Mitt första decennium med Industrivärden.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

Investmentbolaget Industrivärden är ett av de första bolagen jag valde att investera i och det ligger fortfarande tryggt i min portfölj. Den 29:e Maj 2013 köpte jag mina första aktier, 43 stycken INDU C för 117,80 kronor styck, efter att ha läst boken om Aktiestinsen och hans rekommendationer att investera i Svensk industri. Det har visat sig bli en bra affär. Elva år senare och med åtskilliga inköp och återinvesteringar i bagaget sitter jag kvar som nöjd aktieägare i bolaget och Industrivärden utgör nu hela 22% av min portfölj med ett värde på 362 000 kronor. Det börjar med en tegelsten och slutar med en mur. Dags att titta på hur bolaget har presterat under den här tiden.

Industrivärden (reklamlänk) är ingen aktieraket, det är en påse med stora svenska industribolag och bank som tuggar på i dom flesta väder. Det är långtråkigt, osexigt och stabilt, precis som jag vill ha det. I år firar Industrivärden 80 år och till exempel klassikern Ericsson har varit med i portföljen sedan starten 1944. Förut ägde jag flera av innehaven separat, Handelsbanken, Sandvik och Skanska, men efter en storstädning i portföljen valde jag att reducera antalet innehav i portföljen och lägga pengarna i Investmentbolaget istället.

Sedan Industrivärdens börsnotering 1945 har A-aktien genererat en totalavkastning om cirka 2 700 000 procent. Det ger en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på 13,79%, en helt okej för en sådan lång tidsperiod skulle jag säga. De senaste 10 åren har Industrivärden levererat en genomsnittlig årlig totalavkastning på 13,83% och för de elva år som jag varit med på resan är den siffran 13,53%. Det är bättre än index även om det inte är någon skräll, och sämre än till exempel mitt största innehav Investor som under samma tidsperiod dammat iväg med hela 20,2% per år i snitt.

Industrivärden är även en stabil utdelare även om det inte är någon aristokrat, sedan 1987 har man delat ut pengar varje år med några få sänkningar på vägen förutom 2020 (räkenskapsåret 2019) då man höll inne utdelningen på grund av effekterna från pandemin. I övrigt klirrar det in pengar stabilt varje år även om direktavkastningen är ganska låg. Här är utdelningarna för de senaste 10 åren: 

Precis som med ovannämnda Investor så ser jag Industrivärden lite som en (något smal) sverigefond med ett gäng stabila pjäser till måttlig risk och med rimlig avkastning. Tillsammans med de två andra investmentbolagen samt en svensk och en amerikansk indexfond sover jag gott om natten även om andelen i portföljen är hög. Jag är glad att jag tog rygg på Aktiestinsen och lade en slant på svensk industri, om den håller om än hälften så länge som den gjort hittills så kommer jag att bli en glad pensionär. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Nu är jag 20% ekonomiskt fri

 

Tre professorer på Trinity University i USA skrev 1998 det som kallas för "the Trinity Study", en ekonomisk tes för hur man skall kunna ta ut pengar från en portfölj på ett sådant sätt att pengarna inte tar slut. Därigenom föddes konceptet 4%-regeln som ofta används i dessa kretsar. En enkel formel för att räkna ut hur mycket kapital du behöver för att kunna sluta arbeta samtidigt som portföljen inte skall sina. 

Enligt 4%-regeln, som precis som allt annat när det kommer till spekulationer om framtiden skall tas med en extra nypa salt då de flesta variabler i uträkningen är mycket ovissa, så behöver du cirka 25 gånger din årsinkomst (eller rättare sagt, framtida årsutgifter) för att kunna sluta arbeta och leva på din portfölj utan att pengarna skall ta slut. 

Som exempel kan vi ta mig själv, som enligt denna 4%-regel nu är 20% ekonomiskt fri. Jag har utifrån min nuvarande livsstil och konsumtionsbehov räknat mig fram till att 20 000 kronor netto per månad skulle vara en tillräcklig inkomst för att jag ska kunna kalla mig själv ekonomiskt fri. För att räkna ut hur mycket kapital jag behöver innan jag kan logga ut från jobbet för alltid multiplicerar jag dessa 20 000 kr med 12 = 240 000 kr / år. Multiplicerat med 25 blir 6 miljoner. 

Den dagen jag når 6 millar i investerat kapital på börsen skall jag alltså i teorin kunna ta ut 4% av pengarna varje år, det vill säga 240 000 kronor per år eller 20 000 kronor i månaden, utan att pengarna skall ta slut. Varför man talar om just 4% är för att enligt studien avkastar börsen (studien är inte gjord med den svenska börsen som exempel) cirka 7% i snitt per år, om man räknar bort inflationen som i studien ligger på cirka 3% per år så lämnar det 4% åt konsumtion. 

Den här veckan har mitt totala investerade kapital på börsen just passerat 1,2 miljoner, det är 20% av de 6 miljoner jag i teorin skulle behöva för att dra mig tillbaka. Förutsatt flera olika variabler så klart. För det första så kräver det att jag i framtiden verkligen kan leva på 20 000 kr i månaden. Beroende på hur långt fram i tiden vi pratar så kommer ju dessa 20 000 kr att tappa mer eller mindre köpkraft. Sedan är det ju inte säkert att mina spekulationer angående min egen framtida livsstil stämmer heller, även om jag idag inte tror det kommer att hända så är det fullt möjligt att jag åter igen hamnat i skuldens träsk och ägnar mig åt okontrollerad konsumtion.

Utöver det så kommer ränteläget att förändras, det politiska landskapet likaså. På samma sätt som jag aldrig lägger en enda sekund på att spekulera i hur börsen skall gå i framtiden så kommer jag inte heller att spekulera i huruvida 4%-regeln verkligen kommer att hålla. Det enda som kan sägas med säkerhet är att mängden kapital som jag behöver för att sluta arbeta och leva på min portfölj beror på mina framtida utgifter. 

Två speciellt viktiga saker har förändrats i mitt liv sedan jag 2010 tog beslutet att städa upp i min katastrofala privatekonomi och bli miljonär. Det ena är naturligt att min ekonomi förbättrades avsevärt samt att jag lärde mig investera på börsen. Det andra, som är tusen gånger mer värt än att ha 1,2 miljoner i sparkapital, är att jag förstått att vi människor kan lyckas med precis vad som helst, bara man ger sig fan på det. 

Jag växte upp i en familj där man aldrig pratade om pengar (mer än när mamma och pappa bråkade för att de var slut pengar i familjekassan) eller investeringar. Långt upp i vuxen ålder hade jag problem att hantera pengar och började min resa med stora skulder, utan sparpengar och ett riktigt dåligt ekonomisk beteende. Idag, 11 år senare, är jag helt skuldfri och har (enligt 4%-regeln) just blivit 20% ekonomiskt fri. 

Om 4%-regeln håller eller inte skiter jag egentligen i, jag har redan vunnit mitt race. Jag har övervunnit mitt gamla jag och sedan jag blev miljonär på börsen så är det inte längre en fråga om jag kan bli ekonomiskt fri eller inte, det är bara frågan om när det kommer att hända. Har jag tagit mig från skuldsatt och totalt okunnig om börsen till 1,2 miljoner så kan jag ta mig till 6 miljoner också. Eller 8 miljoner, om kalkylen spricker. Min resa har gett mig mental dunderhonung och jag är on fire på väg mot FIRE med ett sjukt pepp. 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Vinstskatt och Axfood.

Idag drog utdelningssäsongen 2021 officiellt igång för min del. Efter ett något fattigt utdelningsår under Corona smakar det onekligen extra gött när det klirrar till på kontot. Först ut var handelsbanken.

Jag äger 1010 stycken A-aktier som idag gav 4 kronor och 10 öre per aktie i utdelning. Den enda glädjedödaren är att majoriteten av mina aktier ligger i en vanlig depå med 30% vinstskatt, så även på utdelningar, vilket resulterade i en nettoutdelning på 2899 kronor och en vinstskatt på 1242 kronor. 

