Corona-krisen slår hårdare på vissa ställen än på andra, beroende på vilket land man bor i eller inom vilken sektor man jobbar så kan krisen både ge mer jobb eller åt rent motsatta hållet, orsaka uppsägning. Precis som vilken annan ekonomisk kris så var även denna svår att förutspå, i Januari månad när Kina började stänga städer och bygga sjukhus så ångade resten av världens börser på som tåget. Några månader senare stänger man stora delar av planeten och börserna rasar. De ekonomiska följderna av viruset tror jag inte att vi sett i sin helhet ännu. Jag spekulerar inte i hur börsen kommer att reagera framöver men själv skulle jag inte bli förvånad om det kommer att dyka upp fina tillfällen till inköp under en längre period.
Jag har bott över tjugo år utomlands i ett land som tar emot över 84 miljoner turister årligen, en marknad som förra året drog in över 92 miljarder euro, 15% av landets BNP. Så kommer det inte att bli i år. Hela landets turistanläggningar, hotell och stränder är stängda och flygtrafiken står i princip helt still. Jag kan inte ens föreställa mig vilka ekonomiska konsekvenser detta kommer att få för landet men förödande är väl bara förnamnet.
Min bästa vän och hans fru jobbar båda inom denna sektor och har blivit permitterade på obestämd tid. Landet har tagit fram ett krispaket och samtidigt lättat på kraven för rätt till a-kassa så att alla ska ha rätt till hjälp och ersättning. En ny lag trädde i kraft för några veckor sedan som tvingar alla företag att återanställa alla anställda när nödläget avlyses, något som bara kan resultera i att många av de som idag är permitterade kommer att bli arbetslösa.
Nu till saken, min vän och hans fru har så höga utgifter att de nu inte har råd att betala räkningarna, trots att de båda har rätt till A-kassa. De är skuldsatta upp över öronen och lever hela tiden på gränsen eftersom dom är helt beroende av att få sin vanliga lön in på kontot varje månad. Barnfamilj, två bilar med respektive lån, lån på lägenheten, privatlån för renovering, ytterligare ett lån för att betala av diverse kreditkort, shopping, resor och så vidare.
Listan kan göras lång men summa summarum så lever dom långt över sina tillgångar, även när dom jobbar som vanligt och dessutom har dom ingen buffert att ta av när det krisar. Flera gånger sedan vi har känt varandra har det varit nära att smälla och varje gång har dom löst problemet med att låna ännu mer pengar. Ungefär som den amerikanska statsskulden, skillnaden här är att dom kommer att bli tvungna att betala tillbaka varenda öre, plus ränta.
De lever från löning till löning och har inga pengar sparade, enligt min vän så har dom "inga marginaler" för att spara. Det är ett sätt att uttrycka det. Ett annat kunde vara att dom har dragit på sig för mycket utgifter i förhållande till sin lön för att kunna spara något. Det här har vi pratat om flera gånger och jag har gett min åsikt om att det handlar om prioriteringar, vill man ta tag i sina skulder och rensa upp i sin privatekonomi så får man dra ned på lyxartiklar och bekvämligheter som kostar pengar. Har man ingen marginal att spara så får man börja med att skapa en sådan, första steget blir att dra ned på utgifter så att det finns pengar över att spara.
Det är nu ganska precis tio år sedan jag för första gången fick upp ögonen för ekonomi och aktier. Där påbörjades en process där jag sakteligen började städa upp i min privatekonomi, det är inte gjort på en dag. Jag började se över mina utgifter, spara lite pengar varje månad, lade upp en plan för att betala av mina skulder. Jag bytte bank och telefonbolag, sade upp onödiga abonnemang och så vidare. Ju fler böcker om ekonomi och sparande jag läste desto mer övertygad blev jag om att jag varit på fel väg väldigt länge och att det var dags för en förändring. Jag bestämde mig för att ändra på saken och för det fick jag vara beredd att slita. Om man fortsätter att göra samma sak år efter år så kommer man att fortsätta att få samma resultat, förändring innebär uppoffring, så är det bara.
Under dessa år har mina vänner följt mig nära inpå och sett hur jag genomgått denna förvandling från slösare till sparare. De har varit med och vet att jag läst mängder med böcker om ekonomi och investeringar, börjat köpa aktier, lärt mig om ränta på ränta, betalat av mina skulder och så vidare. De vet att jag tack vare mina aktier nu får en passiv inkomst från aktieutdelningar, att jag har en buffert som jag kan ta från om det skulle krisa.
Vi har pratat om ekonomi många gånger, det är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum. Oftast eftersom det kör ihop sig för dom ekonomiskt och när det gör det så försöker jag på bästa sätt att hjälpa till och berätta om det jag lärt mig. Hur man kan börja organisera ett sparande varje månad, hur fungerar ränta på ränta, vikten av att eliminera dyra lån, hur aktier och fonder fungerar. Vid flera tillfällen har jag tagit med böcker till honom för att på så sätt försöka sätta igång en process men det verkar som om ingenting kan få dem att sluta konsumera som dom gör.
Jag har själv levt skuldsatt under många år och hade ingen aning om hur man hanterade pengar på ett bra sätt, långt upp i vuxen ålder. Så jag ska inte säga att jag inte förstår hur det kan bli som det har blivit för dem, men jag tycker bara att det är väldigt trist. Speciellt eftersom jag själv gjort resan och vet att det är möjligt, det går att förändra sina ekonomiska vanor och vända ett sjunkande skepp, men man måste börja någonstans och vara villig att göra uppoffringar.
Till frågan som jag ställer mig, hur kan man hjälpa en vän som är djupt skuldsatt att inse att han har ett problem som måste lösas? Eller ska man ens göra det? Vem är egentligen jag att säga hur han skall hantera sin privatekonomi?
Jag är en nära vän, men jag har ingen rätt att lägga mig i deras ekonomiska problem. Jag har försökt att på ett så smidigt sätt som möjligt hjälpa till och komma med rekommendationer, jag har erbjudit mig att sitta ned med dem och gå igenom saken för att lägga upp en plan. Jag har även försökt tända en gnista genom att berätta om ekonomiskt oberoende och drömmen om att bli fri. Det har inte gett något resultat.
Det som fick mig att tänka till och bli riktigt motiverad att börja spara var inte just pengarna i sig. Pengar för mig är bara ett verktyg, men vad man kan göra med det verktyget är helt fantastiskt. Med pengar kan man köpa frihet, världens dyraste lyxvara. När jag förstod att man kunde låta sina pengar jobba åt en och inte bara jobba för pengar så förändrades hela spelplanen.
Nu kunde jag helt plötsligt finansiera den fria livsstil jag alltid hade drömt om, nu hade jag ett motiv, en drivkraft att genomgå en förändring och göra en massa uppoffringar. Förresten så slutar uppoffringar att kännas som uppoffringar när man gör det för att uppnå ett större mål. Har man en plan och en dröm som driver en framåt så känns det inte alls lika tufft att byta vanor. Till slut triggas man av dessa förändringar och det känns till och med roligt eftersom man lever på drömmen om att lyckas.
Drömmarna om allt som man skulle kunna göra om man var ekonomiskt oberoende eller mer ekonomiskt fri tycker jag har en mycket större dragningskraft än själva pengarna i sig. Här finns en otrolig drivkraft. I mitt fall var det här jag hittade energin till att börja organisera ett sparande. Jag och min tjej fantiserade mycket om alla resor vi skulle göra, om olika platser på jorden där vi skulle kunna bo, om hur vi skulle kunna jobba deltid eller till och med sluta jobba och få mer tid över till det vi verkligen vill göra. Inte behöva be chefen om semester. Här finns en magi som ger en styrkan att kämpa på mot målet även när det går tungt, hittills har det fungerat väldigt bra för mig.
I detta fall har det inte fungerat med drömmar heller, min vän kör på som vanligt utan att agera och nu är krisen här. Jag tycker att jag försökt med allt och nu har jag gett upp, det är deras ekonomi och en förändring måste trots allt ske frivilligt. Det vore extremt tråkigt att behöva se att dom går in i väggen ekonomiskt, men ibland undrar jag om det inte vore det enda som skulle kunna få dem att ändra på sitt beteende?
Hur gör ni för att motivera andra att börja spara eller ta sig ur skuldfällan?
Ha en trevlig söndag alla börshajar.
Det är ingen nyhet att jag är väldigt intresserad av personlig utveckling och inspirerande personer. Jag är ständigt på jakt efter nya inspirationskällor, läser ofta böcker om framgångsrika och ovanliga personligheter och jobbar mycket med att använda denna inspiration till fördel för mina egna personliga framgångar. Anledningen till detta är så simpelt det kan bli, gör man inget nytt så händer det inte heller något nytt! Jag lägger ut detta på bloggen med förhoppningen att någon annan skall råka snubbla på någon av dessa personer och själv kunna hitta inspiration att göra fantastiska saker.
Det är dags att presentera en av de absolut mest inspirerande personer och tillhörande talk-show som jag stött på hittills, Tom Bilyeu och hans Impact theory där han intervjuar en mycket blandad skara av helt otroliga människor. Alltid med den röda tråden att inspirera andra att göra det bästa av sina liv med hjälp av de råd som hans gäster erbjuder. Toms egen historia är inte heller något man somnar till, 40 jäkligt intressanta minuter.
Men nu, så här till morgonkaffet på en söndagmorgon, sug i er av denna sinneslöst bra intervju med stålmannen David Goggins. Boken är redan beställd och på väg.
Ha en bra dag alla börshajar:)
Det är nu cirka en och en halv månad sedan jag skrev något på bloggen. I juli gjorde jag min sista arbetsdag på det företag där jag jobbat de sista 17 åren och flyttade tillbaka till Sverige efter 20 år i utlandet. Jag sade upp mig för att uppfylla en dröm som jag så länge gått och burit på men inte vågat.
Att ta detta steg ut i det okända är utan tvekan det svåraste jag gjort på många år. Släppa taget om den bekväma vardagen, en bra månadslön, ett arbete där jag reser jorden runt, ett liv under solen, ekonomisk stabilitet, att känna sig trygg. Ge upp allt detta för att göra slag i en gammal dröm... är jag galen?
Tja, galen eller bara äventyrlig. Kanske lite av båda. Det enda jag vet är att om man inte trivs med sitt liv och sin nuvarande situation så måste man ta tag i det och våga förändra, hur svårt det än är. När jag tittade mig själv i spegeln på morgonen så visste jag att jag inte ville stå där om 15-20 år och ångra mig och då fanns det bara en väg att gå, och det var förändringens väg framåt.
Nu tar jag mina första steg i mitt "nya" liv och jobbar hårt med att försöka få i ordning allt det vardagliga. Det är mycket som ska fixas när man flyttar tillbaka till hemlandet efter så många år. Jag har förberett mig mentalt så gott det går och är beredd på att det kommer att bli en tuff period i livet framöver. Men mitt i kaoset av folkbokföring, myndigheter, att leta lägenhet, det svenska klimatet och stressen som hoppet ut i det osäkra innebär så har jag inte tappat siktet på mitt mål. Det ger mig energi att köra på.
Ekonomiskt kommer detta att innebära ett bakslag, hade jag stannat på mitt trygga jobb med bra lön hade jag nått min första miljon inom cirka två år. Nu kommer jag i stället att under en period få leva mycket snålt, förmodligen inte ha någon sparkvot överhuvudtaget, bränna stora delar av mina f**k off-pengar (men det är just vad de är till för:) och mina aktieköp kommer att bli i stort sett obefintliga.
Men jag ser det som att jag nu tar ett steg bakåt för att sedan ta två framåt. Omgruppera trupperna, ny strategi och en nystart i livet. Precis som när jag lämnade in avskedsansökan på jobbet så har jag nu en känsla av skräckblandad förtjusning i kroppen och jag vet att jag om några år kommer vara glad att jag tog detta beslut.
Aktieportföljen verkar klara sig bara bra i min frånvaro, det är det fina med aktier, de jobbar medan jag gör annat. Just nu kan jag inte köpa några nya aktier men njuter istället av att se hur de frön jag planterat fortsätter att växa. Om några år kommer detta bara vara ett litet hack i kurvan...
“Feed your faith and your fears will starve to death.”
Ha en bra lördag alla börshajar.
För mig som gått från slösaktig och pank till skuldfri småsparare är personlig utveckling en stor del av mitt liv. Förändring och ständigt lärande gör att vi utvecklas och blir bättre människor. Jag är alltid ute efter nya inspirationskällor och nu har Mel Robbins dykt upp på min radar.
Kolla in gärna in hennes TEDx-talk och videor på Youtube, här finns mycket good stuff att hämta.
Ha en trevlig kväll alla börshajar:)
Jag läser alldeles för lite. Jag älskar att läsa böcker men ofta har jag svårt att hitta lugnet och tiden till att sätta mig ned och göra det. Detta trots att hela mitt liv förändrades genom att just läsa böcker. Frågar man Bill Gates eller Warren Buffett om vad som är nyckeln till framgång så är svaret alltid det samma, gör det du älskar och läs många böcker.
Så nu har jag infört en ny rutin som förhoppningsvis skall ta mig tillbaka till ett mer aktivt läsande. Varje dag ska jag sätta mig ned och läsa i 15 minuter. Minst alltså. Det verkar kanske inte så mycket men på en månad blir det sju och en halv timme läsning. Utslaget på ett år blir det hela nittio timmar. Det räcker till att plöja igenom en hel del böcker. Mycket eller lite, oavsett så är det betydligt mer än vad jag läser i nuläget.
Förhoppningen med detta är att jag åter skall skapa det där suget efter att läsa som jag hade förut. Jag kommer på detta sätt bli tvungen att aktivt söka efter nya intressanta böcker (det handlar ju naturligtvis inte om att läsa bara för att, utan att läsa sådant som är intressant) och på så vis upptäcka nya spännande vägar.
Just nu läser jag Steve Jobs biografi, jag gillar biografier om framgångsrika personer, det är intressant att se vad det är som gör att folk blir som dom blir och gör det dom gör. Näste man till rakning är Richard Branson, vill man bli framgångsrik så måste man omringa sig med framgångsrika personer;)
Det här blir lite av ett projekt i minimalismens anda då ett ökat läsande kommer att ta tid från dataskärmen eller telefonen. Digital minimalism som är lika viktig som den materiella. Det ska bli intressant att se hur det går, om ett år eller så får jag uppdatera och se hur många böcker jag verkligen läst.
Utdrag ur boken om Jobs, sidan 91.
"Om Wayne hade behållit sin tioprocentiga andel i bolaget hade den mot slutet av 2010 varit värd cirka 2,6 miljarder dollar. Vid den tidpunkten bodde han i stället ensam i ett litet hus i Pahrump, Nevada, spelade på enarmade banditer och levde på socialbidrag. Han ångrar ingenting, påstår han. Jag gjorde det som var bäst för mig just då."
Ha en bra dag alla börshajar.
Gary Vaynerchuk föddes 1975 i det som på den tiden hette Sovjetunionen. Tillsammans med sin familj flyttade han till USA där han växte upp tillsammans med åtta andra familjemedlemmar i en liten etta i Queens. Under sina ungdomsår jobbade han i sin pappas vinbutik och där stöpte han grunden för sin nuvarande karriär.
Gary var snabb på bollen när det gällde internet och började tidigt sälja viner via e-handel och startade sin egen kanal där han marknadsförde sina produkter. Från 1998 till 2003 växte vinbutiken från 3 till 60 miljoner dollar.
Tillsammans med sin bror startade han sedan VaynerMedia som idag är ett av världens ledande reklambyråer för sociala medier. Idag går han under titeln entreprenör, författare, företagare och inspirationstalare.
"Stop buying dumb shit you don´t need to impress people you don´t like"! Med den inledningsfrasen var jag hookad på en gång. Jag älskar hans sätt att inspirera och motivera folk och det gör han verkligen utan krusiduller. Så jag kan verkligen rekommendera att du gör ett besök på hans youtube-kanal och suger i dig lite anti-consumersucker-inspiration.
Gary är idag multimiljonär med en uppskattad förmögenhet på över 160 miljoner dollar, men hindrar honom inte från att fortsätta med sin favorithobby, att fynda på loppisar. Dock inte för att konsumera, utan för att sedan sälja prylarna på nätet och tjäna pengar på det. Gary har hållit på med denna sidehustle sedan tonåren och trots att han uppenbarligen inte har behov av pengar så gör han detta både för nöjet och för att inspirera ungdomar att ta tag i sin ekonomi och tjäna egna pengar.
Ha en bra dag alla börshajar.
Det drar ihop sig till flytt igen. Denna gång på annan nivå då jag ska ta mitt pick och pack och byta land. Jag har precis sagt upp mig från jobbet och under sommaren flyttar jag tillbaka till Sverige efter tjugo år i utlandet. Det sägs att flytta framkallar lika mycket stress som en skilsmässa, det verkar lite överdrivet men det är ju helt klart ett bra sätt att röra till det i vardagen.
Själv ser jag det som en ypperlig chans att ytterligare en gång rensa ut och göra mig av med prylar jag inte längre behöver. Jag är inte den som har onödigt mycket saker och sedan jag installerade sexmånadersregeln i mitt liv har mitt bagage blivit betydligt lättare, men på något underligt sätt lyckas alltid några nya saker nästla sig in i hemmet.
Så nu blir det först att gå igenom hela lägenheten igen och jag tror själv att jag kommer att bli förvånad över hur många saker som kommer att bli nominerade, trots flitiga försöka att strypa konsumtion och leva minimalistiskt. Kläder kommer som vanligt att hamna i den lokala uppsamlingslådan för dom som behöver dessa mer än jag. Prylar kommer att läggas ut på Facebook, ebay och liknande portaler till försäljning och upphämtning. Det kan verka som kaffepengar, men det går faktiskt att göra sig en slant på allt detta "junk" vi samlar på oss i hemmet. Dessa pengar jobbar bättre på aktiemarknaden än i någon garderob eller förrådsutrymme.
Det är inte bara på det materiella planet det behöver rensas. Sinnet är ett annat utrymme som alltför ofta väller över med olika känslor, information och intryck. En mental storstädning lite nu och då är inte att underskatta. Inför en så stor förändring som jag nu skall genomgå blir det lätt att hjärnan kokar över ibland. Vissa dagar är jag "over the top" och nya idéer bara sprudlar i huvudet. Total lycka över att vara fri och kunna göra precis vad som helst.
Andra dagar är det lite berg och dalbana och det är lätt att snegla över kanten till en stor avgrund där allt bara är mörkt och kallt. Det är dock bara rädslan som spökar, rädslan för att släppa taget om den trygga vardagen och min fasta inkomst varje månad. Den rädslan skall man inte bry sig för mycket om. Jag väljer att acceptera att jag känner så ibland, men jag vet att jag i botten har tagit ett bra beslut och det här kommer att lyfta mig till nya nivåer på alla möjliga sätt.
Den absoluta friheten som jag nu har framför mig innebär att jag måste städa även bland mina tankar och idéer. Jag har en dröm jag vill uppfylla men samtidigt har jag ett otroligt vilt och äventyrligt sinne som hela tiden drar i mig åt olika håll. Bara de senaste dagarna har en ström av olika drömmar och idéer susat genom huvudet och det är lätt att det blir lite för mycket.
Ett återkommande "tänk om jag skulle..."- scenario är att jag efter flytten tar min kära ryggsäck (denna gång färre liter än sist) och bara drar iväg ut i världen i ett år eller två. För många år sedan åkte jag på jorden-runt resa i sex månader och det, tillsammans med att flytta utomlands, är bland det bästa jag gjort i mitt liv. Jag har ju faktiskt ingenting som stoppar mig, jag är helt fri att göra precis vad jag vill. Det är en spännande och lite skrämmande känsla:)
Att starta eget företag är något jag länge drömt om, det är något jag vet att jag förr eller senare kommer att ägna mig åt. Hela min livsstil drar sig sedan länge mer och mer bort från det inrutade och stela livet som anställd. Inte för att egenföretagare skulle vara att ligga på latsidan, tvärtom är jag medveten om att det kräver mer jobb än något, men det är precis vad jag vill. Jag har aldrig haft för avsikt att uppfylla den "frontade" bilden av en ekonomiskt oberoende som ligger i en hängmatta med en drink i handen hela dagarna. Det är bara bullshit och inget jag är intresserad av. Jag är aktiv och gillar att jobba. Dock vill jag jobba på min egen dröm i stället för någon annans.
Hjälpa andra är en röd tråd i mina drömmar. Jag har under många år i ett jobb där jag faktiskt varit hookad på känslan av trygghet och en bra lön som kommer in varje månad känt mig väldigt tom inombords. Jag har inte känt att jag gjort någon speciell nytta i samhället. Att producera pengar åt andra uppfyller inte mina krav på nyttighet, detta är en stor anledning till att jag väljer att sluta jobba och påbörja en ny bana i livet.
Att kunna livnära mig helt eller delvis på alternativa inkomster så som aktieutdelning, jobba via internet och ha flera inkomstkällor är något jag alltid drömt om. Här går det egna företagandet och drömmandet hand i hand, detta är något jag kommer att jobba på tills jag lyckas.
En annan sak jag börjat snegla på är att rensa i portföljen också. Om det fungerar bra för mig att leva med få prylar i allmänhet, så varför inte föra över detta beteende även till aktiemarknaden? Jag dras mer och mer åt att bara ha investmentbolag i portföljen. Det ger ju trots allt en mycket bra spridning bland massor med fina bolag och jag behöver inte bry mig lika mycket om att hålla koll på varje enskilt företag, det sköter investmentbolaget. Detta kan nog liknas med att investera i en indexfond då många av de svenska investmentbolagen brukar prestera minst lika bra (eller i vissa fall till och med bättre) än index, och dessutom får jag min utdelning som är stor del av min strategi.
Portföljen, sociala nätverk, prylar, mental städning och utrensning av idéer. Decluttering i allmänhet står nu på agendan kan man säga.
Ha en fortsatt bra påsk alla börshajar.
Här följer det mest känsloladdade och galna inlägg min blogg har skådat hittills, efter 17 år av troget gnetande på samma företag säger jag nu upp mig för att uppfylla en dröm jag länge gått och burit på. Det har tagit mig flera år av velande och grubblande för att slutligen nu våga ta steget. Det här inlägget skrivs med lite darriga händer och en skräckblandad lyckokänsla av frihet. Här kommer lite bakgrundsdata.
För precis 20 år sedan sade jag upp mig från mitt första heltidsjobb i Sverige, packade ner alla mina saker i banankartonger och flyttade utomlands med endast en ryggsäck i bagage. Det var utan tvekan det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv. Även om jag skulle blogga tills jag blev gråhårig skulle jag inte hinna skriva ned allt jag har varit med om på detta underbara äventyr. Jag har integrerat mig i ett nytt land, en ny kultur med nya människor och ett nytt språk. En helt fantastisk resa jag inte ångrar en sekund.
I sjutton år har jag jobbat för samma företag, det började med att jag spontant lämnade in min C.V på ett företag utan några speciella förhoppningar om anställning. Blev uppringd och genomgick en internutbildning på tre månader och fick jobb. Det blev starten på en lång relation med ett fantastiskt jobb där jag först och främst fått utlopp för min stora passion att resa men även utvecklats som person och lärt känna en massa underbara människor.
Under dessa år har jag varit jorden runt i stort sett och fått uppleva fantastiska platser och kulturer. Dessutom har jag haft bra lön som gjort (efter att jag lärt mig av med mitt före detta slösaktiga beteende) att jag kunnat gå från skuldsatt till skuldfri, gneta ihop till en halv miljon i aktier och ytterligare en kvarts miljon till en lägenhet. I många, många år var det jobbet där jag skulle stanna tills jag gick i pension.
Med åren skulle dock en gnagande känsla bita sig fast i mig och växa till en klump i magen som bara blev större och större. Jag trivdes inte i mitt arbete längre och många gånger när jag stod där framför badrumsspegeln på morgonen med rakhyveln i handen tänkte jag ofta; -"vad gör du med ditt liv?" Trots det tog det flera år innan jag vågade dra plåstret och göra slag i saken.
Förutom den personliga och känslosamma delen av detta ska jag erkänna att den ekonomiska biten är den som hållit mig tillbaka mest från mitt beslut. Det är väl utan tvekan den vanligaste anledningen till att folk inte vågar byta bana i livet. Att ha en bra lön ger en stor känsla av trygghet, men kan också ha negativa effekter. Bekvämligheten kan förvandlas till ett fängelse som man till slut inte vågar lämna.
"Step out of your comfort zone, that´s where all the fun happens" brukar det heta. Jag håller med, men det är lättare sagt än gjort. När jag för 20 år sedan sade upp mig och stack iväg utomlands var jag livrädd och visste inte vad jag hade gett mig in på, det visade sig bli det bästa jag gjort i mitt liv.
Rädslan för det nya och det okända, det obekväma och det osäkra är enligt mig en modern sjukdom som stoppar miljoner av människor från att fullfölja sina drömmar. Hur många där ute har inte någon gång önskat att byta jobb eller rent av hela sin livsstil men inte vågat? Tusentals personer går omkring och vantrivs på sina jobb år ut och år in utan att våga eller kunna ta steget därifrån.
När jag i våras blev beviljad förflyttning inom företaget och fick nya uppdrag kändes det för en tid som jag fick friska vindar i seglet, det varade dock inte speciellt länge. Känslan av att behöva gå vidare fortsatte att nöta inom mig. Jag kände att jag var tvungen att säga upp mig och byta spår. Jag är inte olycklig, däremot känner jag sedan många år tillbaka att jag vill utvecklas och göra något annat. Min kreativitet har somnat in och jag finner ingen stimulans eller utmaning i jobbet längre. Jag vet av tidigare erfarenheter att stora ombyten i livet är väldigt nyttiga och utmanande.
När man ger sig på något man aldrig gjort förut är för de flesta av oss den första tanken som dyker upp i huvudet någon typ av rädsla. Det är normalt, det är en säkerhetsspärr som försöker hålla oss borta från saker som kan skada oss. Dock tror jag att det är viktigt och nödvändigt att lära sig att töja på dessa gränser och bevisa för sig själv att vi är kapabla till mycket mer än vad vi själva tror. Att våga ta steget mot det okända och osäkra gör oss starkare, att misslyckas gör oss starkare och att övervinna rädsla gör oss definitivt starkare.
Vad är tanken med det hela? Huvudanledningen är att jag vill utvecklas och vidareutbilda mig inom ett nytt område hemma i Sverige. Jag har inte för avsikt att sluta jobba, inte på många år. Däremot har jag en annan bild av hur mitt arbete ska se ut i framtiden än det standardiserade och inrutade arbetslivet med fasta arbetstider och en fast arbetsplats. Jag vill vara fri att bestämma över min egen tid. Jag kommer att fortsätta kämpa för att nå det målet.
En annan anledning är att mitt nuvarande jobb har börjat slita på min hälsa, jag har extremt ojämna arbetstider och detta har vänt upp och ned på min dygnsrytm. I många år har detta inte känts som ett problem för mig, men att hela tiden ställa om mat och sov-klockan får till slut sina konsekvenser. I korta drag är beslutet direkt relaterat till min hälsa och välmående, något jag nu vill prioritera mer.
På samma sätt som vi diversifierar en aktieportfölj för att sprida riskerna så tänker jag att det är bra att följa samma strategi när det gäller att investera i sig själv. Den tid då man utbildade sig till något och sedan jobbade med det resten av sitt liv tror jag är på väg att fasas ut inom många sektorer, världen förändras oerhört snabbt och det allt mer digitaliserade samhället tillåter en massa nya jobb och sätt att tjäna pengar på som för bara några decennier var helt otänkbara. Att investera i sig själv och utvecklas tror jag är ett bra sätt att ha lite mer edge mot ett samhälle där det är allt för lätt att bli fånge i ekorrhjulet.
Jag tror inte på det vi har blivit itutade från barnsben om att vi ska gå i skolan, utbilda oss och sedan jobba hårt hela livet för att börja njuta av livet när vi blir pensionärer. Livet är nu, hela tiden, inte bara när vi går i pension. Dessutom, vem vet om pensionssystemet finns kvar när det är min tur att sluta jobba eller om jag överhuvudtaget når pensionsålder? Jag kämpar i stället för att försöka skapa en livsstil som tillåter att mig njuta mer av livet och bestämma själv över min tid under hela livets gång.
Dessutom, varför inte gå i pension lite oftare? Vem säger att man bara kan gå i pension en gång i livet? Vi lever med en massa förlegade tankar om hur livet skall vara inrutat som inte längre är aktuella. Man skulle kunna säga att jag nu går i en första pension där jag ämnar njuta av tiden på mitt eget sätt under en tid och utveckla mig som person för att sedan återvända till arbetslivet, då i en helt ny skepnad och förhoppningsvis mer på mina egna villkor. Medellivslängden ökar hela tiden, tänk om jag lever tills jag blir 100? Eller ännu äldre. Då hinner jag gå i pension många gånger:)
Vad kommer detta att innebära för mitt sparande? Just nu är det lika oklart som min framtid, det enda som jag vet bestämt är att portföljen kommer att följa med på resan, inga aktier kommer att säljas under några omständigheter och alla utdelningar kommer att återinvesteras som vanligt. Däremot vet jag ingenting ännu om min inkomst den närmaste tiden vilket gör det omöjligt att planera något sparande för tillfället. På obestämd tid kommer jag att ha betydligt lägre lön än jag har nu, om ens någon lön överhuvudtaget. Detta kommer naturligtvis att sakta ner utvecklingen av utdelningsportföljen på obestämd tid, något som jag inte är bekväm med alls, men det är en konsekvens jag får ta.
