Månadens inköp till frihetsmaskinen.

 

Ny månad, samma fokus!

Jag är nu inne på min 137:e månad i rad av oavbrutet månadssparande på börsen och vad som från början mest var en chansning har med tiden visat sig vara en framgångsrik strategi. Varje månad när lönen kommer in från mitt måste-jobb börjar jag med att skicka en del av pengarna till mina konton på Avanza & Nordnet för att investera i aktier och fonder. Jag köper som en robot varje månad oavsett om börsen är hög eller låg, oberoende av vem som är president i USA eller vilken ekonomisk kris som härjar för stunden. Jag köper, behåller och återinvesterar det som kommer in, den processen har nu repeterats i snart tolv år och har gett ett mycket bra resultat.

Den här månaden valde jag att bygga vidare på mitt största innehav, Investor. Wallenbergarnas investmentbolag utgör nu i runda slängar 27% av portföljen med ett värde på 465 000 kronor. Andelen av portföljen är hög men jag ser på Investor ungefär som en Sverigefond och fortsätter gärna att öka kontinuerligt. 

Under mina första år på börsen fick jag lära mig den hårda vägen att en aktie kan vara dyr för 50 kronor och billig för 500, beroende på vad man investerar i. Investor handlades då i spannet 170-180 kronor med en direktavkastning ungefär som idag på 2-3%, det tyckte jag var för dyrt, så jag köpte Ratos istället för femtiolappen med en direktavkastning på 6-7%. Det blev en dyr historia som avslutades så sent som 2018. Jag hann peta in cirka 45K i Ratos innan jag vaknade och förstod att det fanns bättre alternativ, hade jag lagt dom pengarna i Investor istället hade det blivit en ofantligt mycket bättre investering. Hur mycket bättre har jag inte ens tänkt räkna på, man häller ju helst inte salt i sina egna sår. 

Sedan 2018 lär jag av mina egna misstag och har hunnit köpa på mig strax över 1500 aktier i Investor. Under dessa år som jag köpt aktier i bolaget har jag frekvent läst i sociala medier och ekonomipressen (information som jag lägger exakt noll procent vikt vid när jag ska investera) att man ska ta de försiktigt med att köpa Investor, bolaget är inte det samma som det var för tjugo år sedan, rabatten är lägre än vanligt, och så vidare. Så lät det när jag började köpa, så lät det också strax innan spliten 2021 och så låter det även idag. I mars i år gick en känd sparekonom ut och höjde ett varningens finger för att handla bland annat Investor på grund av den låga rabatten, sedan dess har aktien stigit med 19%. 

De senaste 20 åren har Investor levererat en totalavkastning på 2691,5%, vilket ger en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på dryga 18%. Dom som under denna period har valt att köpa aktien, behålla och återinvestera utdelningarna har fått bättre avkastning på sin investering än de som fallit för medias skrämselnyheter och antingen "skalat av", "tagit hem en vinst" eller försökt tajma sina köp. 

I dessa dagar när Koll på kontot betalar 304 kronor per aktie är snacket det samma. Investors rabatt är idag bara 5% och på twitter kan man ofta läsa att det är bäst att avvakta med köp i Investor till rabatten är högre. Om några år när Investor handlas till 500 eller 600 kronor så kommer det förmodligen att låta likadant, så medan finansmedia fortsätter att varna och dess följare skalar av sina innehav så köper jag på mig dom aktier som lämnas på vägen. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna.

/K 

Mitt första decennium med Industrivärden.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

Investmentbolaget Industrivärden är ett av de första bolagen jag valde att investera i och det ligger fortfarande tryggt i min portfölj. Den 29:e Maj 2013 köpte jag mina första aktier, 43 stycken INDU C för 117,80 kronor styck, efter att ha läst boken om Aktiestinsen och hans rekommendationer att investera i Svensk industri. Det har visat sig bli en bra affär. Elva år senare och med åtskilliga inköp och återinvesteringar i bagaget sitter jag kvar som nöjd aktieägare i bolaget och Industrivärden utgör nu hela 22% av min portfölj med ett värde på 362 000 kronor. Det börjar med en tegelsten och slutar med en mur. Dags att titta på hur bolaget har presterat under den här tiden.

Industrivärden (reklamlänk) är ingen aktieraket, det är en påse med stora svenska industribolag och bank som tuggar på i dom flesta väder. Det är långtråkigt, osexigt och stabilt, precis som jag vill ha det. I år firar Industrivärden 80 år och till exempel klassikern Ericsson har varit med i portföljen sedan starten 1944. Förut ägde jag flera av innehaven separat, Handelsbanken, Sandvik och Skanska, men efter en storstädning i portföljen valde jag att reducera antalet innehav i portföljen och lägga pengarna i Investmentbolaget istället.

Sedan Industrivärdens börsnotering 1945 har A-aktien genererat en totalavkastning om cirka 2 700 000 procent. Det ger en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på 13,79%, en helt okej för en sådan lång tidsperiod skulle jag säga. De senaste 10 åren har Industrivärden levererat en genomsnittlig årlig totalavkastning på 13,83% och för de elva år som jag varit med på resan är den siffran 13,53%. Det är bättre än index även om det inte är någon skräll, och sämre än till exempel mitt största innehav Investor som under samma tidsperiod dammat iväg med hela 20,2% per år i snitt.

Industrivärden är även en stabil utdelare även om det inte är någon aristokrat, sedan 1987 har man delat ut pengar varje år med några få sänkningar på vägen förutom 2020 (räkenskapsåret 2019) då man höll inne utdelningen på grund av effekterna från pandemin. I övrigt klirrar det in pengar stabilt varje år även om direktavkastningen är ganska låg. Här är utdelningarna för de senaste 10 åren: 

Precis som med ovannämnda Investor så ser jag Industrivärden lite som en (något smal) sverigefond med ett gäng stabila pjäser till måttlig risk och med rimlig avkastning. Tillsammans med de två andra investmentbolagen samt en svensk och en amerikansk indexfond sover jag gott om natten även om andelen i portföljen är hög. Jag är glad att jag tog rygg på Aktiestinsen och lade en slant på svensk industri, om den håller om än hälften så länge som den gjort hittills så kommer jag att bli en glad pensionär. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Mitt största innehav, "fonden" Investor.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

När jag började investera på börsen för första gången i mars 2013 så kostade en aktie i Investor i runda slängar 180 kronor och direktavkastningen låg ungefär som nu kring 2-3%. Det tyckte jag var för dyrt och istället landade valet bland andra på investmentbolaget Ratos som då cirkulerade i spannet 50-60 kronor och med en direktavkastning på runt 5%. Det såg i mina ögon ut som en mycket bättre investering. Det skulle med tiden visa sig bli en dyr affär och alldeles för sent skulle jag inse att en aktie kan vara billig för 500 kr och dyr för 50 kr. Men bättre sent än aldrig, sedan 2018 har jag byggt upp mitt innehav i Investor som nu är mitt största innehav på cirka 27% av portföljen i skrivande stund. Hade jag från start lagt många av (eller alla) mina pengar i detta investmentbolag istället för andra alternativ så hade min portfölj varit betydligt tyngre än vad den är idag. Om det och varför jag egentligen vill gå all in på Investor ska dagens inlägg handla om.

Investor (reklamlänk) är Sveriges äldsta och mest framgångsrika investmentbolag, sett till tiden som de varit verksamma, alla bolag de varit med om att utveckla och såklart avkastningen. Likaså är det min absolut bästa investering hittills. Historien om Wallenbergsfamiljen och Investor är väldigt intressant och jag kan varmt rekommendera flertalet böcker som skrivits om detta imperium. Lång historia kort så grundades Investor 1916 efter en avknoppning från Stockholms Enskilda Bank (numera SEB som också finns i min väska) och idag kontrollerar Wallenbergarna indirekt en tredjedel av Sveriges BNP med sina innehav. En koloss i svenskt näringsliv med andra ord.

Investor har historiskt gett en betydligt högre avkastning än svenska SIX Return index, både under långa och kortare tidsperioder. Om vi jämför avkastning sedan 1987, som är det längsta man kan backtracka totalavkastningen på Investors hemsida, så har investmentbolaget levererat 22 000% i totalavkastning vilket ger en CAGR på 15,4% per år. Ser vi till de senaste 20 åren så är siffran ännu högre, 17,9% CAGR mot Six Return Index 11,7%. Inte nog med att Investor presterat bättre än index varje enskilt år under denna tidsperiod, när börsen backar så backar Investor betydligt mindre. Det sämsta kalenderåret för både Investor och Index de senaste 20 åren var 2008, då tappade Investor 20% medan index närmade sig det dubbla på hela -38%. 

Om Investor under de nästkommande 20 åren skulle leverera samma totalavkastning som de gjort de senaste 20 åren så skulle mitt nuvarande innehav på 435 000 kronor vara värt cirka 2,2 miljoner om 10 år utan att investera några nya pengar. På 20 år skulle innehavet väga närmare 12 miljoner under samma förhållanden. Hissnande siffror i form av en gigantisk snöboll. 

Vad får man då om man köper Investor? Portföljen är uppdelad i tre affärsområden. Den noterade portföljen som innehåller tretton bolag, den onoterade portföljen genom dotterbolaget Patricia Industries som innehåller elva bolag och investeringar genom riskkapitalbolaget EQT där man genom deras direkta investeringar och fonder får exponering mot hundratals olika bolag världen över. Detta gör att jag tycker att man kan se och behandla investmentbolaget Investor ungefär som en fond. En fond som är bredare än många svenska indexfonder, som har lägre förvaltningsavgift (cirka 0,1%) och dessutom historiskt har gett avsevärt bättre avkastning.

Nog om detaljerna, det finns många bloggare som skriver bättre och mer detaljerade inlägg om Investors innehav än detta, till exempel kan jag med glädje rekommendera detta klassiska inlägg av Utdelningscyklisten även om det har några år på nacken. Nu istället över till anledningen varför jag skriver detta inlägg. Jag har under tiden som jag sett Investor växa i portföljen samtidigt lapat i mig så mycket jag kan om både bolaget och stiftelserna som styr farkosten. Det är ju nämligen inte Jacob Wallenberg och hans två bröder Marcus och Peter som äger Investor, utan stiftelser, som ska säkra att alla tillgångar förvaltas på ett professionellt sätt under kommande generationer. Det är ju inte brist på förmögna familjeimperium som gått åt skogen på grund av bristfällig skötsel och slöseri genom tiderna, men här tycker jag Wallenbergarna har lyckats bra med sin planering då familjen i snart 200 år utan undantag varit en pelare i svenskt samhälle och näringsliv. Även om likheten mellan min egen familj och Wallenberg är obefintlig så vet jag av egen erfarenhet att det räcker med en generation för att göra slut på pengarna. 

