Det är aldrig för sent...

I går pratades det om pengar på jobbet och det var kul eftersom det påminde mej om vilken förändring jag gått igenom. En av tjejerna är snart 30 år, singel, ingen familj, inget huslån att amortera på, har ut cirka 20.000 efter skatt i månaden och har inte en krona kvar på kontot vid månadsslutet. Varför? Tja, av samma anledning som jag hade ett tomt konto för några år sedan, ovetande! Jag växte upp i en vanlig svensk arbetarklass-familj och fick ingen som helst ekonomisk undervisning av mina föräldrar, inte heller i skolan eller av mina vänner.

Nu försöker jag inte skylla på mina föräldrar eller på skolan, jag vet att jag är ansvarig för mitt eget liv och mina handlingar, men onekligen hade saker och ting sett annorlunda ut idag om jag hade vuxit upp med en annan inställning till pengar.

Som tur är, är det aldrig för sent att börja om på nytt.

I januari 2010 kom jag tillbaka efter en 6 månader lång resa runt jorden och hade i stort sett inte ett öre kvar på kontot.

Sen träffade jag dej, som gav mej en helt ny syn på mycket här i livet, bland annat pengar och personlig utveckling, tack, tack och tack igen!

Jag började så smått att se över mina utgifter och att varje månad sätta över en fast summa pengar till ett sparkonto, det var så det började.

Efter hand märkte jag att mitt sparkonto växte ganska snabbt och med det intresset för pengar och ekonomi.

Jag började läsa ekonomidelen i tidningen, jag smygtittade på börsen. Jag började låna böcker på biblioteket om aktiehandel, Warren Buffett, aktiestinsen, daytrading, swingtrading, om att spara och investera.

Helt plötsligt tyckte jag det var kul att ta hand om mina egna pengar, lära mej om banker, hur börsen fungerar, ränta på ränta, att pengar inte bara är något som trillar in på kontot varje månad och sen försvinner.

Senare övergick sparandet till procent, jag började med att föra över 10% till ett konto som jag bestämde att jag aldrig skulle röra, bara för att skapa ränta.
Jag började även att kontrollera vilka utgifter jag hade varje månad och ökade i samband med det mitt sparande då jag märkte att det blev ju faktiskt en hel del över. Idag sparar jag mellan 30 och 50% av min lön varje månad, utan att leva snålt, det handlar bara om att organisera sej.
Det blev slut med att handla på kredit, i stället öppnade jag upp separata konton till varje ändamål och sparade ihop till det jag ville köpa i stället för att betala ränta.
"Madrassen", som jag kallar min buffert, föddes. Det är den jag nu tar av när jag får någon tillfällig utgift som jag inte räknat med, i stället för att låna eller bli tvungen att äta pasta med oregano månaden ut bara för att något gått sönder.

Efter hand vågade jag mej på att köpa lite aktier, ett intresse som växer varje dag.
På tre år har jag gått från att vara totalt ovetande om pengar till att idag ha betalat av hälften av mitt studielån och ha runt 300.000 sek i tillgångar.
Jag har räknat på att med min nuvarande sparförmåga och med hjälp av lite ränta och värdestigning på börsen, så kommer jag att ha sparat ihop till min första miljon om cirka 7 år, från slösare till miljonär på 10 år!!!
(Om man nu räknas som miljonär för att man har en miljon vill säga?)

Saken är, att det går verkligen så fort när man väl kommer igång att spara.
När jag nämner detta för vänner som inte sparar pengar så svarar nästan alla likadant, det är inte lönt!
För det första så har dom inte tillräckligt för att spara eftersom deras utgifter är viktigare, och sen blir det ju ändå inget om man inte har en fet lön tycker man oftast.

Nu när jag insett att det visst blir något av det, och att det inte krävs att man slutar leva bara för att spara, så känner jag att jag vill hjälpa andra. Det skulle vara så kul om jag kunde hjälpa någon som mej själv att bättra på sin ekonomiska situation.

Jag tackar dej igen för att du hjälpte mej att förändra mitt liv, det är något jag kommer att uppskatta för alltid.

Nu är det andras tur att ta hand om sin privatekonomi, börja spara idag, det är aldrig för sent !