Hur mycket behöver jag för att bli ekonomiskt fri?

Min frihetsresa är nu inne på sitt tionde år. Det har absolut inte varit en spikrak bana, hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag nog sparat in några år, men jag tar det som en del av processen. I början läste jag en del böcker, sparade pengar i olika kuvert och hade fullt upp med att städa upp i min privatekonomi och organisera återbetalningen av skulder. Den historien kan du läsa här. Inlägget innehåller affiliatelänkar till Avanza. 

Beroende på vad man har för utgångsläge så tar det mer eller mindre tid att få struktur på sitt sparande, men det är oavsett inget man gör på en dag. Ju mer man läser och provar sig fram med pengar och investeringar desto bättre blir man på att optimera sitt sparande och förhoppningsvis lär man sig något av sina misstag på vägen. I en början lade jag ned massor med tid och pengar på daytrading som jag i stället kunde ha investerat i mitt nuvarande aktiesparande. När jag sedan tog steget över till aktier var hög direktavkastning något som lockade mer än stabila och tråkiga utdelningsaktier och det blev en del pengar kastade i sjön. But that's all water under the bridge now. 

Jag öppnade mitt aktiekonto och började köpa aktier kontinuerligt år 2013. Sedan dess har mina första tiotusen kronor förvandlats till dagens portfölj, jag har betalat av alla mina skulder och skapat en bostadsfond där handpenningen till ett eventuellt bostadsköp ligger. Portföljen sjönk under Corona-krisen som värst med 30% och har nu hämtat sig lite. Detta är den grundplåt som jag står på idag. Nu är det bara resten kvar. 

Dom flesta av oss som investerar har en dröm om frihet av något slag. Vissa mer extravaganta än andra, men över lag handlar sparande och investeringar om att skapa sig någon typ av tryggare och friare framtid, den friheten har ett pris. Priset som jag måste betala för den friheten beror på en del olika faktorer, men det som kommer att vara avgörande i den frågan är hur mycket jag har i utgifter varje månad. Relationen mellan hur mycket jag uppskattar att få i avkastning på mitt investerade kapital och mina utgifter avgör hur mycket och hur länge jag måste spara för att kunna leva utan att vara löneanställd. Det enklaste sättet som jag känner till för att uppnå ekonomisk frihet för en vanlig Svensson som du och jag är att investera i aktier och fonder och på så sätt skapa en egen månadslön i form av utdelningar. 

Två faktorer som avgör: 

1: Utgifter. Hur mycket pengar behöver jag netto varje månad in på kontot för att täcka mina utgifter? Detta är den avgörande faktorn, en person med låga omkostnader i förhållande till sin inkomst kan snabbare nå sitt mål. Här är det viktigt att räkna med goda marginaler eftersom mina omkostnader kan komma att förändras under min livstid. Samtidigt tycker jag att man ska fråga sig själv vilka ekonomiska uppoffringar man är beredd att göra för att uppnå friheten? Kanske det kan vara värt att skära ned på en del bekvämligheter i utbyte mot att inte behöva jobba? Kan vara värt att ta med i kalkylerna. 

2: Avkastning. Hur mycket pengar netto kan jag uppskattningsvis få på mina investeringar? Även här vill jag räkna med goda marginaler eftersom den verkliga avkastningen kanske inte alltid går i linje med den förväntade. Har man dessutom en lång sparhorisont som jag ska man räkna med att pengarna förlorar köpkraft med åren. Jag tycker också att utdelningsåret 2020 är ett praktexempel på att man bör vara ekonomiskt förberedd på eventualiteter. 

Utifrån hur jag är van att leva idag, och den nivå av bekvämlighet jag vill ha när jag lever på mitt aktiekapital i framtiden har jag fastställt tre olika nivåer av frihet: 

Nivå 1: Deltidsfri där jag kommer att behöva jobba deltid eller leva snålt för att få det att gå runt enbart med aktieutdelningar. 10 000 kr / mån. 

Nivå 2: Fri utan större utsvävningar där jag skulle kunna välja själv om jag vill kombinera med jobb ibland eller inte. 15 000 kr / mån. 

Nivå 3: Helt fri utan att vara tvungen att jobba och dessutom kunna leva bekvämt. 20 000 kr / mån. 

Uträkning: För att räkna ut hur mycket kapital jag behöver för att nå dessa olika nivåer av frihet måste jag först veta hur mycket jag kommer att få uppskattningsvis i direktavkastning på mina investeringar. Under 2016 var Stockholmsbörsens totala direktavkastning 4% (källa Avanza). Tycker man att det låter rimligt så kan det vara en bra siffra att räkna med. Vet man att man kan prestera bättre så får man höja procenten. Själv väljer jag att hålla mig i underkant för att ha bättre marginal. 

Nivå 1: 10 000 kr x 12 = 120 000 kronor. För att uppnå en månadslön på 10 000 kr med en direktavkastning på 4% måste jag ha ett aktiekapital på cirka 3 miljoner. 
(10000*12/4% = 3 000 000 kronor.) 

Nivå 2: 15 000 kr x 12 = 180 000 kr. För att kunna sluta jobba och leva på mina utdelningar utan större lyx måste jag skrapa ihop en portfölj på cirka 4,5 miljoner. (15000*12/4% = 4 500 000 kronor.) 

Nivå 3: 20 000 kr x 12 = 240 000 kr. Om jag vill uppnå total frihet och kunna leva ungefär som jag har gjort hittills så måste jag ha en portfölj på 6 miljoner. 
(20000*12/4% = 6 000 000 kronor.)

Stockholmsbörsen har historiskt sett gett en genomsnittlig avkastning på cirka 8,5% årligen. Jag kommer här att sänka prognosen till 8% för enkelhetens skull. Med hjälp av Avanza´s sparkalkylator (affiliate) kan jag nu se hur lång tid det kommer att ta för mig att uppnå dessa olika nivåer av frihet. 

Utgångsläge idag: 
- Portföljvärde = 530 000 kr 
- Uppskattad utveckling per år = 8%
- Månadssparande = 5000 kronor ser jag som rimligt snitt i mitt fall. 

Med dessa, ganska snålt tilltagna siffror, (kan förmodligen prestera lite bättre) kommer jag fram till följande:

Nivå 1: Ungefär 14 år. 

Nivå 2: Ungefär 18 år.

Nivå 3: Ungefär 22 år. 

Slutsats: Jag skulle i dagsläget klara mig fint med en portfölj på 4,5 miljoner och en inkomst på 15 000 kronor i månaden. Den officiella mållinjen sätts alltså vid nivå 2. Sedan behöver inte det innebära att jag när den dagen kommer måste sluta helt med det arbete eller aktivitet som jag håller på med, men då kan jag i alla fall känna att möjligheten finns. Med en extra inkomst på femton tusen i månaden kommer jag att kunna leva med stor frihet. 

Jag har försökt ligga på rätt sida av marginalen i uträkningarna. Jag tar hellre en glad överraskning om jag kommer i mål tidigare än beräknat än att inte nå fram i tid. Det är omöjligt att veta hur mitt liv kommer att se ut inom dessa stora tidsramar och alla uträkningar är ungefärliga utifrån dagsläget. Jag lever över lag ganska snålt, detta på grund av att jag inte lägger speciellt mycket pengar på prylar. Däremot reser jag mycket och det driver upp kostnaderna. 

Skillnaden mellan nivå två och tre är liten tidsmässigt. Med tanke på min ålder idag så tycker jag det är helt okej siffror och samtliga ligger under normal pensionsålder. Det kan verka oändligt långt bort att behöva "vänta" i 22 år för att bli helt fri, men jag tänker i stället att allt beror på hur gärna jag vill nå målet och vad jag gör av resan dit. Om jag vill påskynda processen kan jag gå "all in" på friheten och spara 10 000 kr i månaden i stället för 5000. Då tar det ungefär 17 år för mig att uppnå total frihet. 

Visst kan det verka långt borta, men dessa 22 år kommer att passera ändå (förhoppningsvis), skulle jag inte spara och investera och bara ha min vanliga pension att leva på så kan jag lova att siffrorna inte ser lika roliga ut. Jag tycker det är fantastiskt att det är så enkelt och billigt att spara i aktier och fonder som det är idag, i stort sett vem som helst kan skapa sig en bättre framtid genom att skapa en utdelningsportfölj. 

Oavsett vilken nivå vi lever på och hur mycket man behöver för att känna sig fri så har vi alla en sak gemensamt: tiden är investerarens bästa vän och ju förr vi sätter igång att spara desto bättre. Som det gamla afrikanska ordspråket säger: "det bästa tillfället att plantera ett träd var för tjugo år sedan, det näst bästa är idag." 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K 

5 år som skuldfri

I dag firar jag fem år som helt skuldfri. Det börjar nästan bli en högtidsdag det här för mig, det är en milstolpe som verkligen känns värt att fira. Har man som jag levt större delen av sitt vuxna liv med skulder så är känslan att bli skuldfri astronomisk. Att betala av mina skulder och bli fri är en av mina absolut största segrar sedan jag tog mig själv i kragen och började städa upp i min privatekonomi. 

