Att försöka tajma när det är bästa läge att köpa på börsen är inte bara svårt utan ger även i de flesta fall sämre avkastning. Ändå är det många som envisas med att försöka. För den som tänker att en spåkula skulle vara lösningen så vill jag rekommendera både en bok och ett konkret kapitel, nämligen kapitel 14 i boken "Just keep buying" av Nick Maggiulli, "Why you shouldn't wait to buy the dip". Fri översättning följer:
Tänk dig att du hoppar in i historien någonstans mellan 1920 och 1980 och ska investera i den amerikanska börsen de nästkommande 40 åren. Du har två olika strategier att välja mellan:
1: Dollar cost averaging (DCA). Du investerar 100 USD varje månad i 40 år.
2: Buy the dip. Du sparar 100 USD i månaden men investerar bara på börsen när den dippar. Definitionen av en dipp är varje gång börsen inte är på all time high. Men, jag ska slänga in en brasklapp för att göra denna strategi ännu bättre, du kommer inte bara att köpa dippen utan också vara allvetande, dvs gud, om när man ska köpa. Du kommer att veta exakt när börsen är på absolut lägsta mellan två all time high. Det kommer att garantera att du alltid köper till absolut lägsta pris.
Den enda regeln är att du inte får sälja, när du väl har köpt måste du behålla i 40 år.
Så, vilken strategi skulle du välja? DCA eller But the dip?
Logiskt tänkt, så kan ju inte Buy the dip förlora. Om du alltid vet exakt när börsen är på botten så kan du ju köpa till absolut lägsta pris mellan två toppar.
Men, om man verkligen testar den strategin så kommer man att se att Buy the dip ger sämre avkastning än DCA i mer än 70% av vilken 40-års period som helst med start någonstans mellan 1920 och 1980. Det trots att strategi nummer två vet exakt när börsen är på botten.
Inte ens gud kan slå dollar cost averaging!
Kapitlet är på sexton sidor så det känns lite overkill att översätta. Jag lämnar det till den som vill bli övertygad om att indexfonder är en grymt bra komponent i vilken portfölj som helst. När man månadssparar i en bred indexfond så köper man en liten bit av hela börsen varje gång. Man slipper bry sig om när det är läge att köpa, om börsen är upp eller ned, om en enskilt bolag som ingår i indexet representerar en risk för portföljen och så vidare. En indexfond är självrensande, om ett bolag som ingår i index går i konkurs så ersätts det av ett annat som tjänar pengar, utan att du som investerare behöver göra något annat än att fortsätta pula in pengar varje månad och äga hela höstacken.
Själv kör jag med tre indexfonder som ger utdelning i pengar, precis som en utdelningsaktie, men det är en smaksak. Man kan också investera i indexfonder utan utdelning och istället sälja av andelar när man vill. Förutsatt att vi pratar om två olika andelsklasser av samma fond (en utdelande och en icke utdelande) så är totalavkastningen lika. Det blir varken mer eller mindre avkastning för att en fond ger utdelning. Antingen får man den totala avkastningen inbakad i andelsvärdet, eller så får man en del av den utdelad i cash.
Jag skriver aldrig några direkta rekommendationer om vad man ska köpa och inte köpa på börsen, däremot kan jag med gott samvete säga att jag själv väljer breda och billiga indexfonder för ett långsiktigt sparande på börsen, tillsammans med mina tre investmentbolag som nästan också kan ses som fonder. Om man månadssparar i en bred och billig indexfond och kan hålla fingrarna i styr och fortsätta köpa, inte sälja, när börsen kraschar, så kommer sagan med stor sannolikhet få ett lyckligt slut. Här kommer dock en rekommendation, läs boken!
God avkastning på er, vi ses bland miljonerna.
/K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar