Corona-krisen slår hårdare på vissa ställen än på andra, beroende på vilket land man bor i eller inom vilken sektor man jobbar så kan krisen både ge mer jobb eller åt rent motsatta hållet, orsaka uppsägning. Precis som vilken annan ekonomisk kris så var även denna svår att förutspå, i Januari månad när Kina började stänga städer och bygga sjukhus så ångade resten av världens börser på som tåget. Några månader senare stänger man stora delar av planeten och börserna rasar. De ekonomiska följderna av viruset tror jag inte att vi sett i sin helhet ännu. Jag spekulerar inte i hur börsen kommer att reagera framöver men själv skulle jag inte bli förvånad om det kommer att dyka upp fina tillfällen till inköp under en längre period.
Jag har bott över tjugo år utomlands i ett land som tar emot över 84 miljoner turister årligen, en marknad som förra året drog in över 92 miljarder euro, 15% av landets BNP. Så kommer det inte att bli i år. Hela landets turistanläggningar, hotell och stränder är stängda och flygtrafiken står i princip helt still. Jag kan inte ens föreställa mig vilka ekonomiska konsekvenser detta kommer att få för landet men förödande är väl bara förnamnet.
Min bästa vän och hans fru jobbar båda inom denna sektor och har blivit permitterade på obestämd tid. Landet har tagit fram ett krispaket och samtidigt lättat på kraven för rätt till a-kassa så att alla ska ha rätt till hjälp och ersättning. En ny lag trädde i kraft för några veckor sedan som tvingar alla företag att återanställa alla anställda när nödläget avlyses, något som bara kan resultera i att många av de som idag är permitterade kommer att bli arbetslösa.
Nu till saken, min vän och hans fru har så höga utgifter att de nu inte har råd att betala räkningarna, trots att de båda har rätt till A-kassa. De är skuldsatta upp över öronen och lever hela tiden på gränsen eftersom dom är helt beroende av att få sin vanliga lön in på kontot varje månad. Barnfamilj, två bilar med respektive lån, lån på lägenheten, privatlån för renovering, ytterligare ett lån för att betala av diverse kreditkort, shopping, resor och så vidare.
Listan kan göras lång men summa summarum så lever dom långt över sina tillgångar, även när dom jobbar som vanligt och dessutom har dom ingen buffert att ta av när det krisar. Flera gånger sedan vi har känt varandra har det varit nära att smälla och varje gång har dom löst problemet med att låna ännu mer pengar. Ungefär som den amerikanska statsskulden, skillnaden här är att dom kommer att bli tvungna att betala tillbaka varenda öre, plus ränta.
De lever från löning till löning och har inga pengar sparade, enligt min vän så har dom "inga marginaler" för att spara. Det är ett sätt att uttrycka det. Ett annat kunde vara att dom har dragit på sig för mycket utgifter i förhållande till sin lön för att kunna spara något. Det här har vi pratat om flera gånger och jag har gett min åsikt om att det handlar om prioriteringar, vill man ta tag i sina skulder och rensa upp i sin privatekonomi så får man dra ned på lyxartiklar och bekvämligheter som kostar pengar. Har man ingen marginal att spara så får man börja med att skapa en sådan, första steget blir att dra ned på utgifter så att det finns pengar över att spara.
Under dessa år har mina vänner följt mig nära inpå och sett hur jag genomgått denna förvandling från slösare till sparare. De har varit med och vet att jag läst mängder med böcker om ekonomi och investeringar, börjat köpa aktier, lärt mig om ränta på ränta, betalat av mina skulder och så vidare. De vet att jag tack vare mina aktier nu får en passiv inkomst från aktieutdelningar, att jag har en buffert som jag kan ta från om det skulle krisa.
Vi har pratat om ekonomi många gånger, det är ett ämne som dyker upp med jämna mellanrum. Oftast eftersom det kör ihop sig för dom ekonomiskt och när det gör det så försöker jag på bästa sätt att hjälpa till och berätta om det jag lärt mig. Hur man kan börja organisera ett sparande varje månad, hur fungerar ränta på ränta, vikten av att eliminera dyra lån, hur aktier och fonder fungerar. Vid flera tillfällen har jag tagit med böcker till honom för att på så sätt försöka sätta igång en process men det verkar som om ingenting kan få dem att sluta konsumera som dom gör.
Jag har själv levt skuldsatt under många år och hade ingen aning om hur man hanterade pengar på ett bra sätt, långt upp i vuxen ålder. Så jag ska inte säga att jag inte förstår hur det kan bli som det har blivit för dem, men jag tycker bara att det är väldigt trist. Speciellt eftersom jag själv gjort resan och vet att det är möjligt, det går att förändra sina ekonomiska vanor och vända ett sjunkande skepp, men man måste börja någonstans och vara villig att göra uppoffringar.
Till frågan som jag ställer mig, hur kan man hjälpa en vän som är djupt skuldsatt att inse att han har ett problem som måste lösas? Eller ska man ens göra det? Vem är egentligen jag att säga hur han skall hantera sin privatekonomi?
Jag är en nära vän, men jag har ingen rätt att lägga mig i deras ekonomiska problem. Jag har försökt att på ett så smidigt sätt som möjligt hjälpa till och komma med rekommendationer, jag har erbjudit mig att sitta ned med dem och gå igenom saken för att lägga upp en plan. Jag har även försökt tända en gnista genom att berätta om ekonomiskt oberoende och drömmen om att bli fri. Det har inte gett något resultat.
Det som fick mig att tänka till och bli riktigt motiverad att börja spara var inte just pengarna i sig. Pengar för mig är bara ett verktyg, men vad man kan göra med det verktyget är helt fantastiskt. Med pengar kan man köpa frihet, världens dyraste lyxvara. När jag förstod att man kunde låta sina pengar jobba åt en och inte bara jobba för pengar så förändrades hela spelplanen.
Nu kunde jag helt plötsligt finansiera den fria livsstil jag alltid hade drömt om, nu hade jag ett motiv, en drivkraft att genomgå en förändring och göra en massa uppoffringar. Förresten så slutar uppoffringar att kännas som uppoffringar när man gör det för att uppnå ett större mål. Har man en plan och en dröm som driver en framåt så känns det inte alls lika tufft att byta vanor. Till slut triggas man av dessa förändringar och det känns till och med roligt eftersom man lever på drömmen om att lyckas.
Drömmarna om allt som man skulle kunna göra om man var ekonomiskt oberoende eller mer ekonomiskt fri tycker jag har en mycket större dragningskraft än själva pengarna i sig. Här finns en otrolig drivkraft. I mitt fall var det här jag hittade energin till att börja organisera ett sparande. Jag och min tjej fantiserade mycket om alla resor vi skulle göra, om olika platser på jorden där vi skulle kunna bo, om hur vi skulle kunna jobba deltid eller till och med sluta jobba och få mer tid över till det vi verkligen vill göra. Inte behöva be chefen om semester. Här finns en magi som ger en styrkan att kämpa på mot målet även när det går tungt, hittills har det fungerat väldigt bra för mig.
I detta fall har det inte fungerat med drömmar heller, min vän kör på som vanligt utan att agera och nu är krisen här. Jag tycker att jag försökt med allt och nu har jag gett upp, det är deras ekonomi och en förändring måste trots allt ske frivilligt. Det vore extremt tråkigt att behöva se att dom går in i väggen ekonomiskt, men ibland undrar jag om det inte vore det enda som skulle kunna få dem att ändra på sitt beteende?
Hur gör ni för att motivera andra att börja spara eller ta sig ur skuldfällan?
Ha en trevlig söndag alla börshajar.