Anledningen till att jag har merparten av mina aktier på en depå och inte i ett ISK är att sedan jag började investera och fram till 2020 bodde utomlands, som utlandssvensk fanns inte möjligheten att öppna ISK. Skulle jag nu göra en flytt av mina aktier till ett ISK räknas detta av skatteverket som en försäljning och jag skulle få betala cirka 60 000 kronor i vinstskatt. 

Eftersom jag inte köper aktier för att sälja dom utan för utdelningens skull så blir det väldigt svårt för mig att finna motivationen att göra detta byte. Det kan hända att det lönar sig på lång sikt, dock är det i stort sett omöjligt för mig att räkna ut eftersom denna framtida uträkning innehåller en del okända parametrar, så som ränteläge och börsens utveckling. 

Min lösning hittills är att jag sätter in alla nya pengar och återinvesterar alla utdelningar i ISK och på så sätt tänker jag mig att det i framtiden kommer att jämna ut sig. Med som vanligt kan jag ha fel, och jag ska erkänna att det suger att betala 30% skatt på alla utdelningar.

Hur som helst, för pengarna som blev kvar efter skatten var betald (2899 kr) plus lite som låg och skräpade på kontot sedan förra köpet, inhandlade jag 16 stycken aktier i Axfood som nu blir ett nytt långsiktigt tillskott i portföljen. Aktierna kostade mig 208 kronor styck och köptes till en DA på strax över 3%. Påfyllning kommer... 

Imorgon trillar nya utdelningar in på kontot som kommer att återinvesteras i respektive bolag. Glöm inte att det är halvdag på börsen. 

Glad påsk och god avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Portföljen återhämtad efter Corona

 

Efter ett förhoppningsvis avslutat presidentval i USA och optimistiska nyheter om ett vaccin har dagen bjudit på lite börseufori. Portföljen steg med nära 5% under dagen och är nu tillbaka på samma nivå som den var på innan pandemin slog till. Dagens värsting i min väska var Skanska som steg med nästan 10%, jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. 

För er som brukar läsa den här bloggen och/eller mitt Instagram-konto så vet ni att jag ofta tjatar om att man skall vara långsiktig i sitt investerande på börsen. Det tjatet kommer att fortsätta. Inte för att jag vet bättre än någon annan men för att det bevisligen är det som fungerar för mig. Får jag dessutom uttrycka en gissning så gäller detta även för de flesta vanliga dödliga Svenssons som drömmer om att bli rika på aktier och fonder. 

Att försöka tajma börsens rörelser, köpa på botten och sälja på toppen, verkar det vara få som klarar av. De som påstår sig kunna göra det brukar i långa loppet ha svårt att hålla sig till sin vinnande strategi. Ja, det var en pik. 

År 2008 slog Warren Buffett vad om en miljon dollar med Protégé Partners LLC om att en S&P500 indexfond skulle slå en handplockad portfölj med hedgefonder på 10 år. Nio år senare, innan tiden ens hade löpt ut, skrev Warren´s motståndare från Protégé; "for all intents and purposes, the game is over. I lost."

Min strategi är väldigt enkel, eller simpel if you will. Jag köper aktier i vad jag anser vara stora, svenska bolag med lång historik av stabil ägarbild och vinstdrivande aktivitet. Jag behåller aktierna jag köper och återinvesterar alla utdelningar. Svårare än så behöver det inte vara. 

Mestadels köper jag Investmentbolag. Ett investmentbolag är mitt alternativ till en indexfond. Med fyra svenska investmentbolag i portföljen (Investor, Industrivärden, Latour & Investment AB Spiltan) får jag ta del av över 70 svenska företag. Det ger en fin riskspridning över flera olika branscher och jag behöver inte analysera varje bolag var för sig. Dessa investerare sitter dessutom på mer kunskap om ekonomi och investeringar än jag skulle kunna insupa under flera livstider, jag tror att mina pengar är i goda händer. Här hittar du fördelningen i portföljen.

Åter till tjatet om långsiktighet. Min portfölj backade i våras med cirka 35%, det var den största nedgången jag varit med om hittills sedan jag började investera. Istället för att sälja så har jag suttit lugn i båten och fortsatt att köpa aktier i mina redan befintliga bolag. Sedan gick börsen upp igen, som den alltid gör. Så varför sälja?