Jag har många gånger tänkt högt att "en dag kommer jag att stå där och säga, jag skulle ha gått all in på Investor". Det är absolut en möjlighet att det blir utfallet även om det kanske skulle vara lite för riskfyllt. Men är det verkligen så stor risk att se Investor som en fond och låta det utgöra en ovanligt stor del av portföljen? Frågar man Sveriges snålaste man, Günther Mårder, så kommer Investor att finnas där även om 100 år. Före detta VD för Investor, Johan Forssell började köpa aktier i Investor när han började sin resa på bolaget 1997, nästan 30 år senare har hans innehav vuxit till dryga 90 miljoner. Förutsatt att han inte har en gigantisk aktieportfölj där 90 miljoner bara motsvarar en normal riskandel så är han nog inte speciellt diversifierad utöver den diversifiering som Investor redan erbjuder. Själv säger han att han ligger tung i Investor och att han kommer att fortsätta med det även nu efter sin avgång. Det känns nästan som lite hybris från min sida att tänka att detta imperium skulle falla just under de 20-30 år som jag kommer att vara verksam på börsen:) 

Ja, det är en hög grad konfirmeringsbias i det jag skriver, även om jag egentligen är fullt medveten om att man inte ska lägga alla ägg i samma korg så kan jag inte låta bli att ofta tänka att Investor är den enda aktien man behöver. Jag har inte för avsikt att sälja några av mina innehav och kommer således inte att göra slag i saken och gå all in, men jag månadssparar flitigt i Investor sedan länge och ser det mer och mer som en fond som kommer att få växa fritt i storlek i min portfölj. Om det är rätt eller fel får tiden utvisa, men jag skulle inte bli förvånad om jag står där om tjugo år och muttrar för mig själv, "vad var det jag sa?".

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K

Stor förändring i min portfölj.

 Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza bank.

Ett drygt decennium har nu passerat sedan jag öppnade konto på Avanza och började investera för första gången. Jag började på skuldberget, vandrade ned i dalgången och har sedan gnetat mig upp på första toppen av ett nytt och mycket roligare berg, miljonen. Det har inte gått jättedåligt, med en årlig genomsnittlig totalavkastning (CAGR) på 12,5% är jag som före detta ekonomisk katastrof väldigt nöjd. Men det kunde ha gått ännu bättre…

År 2021 fick jag tack vare @fattigafarsan upp ögonen för indexfonder och har sedan dess läst mycket på temat indexfonder. Framförallt så fick jag upp ögonen för statistiken som visar hur indexfonder avkastar i jämförelse med andra olika alternativ på marknaden som till exempel aktivt förvaltade fonder. Sedan dess har jag viktat portföljen mer och mer mot index. 

Vid årsbokslutet gjorde jag en jämförelse mellan mina eget valda aktier och investmentbolagen samt index och fick med en backtrack på 10 år svart på vitt hur det hade gått om jag under denna tid valt att lägga pengarna där istället för där för min egen stockpicking. Summa summarum, om jag från början hade låtit mina pengar jobba för Investmentbolagen och indexfonderna så hade resultatet blivit ofantligt mycket bättre än vad det är idag. 

Under de senaste månaderna har jag jämfört mina innehav mot index och bestämt mig för att göra en storstädning och placera om de pengar som inte jobbar på ett effektivt sätt. Handelsbanken är ett exempel. Jag har haft cirka 100K liggandes i SHB i snart 10 år, en aktie som inkluderat återinvesterad utdelning har presterat långt under Stockholmsbörsens all share index. Det fanns fler sådana bolag i min portfölj, nu har dom fått nytt jobb. Pengarna från Handelsbanken och Skanska har nu naturligt placerats i Industrivärden och så vidare. 

Min fina trio i investmentbolag, Investor, Latour och Industrivärden som hela tiden varit dom bolag som lyft portföljen har fått en rejäl påfyllning och väger tungt i väskan. 

Den nya portföljen ser betydligt smalare ut men bara i Investmentbolagen ligger över 300 olika svenska företag. På det har stor del placerats i Handelsbanken USA Index Criteria B1 (reklamlänk) som ger utdelning i cash på kontot. En perfekt lösning för mig som vill ha stor vikt på USA index och älskar utdelning. Samma gäller med SEB Sverige Indexnära B Utdelning (reklamlänk) som är under uppbyggnad i portföljen. 

Man lever och man lär. Nu tar jag ett ödmjukt steg tillbaka och lägger pengarna där statistiken säger mig ha mest chans till god avkastning inför nästa decennium. Som vanligt så är ju inte historisk avkastning någon garanti för framtida sådan, men det vet ni ju redan. Rätt eller fel? Det får vi se. 

År 2034 kommer en uppdatering.

Här kan du läsa inlägget om mina indexfonder som ger utdelning i pengar.

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Min portfölj VS index & investmentbolag sedan start.

Det här inlägget innehåller reklamlänkar. 

För några dagar sedan fick jag frågan av en följare på Instagram hur min "defensiva men inte riktigt index"-portfölj som han kallade den, hade presterat mot index sedan start. Well, det var länge sedan jag gjorde någon sådan jämförelse så jag tog ett par screenshots och blev glatt överraskad över resultatet.

Jag öppnade konto på Avanza (reklamlänk) i Mars 2013, där har jag den största delen av mitt investerade kapital, men sedan några år tillbaka har jag även konto hos Nordnet. Tidigare har jag även haft pengar investerade i Spiltans fonder via deras hemsida så det har varit lite spridning på kapitalet. Hade jag haft allt på Avanza sedan start hade naturligtvis resultatet varit mer visuellt, men det är vad det är. Så här ser det ut. 

Avanzaportföljen väger nu ganska precis 1,3 miljoner och har sedan start haft en CAGR på 12,81% och en totalavkastning på 266,71%. Det är snäppet vassare än OMX Stockholm All Share index som under samma tidsperiod levererat 235,81%. Det är jag nöjd med. Jag har aldrig haft som mål att överprestera mot index men det är ju så klart trevligt att det blivit så. Portföljen har även gått betydligt bättre än Industrivärden som kommer på sista plats i jämförelsen med 176,23%. Nu till fläskläppen jag fått av både Investor och Latour. Mitt största innehav Investor (reklamlänk) har under samma tidsperiod haft en totalavkastning på hela 391,84% och Latour (reklamlänk) har totalt sopat mattan med min portfölj med feta 618%. 

Min take på detta är följande: 

Jag är en total nobody på börsen. Jag är inte smartare än någon annan och jag vet heller inget som någon annan inte vet. Jag tror att anledningen till att jag har kunnat hålla jämn takt med index är att jag investerar i stora, tråkiga, osexiga bolag med lång historik av stabilt kassaflöde men även att jag gör det med ett väldigt långsiktigt perspektiv. Jag köper aktier och fonder som planerar att behålla livet ut. Jag nöter på som en sköldpadda varje månad och låter det växa i lagom takt. Aktieraketer och snabba cash är inte min melodi på börsen.

Det är ju tydligt att om jag redan från början hade lagt alla mina pengar på indexfonder och min trio i Investmentbolag, (Investor, Industrivärden och Latour) så hade portföljen växt betydligt bättre. Men, det är ju alltid lätt att vara efterklok och backtracka. Mitt mantra sedan start har alltid varit; "köp, behåll, återinvestera, repetera", och det fortsätter jag med, det har gett bra resultat hittills. Dock har jag sedan några år tillbaka viktat portföljen mer och mer mot just dessa investmentbolag och index och lägger mina pengar på att denna utveckling kommer att fortsätta i framtiden, trots att historisk avkastning inte är någon garanti för framtida sådan;)

Slutsatsen är den samma som alltid. Köp aktier i dom stora investmentbolagen och några indexfonder och behåll. Det räcker för att få ett mycket bra resultat över tid. Och det är just tiden som är nyckeln här. Glöm dom snabba cashen på börsen, zooma ut från bruset och domedagsnyheter, börsexperter, bankers rekommendationer och vad som säljs på sociala medier. Börsen tuggar på uppåt, alltid. På vägen går det upp och ned, sånt är gamet. Köper man månadsvis och regelbundet några stabila pjäser, behåller länge och återinvesterar utdelningar så är chanserna goda att få en guldkantat framtid. Dessutom slipper man lägga bortkastad energi på att fundera på vad börsen eller enskilda aktier ska göra härnäst. Som vanligt är det ingen i hela världen som vet. 

Jag önskar som vanligt god avkastning på er allihopa och en god jul. Vi ses bland miljonerna. 

/K 

Jag gör ett större köp i mina investmentbolag.

I förra veckan sålde jag hela mitt innehav i fonden Spiltan aktiefond investmentbolag, en fond där jag pytsat in pengar i många år och som gett en helt okej avkastning. Anledningen till att jag sålde var att fonden till stor del utgörs av Investor och Industrivärden, huvudstommarna i min portfölj. Jag valde att bättre sent än aldrig utöka mitt direktägande i investmentbolagen istället för att äga dom via en fond. 

Köpet blev mitt största enskilda köp hittills sedan jag började investera och prislappen hamnade på totalt 315000 kronor. För inte så hemskt länge sedan kämpade jag för att bli skuldfri och skrapa ihop mina första 100.000K. Nu köper jag aktier för mer än den summan på ett bräde. Jag tittar tillbaka och känner mig lyckligt lottad för att jag har fått göra den här resan. Från under nollan med skulder till min första miljon och sedan till att köpa aktier för flera hundra tusen på en dag. Det gör att man uppskattar framgångarna ordentligt. 

Köpet resulterade i att Investor nu är mitt största innehav på cirka 25% av portföljvärdet. Industrivärden kommer tvåa med 19% och Latour på tredje plats med 12%. 

Köp:

Investor: 616 st A-aktier. (Reklamlänk)

Industrivärden: 313 st C-aktier. (Reklamlänk)

Latour: 229 st aktier. (Reklamlänk)

Cirka 60000 kronor placerades också i amerikanskt index. Jag har provat lite olika fonder och behåller de jag redan köpt men fyller nu bara på i den som jag tycker är bäst. Valet landade på Handelsbanken USA index criteria A1 (reklamlänk) som presterat bättre än både Storebrand USA och Länsförsäkringar USA index de senaste 10 åren till samma förvaltningsavgift. 

Utöver det investerades som vanlig mitt månadsspar som den här månaden hamnade på 6000kr i SEB och Tele2. Planen är att öka mitt innehav i SEB från nuvarande 700 aktier till 1000 till att börja med. Tele2 har senaste 10 åren levererat en totalavkastning som är betydligt bättre än svenskt index, vi får hoppas att det fortsätter. 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Jag säljer Spiltan aktiefond investmentbolag.

Det är inte ofta jag säljer något på börsen, jag följer min strategi "köp, behåll, återinvestera" i vått och torrt och om jag inte minns fel så är den enda aktie jag någonsin sålt Coca-cola i början på min karriär på börsen. Men här i veckan har jag valt att sälja av hela mitt innehav i Spiltans aktiefond investmentbolag med skaplig vinst för att placera pengarna bättre. Bättre säger jag, det får ju tiden utvisa:)

Spiltan aktiefond investmentbolag innehåller som bekant nästan 30% Investor och på andra plats hamnar Industrivärden med cirka 18%. Med andra ord kan man säga att fondens framgång och avkastning i stort hänger på just dessa två bolag, tar man bort Investor ur ekvationen så blir det nog inte speciellt mycket gjort i den fonden tror jag. 

Istället för att äga dessa bolag via en fond så väljer jag nu att öka på mitt direktägande i investmentbolagen med pengarna från fonden. Investor, Latour och Industrivärden är redan mina tre största aktieinnehav och samtliga avkastar bättre än svenskt index i snitt, år efter år. 

Med det sagt så tycker jag fortfarande att Spiltans fond är ett bra alternativ för den som vill ha en indexfond-liknande fond med en specifik inriktning till en låg kostnad  och med lägre risk. Skulle Investor och Industrivärden mot all förmodan gå under så kommer fonden att fylla upp med andra spelare, men då tror jag samtidigt att vi får större problem på halsen än våra investeringar för då har i stort sett hela Sverige gått åt fanders. 

Jag tar hellre högre risk och med det chansen till bättre avkastning eller risken att förlora mer. Så fort pengarna från Spiltan kommit in på kontot blir det att köpa aktier. 

Länk till Investor hos Avanza (reklamlänk)

Länk till Industrivärden hos Avanza (reklamlänk)

Länk till Latour hos Avanza (reklamlänk)

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna.

/K 

Johan Forssells diversifierade portfölj.

Att jag ofta tänker att Investor är den enda aktien man behöver äga är ingen hemlighet. Det går i perioder, ibland tänker jag att jag ska behålla alla mina bolag och köra på som vanligt, ibland tänker jag att jag ska sälja av allt och köpa Investor för hela slanten. Idag är en sådan dag. 

Unga aktiesparare har publicerat denna artikel om Investors VD Johan Forsell där man bland annat kan läsa att Johan sedan han började hamstra aktier i bolaget 1997 nu har hunnit skrapa ihop 370.000 aktier till ett värde av cirka 78 miljoner. Min första tanke är, har Johan en diversifierad portfölj? Nja, såvida han inte har en helvetes massa miljoner i andra bolag och de 78 millarna han har i Investor utgör max 10-15% av portföljen så tror jag inte att hans portfölj är speciellt bred. Man kan nog med lugn säga att Johan gått all in på Investor. 

Detta med all rätt tycker jag. Investorimperiet äger direkt eller indirekt circka 360 olika bolag och dess kapital utgör en tredjedel av Sveriges BNP. Riskabelt att bara äga Investor? Tja, fast om detta bolag går i graven tror jag att vi har betydligt större problem på halsen än våra sparpengar. 

Även om jag ibland tänker att jag ska sälja allt och lägga allt på Investor så kommer den primitiva delen av min hjärna som ska skydda mig från farliga saker förmodligen att göra sitt jobb och förhindra att detta sker. Det mer troliga scenariot är att jag behåller mina stora investmentbolag (Investor, Industrivärden och Latour) och storbankerna tillsammans med några breda indexfonder. Sedan får Investor gärna bli mitt oproportionerligt största innehav. 

Vad tänker du om Investor? 

Länk till Investoraktien hos Avanza (reklamlänk). 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K 

Jag ökar i ett av världens bästa investmentbolag.

 

Första gången jag köpte in mig i Latour var 2017, det blev inte en dålig investering. Pengarna har mer än fördubblats på sex år, 124% upp just nu sedan köp. Plus utdelningar. Latour är inte någon högutdelare i cash men däremot en riktig best när det kommer till totalavkastning. Gå gärna in på hemsidan och pilla lite på deras kalkylator.

Från 1985 till idag har aktien en totalavkastning på galna 207 000% som ger en totalavkastning per år på dryga 22%. Skillnaden på att återinvestera utdelningarna eller inte betyder en skillnad på ynka 149 000%. Om du hade investerat 10.000 sek i bolaget år 1985, behållit aktierna och återinvesterat alla utdelningar så hade din investering idag varit värd dryga 20 miljoner. Om du däremot hade behållit aktierna men inte återinvesterat utdelningarna så hade du fått nöja dig med futtiga 5,8 miljoner. I mina ögon ett av Sveriges absolut bästa investmentbolag som förmodligen står på prispallen även i VM.

Idag ökade jag mitt innehav i bolaget som nu utgör cirka 9% av portföljen. Latours utveckling hittills är naturligtvis ingen garanti för framtida succé men jag tar gärna chansen / risken och hoppas på det bästa. Om bolagets totalavkastning fortsätter som den gjort sedan starten kommer jag att leva ett bekvämt pensionärsliv.

Precis nu när jag sitter och skriver inlägget så får jag nyheten att Latours grundare Gustaf Douglas har gått bort. Pressmeddelande från Latour. Hoppas du får det bra på andra sidan Gustaf. 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K 

Jag köper mer Investor

 

Det är löning för många av oss arbetare och som vanligt den 25:e börjar jag dagen med att betala till mig själv. Jag swishade över pengar till Nordnet där jag sedan förra månaden handlar aktier med gratis courtage. Sparkvoten denna månad hamnade på hela 50% vilket är väldigt trevligt. Det triggar mig att kunna leva ett bra liv på den nivå jag gör på bara halva min lön. 

Jag fortsätter att bygga på mitt innehav i Investor, inte så mycket mer att säga om det. Ett av målen för året är att Investor skall bli det största aktieinnehavet i portföljen. Det ser ut att kunna genomföras utan problem. 

Idag köpte jag 8 stycken nya aktier i bolaget till ett pris av 683 kronor styck. Jag äger nu totalt 155 A-aktier som just nu utgör lite dryga 10% av portföljen. Nytt för i år är att Investor kommer att föreslå en split och i det fallet skulle antalet Investor-aktier i portföljen fyrdubblas, så kallade "kanin-aktier" som aktiestinsen brukade säga. 

Snart är det sommartid, våren börjar krypa på så smått och utdelningssäsongen drar igång på riktigt. Efter ett lite magert 2020 är man utan tvekan lite extra taggad på att höra klirret i kassan, utdelning is king! 

God avkastning på er så ses vi bland miljonerna.

/K 

Portföljen återhämtad efter Corona

 

Efter ett förhoppningsvis avslutat presidentval i USA och optimistiska nyheter om ett vaccin har dagen bjudit på lite börseufori. Portföljen steg med nära 5% under dagen och är nu tillbaka på samma nivå som den var på innan pandemin slog till. Dagens värsting i min väska var Skanska som steg med nästan 10%, jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. 

För er som brukar läsa den här bloggen och/eller mitt Instagram-konto så vet ni att jag ofta tjatar om att man skall vara långsiktig i sitt investerande på börsen. Det tjatet kommer att fortsätta. Inte för att jag vet bättre än någon annan men för att det bevisligen är det som fungerar för mig. Får jag dessutom uttrycka en gissning så gäller detta även för de flesta vanliga dödliga Svenssons som drömmer om att bli rika på aktier och fonder. 

Att försöka tajma börsens rörelser, köpa på botten och sälja på toppen, verkar det vara få som klarar av. De som påstår sig kunna göra det brukar i långa loppet ha svårt att hålla sig till sin vinnande strategi. Ja, det var en pik. 

År 2008 slog Warren Buffett vad om en miljon dollar med Protégé Partners LLC om att en S&P500 indexfond skulle slå en handplockad portfölj med hedgefonder på 10 år. Nio år senare, innan tiden ens hade löpt ut, skrev Warren´s motståndare från Protégé; "for all intents and purposes, the game is over. I lost."

Min strategi är väldigt enkel, eller simpel if you will. Jag köper aktier i vad jag anser vara stora, svenska bolag med lång historik av stabil ägarbild och vinstdrivande aktivitet. Jag behåller aktierna jag köper och återinvesterar alla utdelningar. Svårare än så behöver det inte vara. 

Mestadels köper jag Investmentbolag. Ett investmentbolag är mitt alternativ till en indexfond. Med fyra svenska investmentbolag i portföljen (Investor, Industrivärden, Latour & Investment AB Spiltan) får jag ta del av över 70 svenska företag. Det ger en fin riskspridning över flera olika branscher och jag behöver inte analysera varje bolag var för sig. Dessa investerare sitter dessutom på mer kunskap om ekonomi och investeringar än jag skulle kunna insupa under flera livstider, jag tror att mina pengar är i goda händer. Här hittar du fördelningen i portföljen.

Åter till tjatet om långsiktighet. Min portfölj backade i våras med cirka 35%, det var den största nedgången jag varit med om hittills sedan jag började investera. Istället för att sälja så har jag suttit lugn i båten och fortsatt att köpa aktier i mina redan befintliga bolag. Sedan gick börsen upp igen, som den alltid gör. Så varför sälja?

Här finns ett väldigt intressant inlägg på Nordnet-bloggen om hur lång tid det tar att få garanterad avkastning på börsen. Det visar sig att det inte har funnit någon 10-årsperiod sedan 1945 med negativ avkastning på Stockholmsbörsen. Under vilken tioårs-period som helst, från andra världskrigets slut fram till idag, har börsen avkastat som sämst 19% och som bäst 1740%. Man behöver alltså inte vara raketforskare för att kunna få en hygglig ränta på sina pengar, om man är beredd att ha lite tålamod. 

Tålamod. Som jag hatade detta ord när jag var liten. Mina föräldrar tjatade jämt om att man skulle ha tålamod och även om jag inte kunde applicera det då så verkar det ha fallit bra ut på mina investeringar. Långsiktighet och tålamod fungerar bra för mig på börsen, det kommer jag att fortsätta med, och jag kommer att fortsätta tjata om det också. 

God avkastning på er allesammans, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Kan han vara Sveriges bästa investerare?

Melker Schörling, född 1947 i Götlunda/Närke, är lantbrukarsonen som på trettio år förvandlade 24 miljoner kronor till 70 miljarder genom sitt investmentbolag Melker Schörling Ab. En doldis med otroliga resultat som bara blir ännu mer intressant att följa då han säger; - Jag ägnar mig hellre åt företagsbyggande än att ständigt synas i media, vilket inte är min grej. Sådant tar för mycket kraft". Investerare som presterar magisk avkastning utan att behöva vara i rampljuset, det gillar jag.

Melker Schörling tog civilekonomexamen vid handelshögskolan i Göteborg 1970. Efter det har han skrapat ihop ett gediget CV där han jobbade inom både Atlas Copco och Ericsson innan han 1978 blev VD på Fläkt Group. Därefter verkar han som VD på Crawford Door (som idag är en del av Assa Abloy) innan han blev VD på Securitas och samtidigt delägare i bolaget med en investering på 24 miljoner år 1987. Securitas debuterar på stockholmsbörsen 1991. 

Mellan 1993 och 1998 verkar Melker som VD på Skanska, på vägen hinner han bli storägare i ännu ett börsnoterat bolag, nämligen Assa Abloy som knoppats av från Securitas 1994. Han lämnar rollen på Skanska för att fokusera på att driva bolag från ägarsidan. Samma år förvärvas Konverta och blir därmed huvudägare i mätteknikbolaget Hexagon. Även bolaget Tele Larm Care som idag går under namnet Attendo förvärvas. 

År 1999 bildas Melker Schörling AB (MSAB) som förvaltningsbolag för Melkers investeringar. Här sker en investering i specialförpacknings- och kuvertföretaget Bong Ljungdal. Under de kommande åren man i vegetabiliska specialfett-företaget Karlshamns och Melker gör även en privat investering i värmepumpstillverkaren Nibe Industrier. Företaget Karlshamns går ihop med danska Aarhus United och bildar det som idag är en stor del i MSAB's portfölj, AAK. 

Under 2000-talet händer det mycket och bland annat börsnoteras MSAB på Nasdaq OMX Stockholm Large Cap 2006. Här passar MSAB på att bli storägare i ytterligare två börsnoterade bolag när Securitas Direct och Securitas Systems (som idag heter Stanley Security) knoppas av från moderbolaget Securitas. Hexpol knoppas av från Hexagon och Loomis från Securitas och MSAB blir storägare i ytterligare två nya börsbolag. 2017 lämnar Melker alla sina styrelseuppdrag på grund av sjukdom och året därpå avnoteras MSAB från börsen efter att familjen Schörling tillsammans med Stefan Persson (H&M), Carl och Martin Bek-Nielsen och Mikael Ekdahl beslutat att fortsätta driva MSAB privat. 

Under de år som MSAB var börsnoterat var det en favorit bland svenska småsparare, detta trots att aktien ofta under denna tidsperiod handlades med en ordentlig premie. Kanske inte så konstigt då aktien var överlägsen stockholmsbörsens index flera gånger om under tidsperioden 2007 till 2018. Tungt viktad i Hexagon (som visade sig bli stor del av portföljens framgång) har MSAB är även resten av portföljen full med bolag som ligger på listan över stabila svenska utdelare. Detta så klart mycket tack vare Melkers navigering. 

Nu är det döttrarna Märta Schörling Andreen och Sofia Schörling Högberg som ska segla vidare med pappas skepp in i framtiden. Med en stadig portfölj som idag innehåller AKK, Assa Abloy, Hexagon, Hexpol och Securitas sitter dom på en stadig grund som förhoppningsvis kommer att fortsätta leverera även med byte av kapten. 

Det här är ett typiskt bolag som jag hade älskat att ha i portföljen, nu finns inte längre den möjligheten så vida man inte vill köpa in sig i de börsnoterade bolagen var för sig. Personligen nöjer jag mig med att få ta del av både Assa Abloy och Securitas genom mitt innehav i Latour AB som är en av pärlorna i min portfölj.

Från 24 miljoner till 70 miljarder på 30 år, en procentuell ökning med 291 566%. Jag tar av mig hatten och bugar som man gjorde förr i tiden. 

Trevlig helg alla börshajar. 

Jag köper svenska kvalitetsbolag med fin rabatt

Solen lyser, fåglarna kvittrar och det luktar kaffe i lägenheten. Bra start på dagen. Ännu bättre blir det när man handlar lite aktier och bygger vidare på friheten. Aktieköpen har inte duggat tätt på sistone så det känns extra kul att äntligen få handla lite. 

Jag valde att öka i Investor som just nu handlas till hela 25% rabatt, det händer inte varje dag. Kolla gärna in ibindex för investmentbolagens substansvärde. Dagens köp motsvarade cirka 1,5% av portföljvärdet och Investor utgör nu totalt 11,5% av KPK-portföljen. Värdet på portföljen har sjunkit med cirka 30% under krisen och det återstår att se hur mycket fallhöjd vi har kvar. För min del får det gärna fortsätta nedåt så jag kan handla fler fina bolag till bra pris. 

Här köper jag andelar i många fina kvalitetsbolag som Atlas Copco, ABB, Astra Zeneca, SEB, Ericsson, Epiroc, Nasdaq, Sobi, Saab, Wärtsilä, Electrolux och Husqvarna. Utöver det får jag ta del av de onoterade bolag som Investor äger genom Patricia Industries. Mölnlycke, Permobil, Laborie, Sarnova, BraunAbility, Piab, Vectura, Grand Hotel och 3 Skandinavien. 

Investoraktien har de senaste 33 åren haft en totalavkastning, kursutveckling plus återinvesterade utdelningar, på 7872%. Det ger en årlig genomsnittlig totalavkastning på 14%. 

Sedan 1975 har Investor troget delat ut pengar varje år och sedan 2008 höjt utdelningen varje år. Inför 2020 så har vi hittills fått beskedet att 9 kronor kommer att delas ut nu på våren (utdelningsdag 2020-06-25) och "beroende på hur det allmänna affärsklimatet utvecklas liksom på utdelningsbeslut i portföljföretagen, kommer styrelsen att utvärdera möjligheterna till en andra utdelning senare under året och i så fall kalla till en extrastämma". 

Så här gör jag med Investoraktien. Min strategi över lag är att köpa bolag som jag är beredd att behålla livet ut, så är även fallet med Investor. Jag ser det som att jag köper en bra industrifond som erbjuder stabila utdelningar till rabatterat pris. Jag hoppas att kommande generation KPK också kommer att kunna ta del av dessa aktier, med andra ord sträcker sig min investeringshorisont bortom min egen livstid. 

På måndag trillar årets reducerade utdelning från Latour in på kontot, det känns som en bra dag redan nu.

Trevlig helg alla börshajar:) 

Köp kvalitet och spara pengar!

Det här inlägget innehåller annonslänkar för Avanza. 

"Att köpa billigt blir dyrt i längden" är ett ordspråk jag hör ofta. Jag håller med helt och hållet och som minimalist och lagomt snål småsparare så passar det mig perfekt. Att köpa billigt kan verka billigt för stunden, men ofta går man på en mina och köper istället flera billiga prylar som till slut blir dyrare än om man hade köpt bra grejer från början. Detta, plus förbannelsen när de billiga prylarna går sönder. Att köpa kvalitet är oftast dyrt, men bra grejer håller i längden och slår man ut inköpspriset på alla de år man använder dom så tjänar man oftast många riksdaler. 

Min gamla Northface-jacka som pryder dagens inlägg inköptes på den tiden då utebutiken fortfarande fanns i min hemstad. Jag kommer inte ihåg exakt vilket år detta var men cirka 2006. Jackan är nu alltså ungefär fjorton år gammal och den har använts i ur och skur för både skidåkning, fjällvandring och resor runt jorden. Jag har aldrig i mitt liv haft en bättre skaljacka och den håller båda regn och vindtätt än idag. När stunden kommer för att köpa en ny jacka så kommer jag inte att ha något tvivel på vilket märke jag ska ha. 

Femtusen spänn för en jacka är dyrt, men billigare än att köpa något billigt alternativ på stadium som håller en säsong. Jag blir till och med glad varje gång jag kajkar runt i naturen och känner hur sjukt bra kläder jag har på mig, sån är jag. North Face ägs av VF corporation som just nu börjar närma sig intressanta nivåer på börsen. Aktiekursen ligger just nu på 49 dollar och med en utdelning på 1,92 dollar ger det en DA på nästan 4%. En aktie jag gärna skulle ha i min portfölj. 