Många gånger har jag tänkt -"äh, jag kör på, jag är ju snart framme vid miljonen". I den takt jag jobbar nu skulle jag nå en miljon i aktiekapital inom drygt två år, något jag drömt om länge. En miljon i aktier är dock inte mitt slutliga mål, jag sparar för att bygga en friare framtid med hjälp av aktieutdelningar och själva värdet på portföljen är inte det viktiga i sammanhanget. I rädslan att åter fastna i bekvämligheten bestämde jag mig för att offra några år av hårt investerande och lyssna på magkänslan i stället för rösten från "the comfort zone". Jag litar på att det blir ett bra beslut på sikt.
Bloggen kommer jag att hålla vid liv även om sparkvoter på mellan 50-70% förmodligen blir ett minne blott, åtminstone för en lång tid framåt. Sparandet och investeringarna är ett maratonlopp för mig så även om osäkra tider stundar kommer portföljen att hållas vid liv. Jag har en bra aktiegrund att stå på och det kan säkert bli intressant att lära sig att investera även i svårare tider. Det kan hända att det blir betydligt tråkigare att blogga men det kan också bli mer intressant då hela mitt liv nu blir ett nytt äventyr. Den som lever får se.
Ibland tror jag att jag är galen, att säga upp ett fast jobb med hög lön och alla bekvämligheter som det innebär. Delar av mig bara skriker åt mig att hålla fast vid jobbet och den trygga vardagen, men magkänslan säger något annat. Att ta steget ut ur bekvämligheten är svårt, det kräver mod och lite galenskap antar jag, det sista har jag gott om;)
I mitten på juli har jag min sista arbetsdag och jag ger mig iväg med endast lusten att uppfylla en gammal dröm. Jag har inget annat jobb som väntar, till en början jag kommer att leva på sparade pengar som jag lagt undan för detta specifika ändamål. Fuck off-money brukar det kallas, jag kallar det för frihetsfonden. Oavsett namn är det pengar som tillåter att man inte behöver stanna kvar i ett destruktivt förhållande, på ett jobb där man inte trivs eller ett kapital man kan använda till att ta en time-out och göra precis vad fasen man vill ett tag.
Jag kommer att behöva jobba extra på vägen men det är smällar jag är beredd att ta. Drömmar är dock väldigt kraftfulla, utan drömmar skulle vi aldrig ta oss någonstans i livet. Sedan gäller det bara att våga ta steget. Som Buddah sa; vill du undvika hettan, hoppa in i elden! Om vi gör det vi är rädda för så försvinner rädslan.
Samtidigt som det känns nervöst att släppa taget om bekvämligheten och en fast lön varje månad har jag en underbar känsla av frihet i kroppen. För första gången på 17 år kommer jag nu att vara helt fri att göra precis vad jag vill. Det är inte en känsla att underskatta. Det är ju trots allt frihet jag alltid har sökt efter, det är mitt stora mål i livet. Det ska bli spännande att se hur jag nu utnyttjar den friheten.
Jag ger mig iväg skuldfri, med en halv miljon i aktier och en dröm i bagaget, jag litar på att jag med tiden kommer att minnas detta beslut med glädje.
Ha en bra dag alla börshajar!
Det är dags för nya upptåg, i natt går flyget till Sao Paulo i Brasilien, ut på jobb igen.
Jag höll just på att packa resväskan när det plingade i mobilen, min vän skickade en länk till en podcast som jag nu håller på att ladda ner för att ta med på resan.
Jag vet inte om ni hört talas om Tomas & Dennis förut, det hade inte jag. Ett radarpar som på (för mig som norrlänning) härlig grov skånska reder ut både det ena och det andra kring livet och personlig utveckling. Varför jag delar detta är först och främst för att jag gillar ämnet personlig utveckling skarpt och det är något som har haft enormt mycket inflytande i det jag håller på med här på bloggen, nämligen att utveckla och förbättra mitt eget liv. (Det är i alla fall tanken:)
Varför jag fastnade för just denna podcast var att jag redan i första avsnittet, "varför livet alltid blir som man tänkt sig" kände igen mig otroligt mycket i vad de pratade om och tänkte att jag skulle dela detta. Jag misstänker att de flesta av oss kan relatera mer eller mindre till innehållet.
Så har du inte lyssnat på dessa snubbar förut är det bara att sätta igång på:
https://tomasochdennis.se/podcast/
Ha en trevlig kväll alla börshajar!
