dom "inga marginaler" för att spara. Det är ett sätt att uttrycka det. Ett annat kunde vara att dom har dragit på sig för mycket utgifter i förhållande till sin lön för att kunna spara något. Det här har vi pratat om flera gånger och jag har gett min åsikt om att det handlar om prioriteringar, vill man ta tag i sina skulder och rensa upp i sin privatekonomi så får man dra ned på lyxartiklar och bekvämligheter som kostar pengar. Har man ingen marginal att spara så får man börja med att skapa en sådan, första steget blir att dra ned på utgifter så att det finns pengar över att spara.

Det är nu ganska precis tio år sedan jag för första gången fick upp ögonen för ekonomi och aktier. Där påbörjades en process där jag sakteligen började städa upp i min privatekonomi, det är inte gjort på en dag. Jag började se över mina utgifter, spara lite pengar varje månad, lade upp en plan för att betala av mina skulder. Jag bytte bank och telefonbolag, sade upp onödiga abonnemang och så vidare. Ju fler böcker om ekonomi och sparande jag läste desto mer övertygad blev jag om att jag varit på fel väg väldigt länge och att det var dags för en förändring. Jag bestämde mig för att ändra på saken och för det fick jag vara beredd att slita. Om man fortsätter att göra samma sak år efter år så kommer man att fortsätta att få samma resultat, förändring innebär uppoffring, så är det bara. 

Under dessa år har mina vänner följt mig nära inpå och sett hur jag genomgått denna förvandling från slösare till sparare. De har varit med och vet att jag läst mängder med  böcker om ekonomi och investeringar, börjat köpa aktier, lärt mig om ränta på ränta, betalat av mina skulder och så vidare. De vet att jag tack vare mina aktier nu får en passiv inkomst från aktieutdelningar, att jag har en buffert som jag kan ta från om det skulle krisa. 

Vi har pratat om ekonomi många gånger, det är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum. Oftast eftersom det kör ihop sig för dom ekonomiskt och när det gör det så försöker jag på bästa sätt att hjälpa till och berätta om det jag lärt mig. Hur man kan börja organisera ett sparande varje månad, hur fungerar ränta på ränta, vikten av att eliminera dyra lån, hur aktier och fonder fungerar. Vid flera tillfällen har jag tagit med böcker till honom för att på så sätt försöka sätta igång en process men det verkar som om ingenting kan få dem att sluta konsumera som dom gör. 

Jag har själv levt skuldsatt under många år och hade ingen aning om hur man hanterade pengar på ett bra sätt, långt upp i vuxen ålder. Så jag ska inte säga att jag inte förstår hur det kan bli som det har blivit för dem, men jag tycker bara att det är väldigt trist. Speciellt eftersom jag själv gjort resan och vet att det är möjligt, det går att förändra sina ekonomiska vanor och vända ett sjunkande skepp, men man måste börja någonstans och vara villig att göra uppoffringar. 

Till frågan som jag ställer mig, hur kan man hjälpa en vän som är djupt skuldsatt att inse att han har ett problem som måste lösas? Eller ska man ens göra det? Vem är egentligen jag att säga hur han skall hantera sin privatekonomi? 

Jag är en nära vän, men jag har ingen rätt att lägga mig i deras ekonomiska problem. Jag har försökt att på ett så smidigt sätt som möjligt hjälpa till och komma med rekommendationer, jag har erbjudit mig att sitta ned med dem och gå igenom saken för att lägga upp en plan. Jag har även försökt tända en gnista genom att berätta om ekonomiskt oberoende och drömmen om att bli fri. Det har inte gett något resultat.

Det som fick mig att tänka till och bli riktigt motiverad att börja spara var inte just pengarna i sig. Pengar för mig är bara ett verktyg, men vad man kan göra med det verktyget är helt fantastiskt. Med pengar kan man köpa frihet, världens dyraste lyxvara. När jag förstod att man kunde låta sina pengar jobba åt en och inte bara jobba för pengar så förändrades hela spelplanen. 

Nu kunde jag helt plötsligt finansiera den fria livsstil jag alltid hade drömt om, nu hade jag ett motiv, en drivkraft att genomgå en förändring och göra en massa uppoffringar. Förresten så slutar uppoffringar att kännas som uppoffringar när man gör det för att uppnå ett större mål. Har man en plan och en dröm som driver en framåt så känns det inte alls lika tufft att byta vanor. Till slut triggas man av dessa förändringar och det känns till och med roligt eftersom man lever på drömmen om att lyckas.

Drömmarna om allt som man skulle kunna göra om man var ekonomiskt oberoende eller mer ekonomiskt fri tycker jag har en mycket större dragningskraft än själva pengarna i sig. Här finns en otrolig drivkraft. I mitt fall var det här jag hittade energin till att börja organisera ett sparande. Jag och min tjej fantiserade mycket om alla resor vi skulle göra, om olika platser på jorden där vi skulle kunna bo, om hur vi skulle kunna jobba deltid eller till och med sluta jobba och få mer tid över till det vi verkligen vill göra. Inte behöva be chefen om semester. Här finns en magi som ger en styrkan att kämpa på mot målet även när det går tungt, hittills har det fungerat väldigt bra för mig.