Här finns ett väldigt intressant inlägg på Nordnet-bloggen om hur lång tid det tar att få garanterad avkastning på börsen. Det visar sig att det inte har funnit någon 10-årsperiod sedan 1945 med negativ avkastning på Stockholmsbörsen. Under vilken tioårs-period som helst, från andra världskrigets slut fram till idag, har börsen avkastat som sämst 19% och som bäst 1740%. Man behöver alltså inte vara raketforskare för att kunna få en hygglig ränta på sina pengar, om man är beredd att ha lite tålamod. 

Tålamod. Som jag hatade detta ord när jag var liten. Mina föräldrar tjatade jämt om att man skulle ha tålamod och även om jag inte kunde applicera det då så verkar det ha fallit bra ut på mina investeringar. Långsiktighet och tålamod fungerar bra för mig på börsen, det kommer jag att fortsätta med, och jag kommer att fortsätta tjata om det också. 

God avkastning på er allesammans, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Hur mycket behöver jag för att bli ekonomiskt fri?

Min frihetsresa är nu inne på sitt tionde år. Det har absolut inte varit en spikrak bana, hade jag vetat då vad jag vet nu hade jag nog sparat in några år, men jag tar det som en del av processen. I början läste jag en del böcker, sparade pengar i olika kuvert och hade fullt upp med att städa upp i min privatekonomi och organisera återbetalningen av skulder. Den historien kan du läsa här. Inlägget innehåller affiliatelänkar till Avanza. 

Beroende på vad man har för utgångsläge så tar det mer eller mindre tid att få struktur på sitt sparande, men det är oavsett inget man gör på en dag. Ju mer man läser och provar sig fram med pengar och investeringar desto bättre blir man på att optimera sitt sparande och förhoppningsvis lär man sig något av sina misstag på vägen. I en början lade jag ned massor med tid och pengar på daytrading som jag i stället kunde ha investerat i mitt nuvarande aktiesparande. När jag sedan tog steget över till aktier var hög direktavkastning något som lockade mer än stabila och tråkiga utdelningsaktier och det blev en del pengar kastade i sjön. But that's all water under the bridge now. 

Jag öppnade mitt aktiekonto och började köpa aktier kontinuerligt år 2013. Sedan dess har mina första tiotusen kronor förvandlats till dagens portfölj, jag har betalat av alla mina skulder och skapat en bostadsfond där handpenningen till ett eventuellt bostadsköp ligger. Portföljen sjönk under Corona-krisen som värst med 30% och har nu hämtat sig lite. Detta är den grundplåt som jag står på idag. Nu är det bara resten kvar. 

Dom flesta av oss som investerar har en dröm om frihet av något slag. Vissa mer extravaganta än andra, men över lag handlar sparande och investeringar om att skapa sig någon typ av tryggare och friare framtid, den friheten har ett pris. Priset som jag måste betala för den friheten beror på en del olika faktorer, men det som kommer att vara avgörande i den frågan är hur mycket jag har i utgifter varje månad. Relationen mellan hur mycket jag uppskattar att få i avkastning på mitt investerade kapital och mina utgifter avgör hur mycket och hur länge jag måste spara för att kunna leva utan att vara löneanställd. Det enklaste sättet som jag känner till för att uppnå ekonomisk frihet för en vanlig Svensson som du och jag är att investera i aktier och fonder och på så sätt skapa en egen månadslön i form av utdelningar. 

Två faktorer som avgör: 

1: Utgifter. Hur mycket pengar behöver jag netto varje månad in på kontot för att täcka mina utgifter? Detta är den avgörande faktorn, en person med låga omkostnader i förhållande till sin inkomst kan snabbare nå sitt mål. Här är det viktigt att räkna med goda marginaler eftersom mina omkostnader kan komma att förändras under min livstid. Samtidigt tycker jag att man ska fråga sig själv vilka ekonomiska uppoffringar man är beredd att göra för att uppnå friheten? Kanske det kan vara värt att skära ned på en del bekvämligheter i utbyte mot att inte behöva jobba? Kan vara värt att ta med i kalkylerna. 