När jag firade detta för första gången var jag själv skeptisk till att kunna förbli skuldfri under någon längre tid. Vi lever i ett samhälle som oavbrutet erbjuder alla möjliga ekonomiska frestelser. Det är väldigt lätt att hamna i fällan att vilja konsumera för mer pengar än man egentligen har, köpa på kredit och låna pengar till både det ena och det andra. På något sätt har jag lyckats hålla mig undan (än så länge) tack vare att jag lever en ganska minimalistisk livsstil.

Jag lånar inte pengar för att köpa prylar. Över lag köper jag ganska få saker men när jag väl gör det så betalar jag dessa kontant, inte på kredit. Min tankegång är, att om jag inte har råd att köpa en ny mobiltelefon utan att låna pengar, så har jag inte råd att köpa den på kredit heller. Behöver jag något så sparar jag först ihop pengarna och sedan köper jag. En annan sak som spelar roll här är att jag gillar att köpa bra kvalitet med avsikt att saker skall hålla väldigt länge. Min Macbook som jag skriver detta inlägg med är nu åtta år gammal och jag har inte för avsikt att byta ut den än på länge. Detta trots att försäljaren utlovade som bäst fem år innan den skulle bli obsolet. 

Nu ska även tilläggas att jag absolut tycker att det finns tillfällen då det är helt befogat att ta lån. Studielån som vi har i Sverige tycker jag är ett privilegium och en fantastisk investering i framtiden. Dessutom med den låga ränta som råder så är det mer lönsamt att investera sparpengarna på börsen än att betala av lånet i förtid. Jag valde dock att betala av det sista på mitt CSN-lån i en klumpsumma eftersom jag hade en sådan önskan att äntligen bli av med mina skulder, men ekonomiskt sett ska det sägas att det inte är den mest räntabla vägen att gå. 

Att låna pengar till ett boende är ett annat exempel på lån som jag tycker är befogade. Det är väldigt få av oss som kan tillåta sig lyxen att köpa en lägenhet eller hus utan att ta lån. När jag ifrågasätter låntagande så är det inte dessa typer av lån jag hänvisar till, det är den absurda och okontrollerade "lyxfällan-konsumtionen" som råder i samhället. Jag dömer ingen för att de tar lån, alla är fria att göra vad de vill med sina pengar. Eller rättare sagt bankens pengar när det handlar om skulder. Jag väljer hellre att betala till mig själv genom att investera i aktier än att betala ränta till banken. 

Nu har hela fem år passerat och jag är fortfarande 100% skuldfri. Det är en underbar känsla. Inte nog med det, jag har dessutom dragit ned väsentligt på mina kostnader samt gjort mig av med en massa prylar. Bilen har skrotats i utbyte mot både hälsosammare och miljövänligare alternativ som cykel och lokaltrafik. 

Att vara skuldfri ger en otrolig känsla av frihet. Det innebär att vad som än händer så kan ingen komma och kräva mig på pengar. Inga skulder tvingar mig att ha något minimum i inkomst, det avgör endast mina levnadskostnader som jag själv väljer. Det har också inneburit att jag kunnat lägga pengarna på annat som jag hellre vill göra, som till exempel att resa. Jag väljer att njuta av detta i stället för att samla på materiella ting. Att vara skyldig gör att jag känner mig bunden, jag trivs bättre med känslan att vara fri. 

Jag är samtidigt medveten om att det är svårt att ha ett normalt liv i ett modernt samhälle utan skulder. Alla lever vi olika och vi har olika förutsättningar och mål i livet. För mig är drömmen om att vara fri det som driver mig framåt. Det är därför jag investerar i aktier, för att kunna finansiera min fria livsstil. Att investera mina pengar i en pengamaskin som med tålamod kan ge mig en månadslön för resten av livet motiverar mig mycket mer än det tillfälliga lyckorus man kan känna över att köpa något materiellt. 

Frihet är den ultimata lyxen. Att kunna bestämma över sin egen tid, det tycker jag är lyx. Att ha råd att inte jobba heltid, att inte behöva känna oro över ekonomin, att spendera tid med vänner och familj, det är lyx för mig. Föreställ dig att du en dag kan gå i förtidspension eller gå ned på halvtid tack vare att du valt att inte konsumera i onödan och istället investerat pengarna på börsen. Vore inte det värt besväret? Frihet kostar pengar och det är en lyxvara jag mer än gärna konsumerar. 

Naturligtvis är det är fullt möjligt att jag en dag väljer att skuldsätta mig, jag inser att det till och med är hög risk att det händer. Under tiden kommer jag dock att göra vad jag kan för att njuta så mycket jag bara kan av denna frihet. 

Ha en underbar dag alla börshajar:)