Mental & fysisk minimalism

Tre ut... ingen in.

Nu är jag igång och rensar igen. Som ni kanske vet är jag god vän med minimalismen och gillar att leva med få och helst endast nödvändiga ting. Dels för att det skapar harmoni i livet, dels för att man får så mycket mer plats och tid över och dessutom sparar man mycket pengar på att inte samla på prylar. Bara en massa plustecken +++ med att rensa. 

I går skrev bloggrann@n S.L.I.M det här inlägget om författaren Sarah Knight som tar minimalismen till nya nivåer. Det här är ett typiskt ämne som jag går loss på så jag var bara tvungen att spinna vidare på detta (sorry att jag är en härmapa:). I boken "the life-changing magic of not giving a f*uck!" beskriver Sarah hur man slutar ödsla tid som vi inte har på att vara med folk vi inte gillar och göra saker vi inte tycker om. Jag hade aldrig hört talas om författarinnan i fråga men det var ett koncept som jag nappade på direkt. Under många år har jag jobbat med min egen personliga utveckling och gillar allt som kan bidra till ett liv med mindre prylar, stress, ångest och tidsslöseri. Den dagen man upptäcker att man blir så mycket lyckligare av att eliminera allt som dammsuger bort ens positiva energi finns det ingen återvändo, man blir en mental minimalist. 

Helt enkelt handlar det om att lära sig att säga nej till sånt som vi inte vill göra. Detta på ett bra sätt så att folk inte blir stötta eller irriterade. På så vis får vi mer tid och pengar över till att göra sånt som vi egentligen vill i stället för att känna oss skyldiga över att vi inte har gjort det som andra vill att vi ska göra. Detta är väldigt nära relaterat till allt som jag kämpar för, nämligen att ta kontroll över min egen tid. Att vara fri och bestämma själv över sin tid är den yttersta lyxen i min mening. 

Idag har jag uppgraderat både den fysiska och mentala minimalismen ytterligare några steg då jag började dagen med att i hänvisning till sexmånadersregeln rensa ut tre skjortor från garderoben som hamnade i återvinningen. Hoppas att någon som behöver dom bättre än jag får nytta av plaggen. Därefter, inspirerad av Sarah´s video tog jag tre steg mot ett stressfriare liv: 

1: Gick ur Facebook. Mindre skärmtid, mindre brus, mer kvalitetstid till mig. +++

2: Rensade mailboxen. Jag får varje vecka en hel drös med olika onödiga mail från alla möjliga olika onödiga avsändare. Det kan vara allt från någon hemsida man besökt där man dumt nog fyllt i sin mail till någon "how to become a millionaire"-guru eller bara helt vanlig jobbig reklam. Alla avsändare som inte var av intresse kommer från och med nu att gå direkt till SPAM-lådan. Mindre tid till att rensa mail och mer tid till mig. ++

3: Eliminerade en person ur mitt liv. Inte så våldsamt som det kan låta, personen i fråga lever fortfarande, dock inte längre i mitt liv. Nu får hen slösa på någon annans tid och energi. ++++

Så! En mycket effektiv dag som dessutom innehållit morgonkaffe i solen, ett hårt träningspass, god mat och en fet siesta. 

God kväll alla börshajar! 

Sexmånaders-regeln. Gör dig av med ditt överflöd

Att gå från "ekonomisk katastrof" till inbiten småsparare och utdelningsinvesterare är inget som sker på en dag. Det börjar med ett litet frö som börjar gro i huvudet, en liten grodd blir till ett blad och bladet blir så småningom ett träd om vi sköter om det. Det handlar om små steg i en ny riktning som till slut tar oss till en helt ny livsstil där man blir ekonomiskt medveten i stället för att omedvetet låta pengarna sippra genom fingrarna och försvinna ut i det tomma intet. Förändringarna är otaliga, listan över saker jag ändrat på sedan jag blev medveten om min ekonomi kan säkert bli hur lång som helst, men en sak som sticker ut ganska mycket är kapitlet om konsumtion och prylar! 

Vill man bygga upp ett sparkapital och skapa sig ett friare liv måste man vara beredd att genomgå många förändringar, mindre eller större beroende på hur man lever i utgångsläget. Det finns naturligtvis inga rätt eller fel här, och det är svårt att säga vad som är normalt eller inte, men utan att känna att jag överdriver speciellt mycket vågar jag säga att de flesta av oss har alldeles för mycket prylar. Har jag helt fel?

Prylar kostar pengar, och tar upp plats, otroligt mycket plats. Så mycket att de flesta av oss inte bara har hela hemmet fullt med prylar utan även ett eller flera förrådsutrymmen fulla. I större städer där många bor i lägenheter är det en blomstrande business att hyra ut förrådsutrymme per kvadratmeter till de som inte har plats hemma på grund av liten boyta. Liten boyta eller för mycket prylar kanske...?

När man som jag går igenom en stor förändring i livet och börjar spara pengar och köpa aktier i stället för att bränna hela lönen blir man automatiskt mer och mer medveten om sina pengar, det är en oundviklig del av processen. Jag började titta på vad saker kostade och helt plötsligt började jag fundera på vart alla pengar egentligen tog vägen varje månad och ifrågasätta om det verkligen var nödvändigt att köpa den där prylen eller grejen jag absolut "behövde". 