I detta fall har det inte fungerat med drömmar heller, min vän kör på som vanligt utan att agera och nu är krisen här. Jag tycker att jag försökt med allt och nu har jag gett upp, det är deras ekonomi och en förändring måste trots allt ske frivilligt. Det vore extremt tråkigt att behöva se att dom går in i väggen ekonomiskt, men ibland undrar jag om det inte vore det enda som skulle kunna få dem att ändra på sitt beteende? 

Hur gör ni för att motivera andra att börja spara eller ta sig ur skuldfällan? 

Ha en trevlig söndag alla börshajar.

4 år som skuldfri

I dag är det precis fyra år sedan jag blev skuldfri. Det är en av mina absolut största milstolpar sedan jag städade upp i ekonomin och började spara och investera. Det skall erkännas att när jag skrev det inlägget var jag själv skeptisk till att kunna förbli skuldfri under någon längre tid eftersom vi lever i ett samhälle där ekonomiska frestelser står på menyn varje dag. Det är lätt att hamna i fällan att vilja konsumera för mer pengar än man egentligen har, köpa på kredit och låna till både det ena och det andra. På något sätt har jag lyckats hålla mig undan. 

Nu har fyra år passerat och jag är fortfarande 100% skuldfri. Det är en underbar känsla. Inte nog med det, jag har dessutom dragit ned på mina kostnader och "down sizeat" ordentligt på vägen. Genom att göra mig av med en massa prylar, skrota bilen i utbyte mot cykel och lokaltrafik och leva mer minimalistiskt / behöva mindre saker i mitt liv har jag skapat en liten vallgrav runt mig som gör att det blir svårare för onödig konsumtion att ta sig in i mitt liv. 

Att vara skuldfri ger en otrolig känsla av frihet. Det innebär att vad som än händer så kan ingen komma och kräva mig på pengar. Inga skulder tvingar mig att ha något minimum i inkomst, det avgör endast mina levnadskostnader som jag själv väljer. Det har också inneburit att jag kunnat lägga pengarna på annat som jag hellre vill göra, som att resa. För mig är resandet en av livets absolut bästa investeringar och jag väljer att njuta av detta i stället för att samla på materiella ting. För några veckor sedan sade jag upp mig från jobbet, hade jag haft stora skulder hade detta kanske inte varit möjligt. Att vara skyldig gör att jag känner mig bunden, jag trivs bättre med känslan att vara fri. 

Samtidigt är jag fortfarande medveten om att det är svårt att ha ett normalt liv i ett modernt samhälle utan skulder. Vill man äga ett boende så är det få av oss som kan köpa det kontant. Jag har själv kämpat hela året med att spara ihop till kontantinsatsen till en lägenhet som jag hade för avsikt att köpa. Jag börjar dock tvivla allt mer på att jag verkligen vill ge mig in på detta köp. Jag längtar alltid till att ha ett litet hus vid skogens slut i stället. Det kan kosta så lite som den handpenning jag nu har skjutklar i magasinet, vi får se vad det till slut blir. 

Alla lever vi olika och vi har olika förutsättningar och mål i livet. För mig är livsnjutandet bland det största jag har. Att resa och upptäcka nya läder och kulturer, surfa och ha mycket fritid är för mig mycket viktigare än att till exempel äga en bil. Jag cyklar hellre eller tar bussen. Den nyaste telefonen eller senaste modet är inget som jag ligger sömnlös över. Det känns mycket bättre att investera dessa pengar i min framtida frihet genom att köpa aktier. 

Det är fullt möjligt att jag en dag väljer att skuldsätta mig, jag inser att det är till och med är hög risk att det händer. Dock kommer jag att göra vad jag kan för att fortsätta vara skuldfri och under tiden njuta så mycket jag bara kan av denna frihet. 

Ha en bra dag alla börshajar:) 

Skuldfri

Home free!!! Vilken vacker dag det varit. Frukost på terassen, löprunda på stranden, fika med bästa kompisen, god lunch, gym på eftermiddagen och surfing i glasklara vågor på kvällskvisten. Kan det bli bättre? Ja, det kan det! 

Idag gjorde jag slut med CSN och betalade av dom sista tusenlapparna jag var skyldig i studielån i en klumpsumma och är nu skuldfri. Inget studielån, inget billån, inget huslån, inget privatlån, inte skyldig någon pengar, inget på avbetalning, jag är nu 100% fri från skulder. Vilken känsla, jag har inte varit skuldfri i hela mitt vuxna liv, inte en enda gång, nu är stunden kommen, vilket underbart mål att uppnå!!! 

För en lång tid framöver skall jag nu förbli skuldfri, förhoppningsvis resten av mitt liv. Jag vet inte om detta är möjligt om man vill leva någorlunda normalt i dagens samhälle, men jag skall försöka i alla fall. 