När jag flyttade hemifrån fick jag ta över min mammas gamla matberedare / hushållsassistent av märket Braun. Den var redan då flitigt använd och har nu fyllt över trettio år. Den fungerar fortfarande hur bra som helst och inte ett enda tillbehör har gått sönder. Jag har ingen aning om hur mycket den kostade när den inhandlades men jag har just hittat en precis likadan på blocket och den ligger ute för femhundra kronor. Som sig bör så är inte kvalitetsgrejor bara dyra att köpa, de har också ett fint andrahandsvärde. 

Braun är inte bara ett kvalitetsmärke i sig, det ägs av Procter & Gamble som jag skulle säga är en riktig titan på den amerikanska börsen. Bolaget har delat ut pengar till sina aktieägare oavbrutet sedan 1890 och har höjt sin utdelning i 63 år. Snacka om dividend aristocrat! Det är för mig en riktig kvalitetsaktie och ett bolag som absolut kommer att hitta in i min portfölj i framtiden. Efter senaste tidens nedgång så kostar aktien nu 109 dollar. Med en utdelning på 2,98 dollar ger det en DA på 2,7%. Det är inte billigt, men det är kvalitet som håller i längden. 

Min laptop, en MacBook air av årsmodell 2012 som jag just nu sitter och skriver detta inlägg med fungerar fantastiskt bra och jag litar på att vi kommer att få många år till tillsammans innan den lägger ned eller blir för klen. Jag tycker ofta man hör att en dator blir inaktuell efter ungefär fem år, det kan kanske stämma men jag tror det beror mycket på vad man använder den till. Om man jobbar med videoredigering kanske man måste uppdatera oftare men jag är nu inne på min åttonde säsong och har inga planer på att byta ut den. Då kostade den 1200 euro, det var 10 400 kronor på den tiden, rätt mycket för en dator tycker jag, men om man jämför den med min tidigare PC som kostade lite mer än hälften och bara höll i tre år innan jag slängde ut den i ren förbannelse så är det inte alls dyrt. Jag betalar gladeligen 10 400 kronor varje dag i veckan för en apple för att slippa använda en PC. 

Apple är för mig kvalitet och inte bara varorna. När Steve Jobs garagedatorbolag börsintroducerades 1980 kostade en aktie 22 dollar. Om man hade köpt aktier i bolaget då för 1000 dollar, behållit och återinvesterat utdelningar hade denna investering idag varit värd hela 9 miljoner dollar. Det blir cirka 86 miljoner kronor på 40 år, en helt okej totalavkastning. Apple kostar i skrivande stund 241 dollar och med en årlig utdelning på 3,08 dollar ger det en DA på 1,3%. Det är inte en billig aktie och det är inte en hög direktavkastning, men det är en kvalitetsaktie i mina ögon. 

Här på hemmaplan så tycker jag att det finns flera bolag i kvalitetskategorin. Investor är för mig nummer ett. Om jag bara fick välja en enda aktie där jag skulle lägga alla mina pengar under hela min livstid så skulle det bli just Investor. Visst drömmer jag om att kunna köpa aktien till ett riktigt vrakpris någon gång under min livstid (jag har även pengar sparade just till detta) men för tillfället nöjer jag mig med att tanka på så ofta jag bara kan. Investor har valt att skjuta upp sin årsstämma och kommer att se över sitt förslag till utdelning. Jag vet inte ännu om detta betyder att utdelningen kommer att dras in helt eller bara reduceras men oavsett så står Investor för kvalitet för mig. 

Jag köper bolag på lång sikt, inte på ganska lång sikt, på väldigt lång sikt. Jag investerar i bolag som jag tror kommer att finnas där och dela ut pengar långt efter att jag har lämnat in handduken. Mina arvingar skall kunna njuta av dessa utdelningar. Idag kostar Investor 438 kronor, jag skulle inte säga att det är jättebilligt men i alla fall ett bra pris för den kvalitet som bolaget erbjuder. 

SKF, Svenska kullagerfabriken som startades 1907 i Göteborg. Ytterligare ett kvalitetsbolag med lång historia av välskött företagande och stabila utdelningar. Aktien har snittat på en årlig ökning på nästan 11% under de senaste 40 åren. Det kanske inte är något för den som letar höjda utdelningar år efter år men jag litar på att bolaget kommer att rulla på välsmort även fyrtio år framåt i tiden. Bolaget finns redan i min portfölj och kommer att fyllas på med jämna mellanrum. Idag kostar SKF A 128,50 och utdelningen 3 kronor per aktie landade på kontot i morse. Pengarna återinvesterades som vanligt i bolaget. Stabilt, tråkigt och bra kvalitet! 

Latour står också på min lista över kvalitetsbolag. Latour har sedan börsintroduktionen haft en galen totalavkastning på hela 148 000%. Det ger en årlig avkastning på 24% de senaste 35 åren. Om man vid starten hade investerat 10 000 kronor i Latour, behållit aktierna och återinvesterat utdelningarna så skulle de idag vara värda över 13 miljoner. Latour kostar idag 135 kronor och såvida de inte ställer in utdelningen på grund av viruset så kommer 2,75 kronor att landa på kontot den 18:e maj, det är en höjning med 25 öre från förra året. Det brukar inte höra till vanligheten att köpa detta bolag till en billig penning, man brukar ofta få betala lite premie till och med men det tycker jag det kan vara värt i detta fall.

Listan på aktier och prylar som jag anser stå för kvalitet kan göras ännu längre men "I've made my point". När jag började handla med aktier så stirrade jag mig ofta blind på hög direktavkastning och att köpa billiga aktier. Jag köpte Ratos i stället för Investor som jag tyckte var alldeles för dyr. Ratos var billiga, skulle säkerligen bli en turn-around och hade hög direktavkastning. Det blev dyrt att köpa billigt. Hade jag lagt mina pengar på "dyra" Investor i stället hade jag inte bara låtit bli att slänga pengar i sjön, jag hade dessutom gjort en riktigt bra affär. 

Ha en bra dag alla börshajar:)