Resultatet blev i mitt fall att inköpet av prylar minskade eftersom det blev uppenbart att jag fick mindre pengar över till aktier och sparande. Har man som jag en dröm om att i framtiden kunna leva helt eller i alla fall delvis på utdelningar så måste man någonstans börja prioritera och välja vad som känns viktigast, sluta jobba / gå ner i arbetstid tidigare eller köpa en ny pryl. Om man översätter kostnaden för något materiellt till tid är det lättare att undvika onödiga köp. 

Nästa steg i min process blev att jag så smått började gå igenom alla mina saker. Det började en dag med garderoben, en annan dag i bokhyllan och sedan vidare genom hemmets alla skåp, lådor och utrymmen. Här började jag få upp ögonen för hur mycket grejer jag egentligen hade samlat på mig under alla dessa år av onödigt slöseri och då hade jag inte ens börjat med källarförrådet ännu. När jag dök ned i förrådets katakomber blev det mer och mer uppenbart att jag simmade i prylar och de flesta hade legat i förrådet och samlat damm i flera år. Hade någon frågat mig så kunde jag troligen inte räkna upp ens hälften av alla saker jag hade liggande i lådor. Normalt beteende, förmodligen! 

Detta resulterade i en storstädning av förrådet där jag gick igenom alla lådor och ett första litet lass med saker fick åka till återvinningen medan andra hamnade till försäljning på blocket eller skänktes bort till välgörenhet. Det var en fantastisk känsla att få rensa ut och städa upp i förrådet, denna ogenomträngliga djungel som vuxit igen under årens lopp. Det var bara början på processen. Året därpå flyttade jag till en ny lägenhet och fick en chock när jag såg hur fruktansvärt mycket prylar jag hade kvar, jag som hade rensat ut allt skräp? I samband med flytten gjorde jag ytterligare en storstädning och nu började jag på allvar inse att jag måste minska antalet prylar i mitt liv. 

Här föddes idén med ettårs-regeln som så småningom skulle bli det jag idag kallar sexmånaders-regeln, ett system för att hålla nere prylandet. Jag bestämde att alla materiella ting som legat nedpackade i förråd, lådor eller garderober (med vissa små undantag) som inte hade använts på ett år var onödiga i mitt liv och kunde således försvinna utan att jag skulle sakna dom. Här krävdes en del mod för att genomföra projektet, jag visste inte hur otroligt fäst jag var vid en massa saker som jag egentligen inte behövde förrän jag började göra mig av med dom. Det är otroligt lätt att tänka att "den här kan vara bra att ha" och åter arkivera något i förrådets vrår, mest troligt kommer den bara att bli liggande precis som förut. 

När jag väl gjorde slag i saken och verkligen eliminerade alla saker som legat i ett år eller mer upptäckte jag att det inte var så farligt som jag först trott. Tiden gick och mycket riktigt saknade jag inte alla dessa saker som tidigare tagit upp en massa plats i mitt liv. Det ska sägas att jag gjorde undantag för till exempel fotoalbum, verktyg och vissa saker som av speciellt sentimentalt värde fick vara kvar även om dessa inte direkt "använts" på flera år. Det triggade mig att kunna leva med färre saker, det blev helt enkelt en utmaning att känna att man inte behöver speciellt mycket prylar för att leva normalt och ha det bra. Det tog mig vidare i processen och slutligen minskades ettårs-regeln till sex månader och sexmånaders-regeln var född. 

Nu äger jag bara (med vissa undantag som jag beskrivit ovan) bara saker jag använder minst en gång var sjätte månad. Det kan låta radikalt att göra sig av med saker på detta sätt men för mig har det bara varit en lättnad. Dessutom skall tilläggas att jag i efterhand inte saknat en enda av alla dessa prylar, inte en enda gång, och det betyder att jag egentligen inte behövde dom heller. Nu lever jag "lättare", med mindre bagage och framför allt utan ett förråd fullpackat med skräp som jag inte behöver. När jag köper något är det för att jag verkligen behöver det och på så sätt har mina utgifter minskat väsentligt. Mindre prylar och mer frihet, på rätt spår mot friheten. 

Mitt tips till dig som vill påbörja ett friare och lättare liv, gå igenom dina prylar och se om det finns något du skulle kunna tänka dig att leva utan. Hoppa inte på någon hard-core modell som sexmånaders-regeln på en gång, men det behövs ju inte heller. Var och en får bestämma vad man behöver i sitt liv och alla är vi olika. Börja till exempel med garderoben, kläder som bara hänger och aldrig används kan skänkas till välgörenhet, världen är full av människor som behöver dom. Förråd och garage är riktiga guldgruvor, det mesta går att sälja i andra hand och dessa pengar kan sedan få ett jobb på aktiemarknaden i stället för att ligga och slöa i en låda. Tänk på prylar som pengar och pengar som tid så får både livet och sparandet ett uppsving. 

Lycka till i förrådet alla börshajar!