Vill även påpeka att studielån i min mening är ett riktigt privilegium vi har i Sverige och ett absolut befogat låntagande. Utbildning är bland det bästa investeringar man kan göra tycker jag och med studielån har ju de flesta en likvärdig eller i alla fall god chans att skaffa sig en sådan. Tummen upp för svenskt studielån alltså, men nu är det slut mellan oss. Tack för den tid som varit, det var kul nästan hela tiden, men nu är det dags för oss att gå skilda vägar. 

"Den som är satt i skuld är inte fri" sa finansminister Ernst Wigforss 1932, det gäller fortfarande. Nu är jag fri, fri som fisken i havet. Ingen i hela världen kan nu komma och kräva mig på en enda krona. Jag äger det jag har och har friheten att välja, det tycker jag är lyx!!! 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Skuldfridfullt i stugan?

Nytt år, nya projekt och nya önskedrömmar.

Jag börjar med att sätta mig själv vid ett vägskäl och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. 

Årets stora projekt är att bygga sommarstuga och det ska bli fantastiskt kul, allt jobb skall utföras av mig själv och familjen, så med undantag för grävmaskin och elektriker så kommer det nog inte att gå ett enda öre till att betala hantverkare, där sparas ofantliga summor.

Saken är den att jag både vill äta kakan och ha den kvar…

Jag skulle nämligen kunna betala i stort sett hela kostnaden för stugan med sparpengar och inte ta något större lån, men då försvinner hela mitt sparande som jag publicerar här på bloggen och jag skulle inte ha någon buffert att handla aktier för mer än mitt månatliga aktiesparande, dock skulle jag vara skuldfri och det gillar jag!

Vänder vi på steken så skulle jag låna hela beloppet för bygget till en extremt låg ränta och ha hela mitt sparande kvar, då även en större summa som jag lagt åt sidan för att kunna slå på stort den dagen mina favoritaktier säljs till reapris.

Ett svårt val för mig som kämpar så för att alltid hålla mig skuldfri, men samtidigt vill jag ju fortsätta troget med sparandet då jag nu är på god väg mot en halv miljon.

Problemet, skall sägas, är helt och hållet skapat av mig själv som vill ha en sommarstuga. Visst kan detta lätt undvikas genom att lägga ner bygget, men i mina budord står det skrivet att jag måste ha en balans i livet och njuta medan jag sparar pengar, blir sparandet till ett fängelse så är det ju ingen mening med det, klart grabben ska bygga stuga alltså!

Tja, det är lite strid mellan spara och slösa just nu… vi får se vem som vinner.

God natt!

Världens mest skuldsatta folk

Tog en morgonkaffe och skummade igenom "nyheterna" i morse och stötte bland annat på denna artikel från SvD.

Våra danska grannar ligger visst etta i världen på att vara skuldsatta i förhållande till sin inkomst... jag undrar hur det ser ut i Sverige då?

Min bästa vän hemma i Sverige har just byggt sej ett hus, en tomt med en byggsats-villa, svensk småstads-lyxmodell. Stor tomt, fett garage, bättre begagnad BMW och ett och ett halvt barn på det. 
Båda jobbar som sjuksköterskor, kommunalanställda.
Festen kostar dryga 3 miljoner och anses vara helt ok pris eller enligt vissa rent billigt. 
Är det jag som är nojig eller är det något som inte stämmer?

Jag måste säga att jag är avundsjuk. När jag kommer in i detta vackra hem blir man helt till sig av lycka, det är så perfekt det bara kan bli.
Mitt liv är så långt bort från det sättet att leva man bara kan komma.
Mina resor, språk, möten med andra kulturer och människor gör att jag känner mig rik på annat sätt.
Men visst, visst blir jag avundsjuk på min vän, det är längtan till något jag själv inte har.

Sverige har amorteringsfria lån, lägsta räntan någonsin, kom och köp!!!
Vad händer den dagen räntan stiger? För det kommer den ju att göra onekligen. 
Jag gissar att om räntan skulle stiga med bara några procent skulle många få det tight i kassan.

I Spanien just innan krisen lånade bankerna ut 120% av taxerat värde på hus, "priserna stiger ju bara i alla fall" -sade man. 
I USA var det väl ingen som anade något heller, eller?
Personligen skulle jag inte kunna leva så. Att vara bunden och skuldsatt på detta vis ger mig riktiga rysningar. Friheten att kunna välja själv, det är värt mycket för mig. 

Jag vet inte om det är så att Sverige har ett starkt immunförsvar mot bostadskriser eller om det en dag kommer att smälla, hur det än blir med det så känns det skönt att vara lite avundsjuk på min vän och jobba mot skuldfrihet i stället.
Drömmen är att kunna vara skuldfri hela livet, vet inte om det ens är möjligt om man vill leva i dagens samhälle, men det är målet jag strävar efter i alla fall.
Jag sparar 30% av min lön varje månad och betalar aldrig på kredit, när mitt studielån är betalt är jag fri. Det känns lugnast så. 

Hej!