2: Avkastning. Hur mycket pengar netto kan jag uppskattningsvis få på mina investeringar? Även här vill jag räkna med goda marginaler eftersom den verkliga avkastningen kanske inte alltid går i linje med den förväntade. Har man dessutom en lång sparhorisont som jag ska man räkna med att pengarna förlorar köpkraft med åren. Jag tycker också att utdelningsåret 2020 är ett praktexempel på att man bör vara ekonomiskt förberedd på eventualiteter. 

Utifrån hur jag är van att leva idag, och den nivå av bekvämlighet jag vill ha när jag lever på mitt aktiekapital i framtiden har jag fastställt tre olika nivåer av frihet: 

Nivå 1: Deltidsfri där jag kommer att behöva jobba deltid eller leva snålt för att få det att gå runt enbart med aktieutdelningar. 10 000 kr / mån. 

Nivå 2: Fri utan större utsvävningar där jag skulle kunna välja själv om jag vill kombinera med jobb ibland eller inte. 15 000 kr / mån. 

Nivå 3: Helt fri utan att vara tvungen att jobba och dessutom kunna leva bekvämt. 20 000 kr / mån. 

Uträkning: För att räkna ut hur mycket kapital jag behöver för att nå dessa olika nivåer av frihet måste jag först veta hur mycket jag kommer att få uppskattningsvis i direktavkastning på mina investeringar. Under 2016 var Stockholmsbörsens totala direktavkastning 4% (källa Avanza). Tycker man att det låter rimligt så kan det vara en bra siffra att räkna med. Vet man att man kan prestera bättre så får man höja procenten. Själv väljer jag att hålla mig i underkant för att ha bättre marginal. 

Nivå 1: 10 000 kr x 12 = 120 000 kronor. För att uppnå en månadslön på 10 000 kr med en direktavkastning på 4% måste jag ha ett aktiekapital på cirka 3 miljoner. 
(10000*12/4% = 3 000 000 kronor.) 

Nivå 2: 15 000 kr x 12 = 180 000 kr. För att kunna sluta jobba och leva på mina utdelningar utan större lyx måste jag skrapa ihop en portfölj på cirka 4,5 miljoner. (15000*12/4% = 4 500 000 kronor.) 

Nivå 3: 20 000 kr x 12 = 240 000 kr. Om jag vill uppnå total frihet och kunna leva ungefär som jag har gjort hittills så måste jag ha en portfölj på 6 miljoner. 
(20000*12/4% = 6 000 000 kronor.)

Stockholmsbörsen har historiskt sett gett en genomsnittlig avkastning på cirka 8,5% årligen. Jag kommer här att sänka prognosen till 8% för enkelhetens skull. Med hjälp av Avanza´s sparkalkylator (affiliate) kan jag nu se hur lång tid det kommer att ta för mig att uppnå dessa olika nivåer av frihet. 

Utgångsläge idag: 
- Portföljvärde = 530 000 kr 
- Uppskattad utveckling per år = 8%
- Månadssparande = 5000 kronor ser jag som rimligt snitt i mitt fall. 

Med dessa, ganska snålt tilltagna siffror, (kan förmodligen prestera lite bättre) kommer jag fram till följande:

Nivå 1: Ungefär 14 år. 

Nivå 2: Ungefär 18 år.

Nivå 3: Ungefär 22 år. 

Slutsats: Jag skulle i dagsläget klara mig fint med en portfölj på 4,5 miljoner och en inkomst på 15 000 kronor i månaden. Den officiella mållinjen sätts alltså vid nivå 2. Sedan behöver inte det innebära att jag när den dagen kommer måste sluta helt med det arbete eller aktivitet som jag håller på med, men då kan jag i alla fall känna att möjligheten finns. Med en extra inkomst på femton tusen i månaden kommer jag att kunna leva med stor frihet. 

Jag har försökt ligga på rätt sida av marginalen i uträkningarna. Jag tar hellre en glad överraskning om jag kommer i mål tidigare än beräknat än att inte nå fram i tid. Det är omöjligt att veta hur mitt liv kommer att se ut inom dessa stora tidsramar och alla uträkningar är ungefärliga utifrån dagsläget. Jag lever över lag ganska snålt, detta på grund av att jag inte lägger speciellt mycket pengar på prylar. Däremot reser jag mycket och det driver upp kostnaderna. 

Skillnaden mellan nivå två och tre är liten tidsmässigt. Med tanke på min ålder idag så tycker jag det är helt okej siffror och samtliga ligger under normal pensionsålder. Det kan verka oändligt långt bort att behöva "vänta" i 22 år för att bli helt fri, men jag tänker i stället att allt beror på hur gärna jag vill nå målet och vad jag gör av resan dit. Om jag vill påskynda processen kan jag gå "all in" på friheten och spara 10 000 kr i månaden i stället för 5000. Då tar det ungefär 17 år för mig att uppnå total frihet. 

Visst kan det verka långt borta, men dessa 22 år kommer att passera ändå (förhoppningsvis), skulle jag inte spara och investera och bara ha min vanliga pension att leva på så kan jag lova att siffrorna inte ser lika roliga ut. Jag tycker det är fantastiskt att det är så enkelt och billigt att spara i aktier och fonder som det är idag, i stort sett vem som helst kan skapa sig en bättre framtid genom att skapa en utdelningsportfölj. 

Oavsett vilken nivå vi lever på och hur mycket man behöver för att känna sig fri så har vi alla en sak gemensamt: tiden är investerarens bästa vän och ju förr vi sätter igång att spara desto bättre. Som det gamla afrikanska ordspråket säger: "det bästa tillfället att plantera ett träd var för tjugo år sedan, det näst bästa är idag." 

God avkastning på er allihopa, vi ses bland miljonerna.

/K 

Mannen som investerade i Castellum

Han flydde från Ungern 1956 och kom till Sverige med två tomma händer, under de nästkommande tjugo åren skapade han en enorm förmögenhet på aktiemarknaden med sin egen värderingsmodell. László Szombatfalvy är inte lika känd som Warren Buffett eller Aktiestinsen men med en avkastning på över 30% per år i 46 år blev han 2013 rankad bästa investeraren i Sverige och tredje bästa i världen. 

I början jobbade han bland annat som trollkarl på flyktingläger och på Svenska Dagbladets tryckeri. Sedan studerade han ett år vid Påhlmans Handelsinstitut i Stockholm som sedan ledde till ett jobb på Svenska Shell's ekonomiavdelning. Han kombinerade jobbet med kvällskurser i företagsekonomi på Hermods och under dessa år föddes hans intresse för aktiemarknaden. 1965 köpte han sina första aktier i Skånska banken, Fagersta, Götaverken och Uplandsbanken. 

Hans startkapital var 3000 kronor i sparpengar plus ett lån på lika mycket. År 2013 hade han förvandlat dessa 6000 kronor till närmare en miljard. Då satt han på cirka 10 miljoner aktier i fastighetsbolaget Castellum där hans stiftelse i dagsläget äger 3,1% av bolagets aktiekapital. Ett innehav som i runda slängar borde ge en utdelning på dryga 53 miljoner kronor i år. 

Castellum har höjt sin utdelning varje år sedan börsintroduktionen 1997. Om denna trend fortsätter, något som jag tycker dom verkar sikta på genom att vara ett av de få bolag som behåller utdelningen i detta Coronans år, så kommer bolaget år 2022 utnämnas till utdelningsaristokrat, ett bolag som höjt sin utdelning oavbrutet i minst 25 år. 

Castellum är mitt tredje största innehav, ett bolag som utan tvekan kommer att ta mer och mer plats i min portfölj. Det känns som en trygg grundpelare att stå på. Sedan börsintroduktionen har Castellum levererat en totalavkastning (återinvesterade utdelningar) på 3624%, det ger en genomsnittlig årlig totalavkastning på 17%. 

Castellum har nu delat ut sin första del av årets utdelning och jag längtar till nästa i September. Det ser ut att bli glest med utdelningar för min del i år, till och med Latour som jag hade hoppats på verkar tveka. Det känns skönt att veta att Castellum står stark som en fura i skogen och under tiden får vi bara gilla läget och fortsätta investera. Det kommer bättre tider.

Har ni Castellum i portföljen?

Trevlig helg alla börshajar.