Mitt största innehav, "fonden" Investor.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

När jag började investera på börsen för första gången i mars 2013 så kostade en aktie i Investor i runda slängar 180 kronor och direktavkastningen låg ungefär som nu kring 2-3%. Det tyckte jag var för dyrt och istället landade valet bland andra på investmentbolaget Ratos som då cirkulerade i spannet 50-60 kronor och med en direktavkastning på runt 5%. Det såg i mina ögon ut som en mycket bättre investering. Det skulle med tiden visa sig bli en dyr affär och alldeles för sent skulle jag inse att en aktie kan vara billig för 500 kr och dyr för 50 kr. Men bättre sent än aldrig, sedan 2018 har jag byggt upp mitt innehav i Investor som nu är mitt största innehav på cirka 27% av portföljen i skrivande stund. Hade jag från start lagt många av (eller alla) mina pengar i detta investmentbolag istället för andra alternativ så hade min portfölj varit betydligt tyngre än vad den är idag. Om det och varför jag egentligen vill gå all in på Investor ska dagens inlägg handla om.

Investor (reklamlänk) är Sveriges äldsta och mest framgångsrika investmentbolag, sett till tiden som de varit verksamma, alla bolag de varit med om att utveckla och såklart avkastningen. Likaså är det min absolut bästa investering hittills. Historien om Wallenbergsfamiljen och Investor är väldigt intressant och jag kan varmt rekommendera flertalet böcker som skrivits om detta imperium. Lång historia kort så grundades Investor 1916 efter en avknoppning från Stockholms Enskilda Bank (numera SEB som också finns i min väska) och idag kontrollerar Wallenbergarna indirekt en tredjedel av Sveriges BNP med sina innehav. En koloss i svenskt näringsliv med andra ord.

Investor har historiskt gett en betydligt högre avkastning än svenska SIX Return index, både under långa och kortare tidsperioder. Om vi jämför avkastning sedan 1987, som är det längsta man kan backtracka totalavkastningen på Investors hemsida, så har investmentbolaget levererat 22 000% i totalavkastning vilket ger en CAGR på 15,4% per år. Ser vi till de senaste 20 åren så är siffran ännu högre, 17,9% CAGR mot Six Return Index 11,7%. Inte nog med att Investor presterat bättre än index varje enskilt år under denna tidsperiod, när börsen backar så backar Investor betydligt mindre. Det sämsta kalenderåret för både Investor och Index de senaste 20 åren var 2008, då tappade Investor 20% medan index närmade sig det dubbla på hela -38%. 

Om Investor under de nästkommande 20 åren skulle leverera samma totalavkastning som de gjort de senaste 20 åren så skulle mitt nuvarande innehav på 435 000 kronor vara värt cirka 2,2 miljoner om 10 år utan att investera några nya pengar. På 20 år skulle innehavet väga närmare 12 miljoner under samma förhållanden. Hissnande siffror i form av en gigantisk snöboll. 

Vad får man då om man köper Investor? Portföljen är uppdelad i tre affärsområden. Den noterade portföljen som innehåller tretton bolag, den onoterade portföljen genom dotterbolaget Patricia Industries som innehåller elva bolag och investeringar genom riskkapitalbolaget EQT där man genom deras direkta investeringar och fonder får exponering mot hundratals olika bolag världen över. Detta gör att jag tycker att man kan se och behandla investmentbolaget Investor ungefär som en fond. En fond som är bredare än många svenska indexfonder, som har lägre förvaltningsavgift (cirka 0,1%) och dessutom historiskt har gett avsevärt bättre avkastning.

Nog om detaljerna, det finns många bloggare som skriver bättre och mer detaljerade inlägg om Investors innehav än detta, till exempel kan jag med glädje rekommendera detta klassiska inlägg av Utdelningscyklisten även om det har några år på nacken. Nu istället över till anledningen varför jag skriver detta inlägg. Jag har under tiden som jag sett Investor växa i portföljen samtidigt lapat i mig så mycket jag kan om både bolaget och stiftelserna som styr farkosten. Det är ju nämligen inte Jacob Wallenberg och hans två bröder Marcus och Peter som äger Investor, utan stiftelser, som ska säkra att alla tillgångar förvaltas på ett professionellt sätt under kommande generationer. Det är ju inte brist på förmögna familjeimperium som gått åt skogen på grund av bristfällig skötsel och slöseri genom tiderna, men här tycker jag Wallenbergarna har lyckats bra med sin planering då familjen i snart 200 år utan undantag varit en pelare i svenskt samhälle och näringsliv. Även om likheten mellan min egen familj och Wallenberg är obefintlig så vet jag av egen erfarenhet att det räcker med en generation för att göra slut på pengarna. 

Jag har många gånger tänkt högt att "en dag kommer jag att stå där och säga, jag skulle ha gått all in på Investor". Det är absolut en möjlighet att det blir utfallet även om det kanske skulle vara lite för riskfyllt. Men är det verkligen så stor risk att se Investor som en fond och låta det utgöra en ovanligt stor del av portföljen? Frågar man Sveriges snålaste man, Günther Mårder, så kommer Investor att finnas där även om 100 år. Före detta VD för Investor, Johan Forssell började köpa aktier i Investor när han började sin resa på bolaget 1997, nästan 30 år senare har hans innehav vuxit till dryga 90 miljoner. Förutsatt att han inte har en gigantisk aktieportfölj där 90 miljoner bara motsvarar en normal riskandel så är han nog inte speciellt diversifierad utöver den diversifiering som Investor redan erbjuder. Själv säger han att han ligger tung i Investor och att han kommer att fortsätta med det även nu efter sin avgång. Det känns nästan som lite hybris från min sida att tänka att detta imperium skulle falla just under de 20-30 år som jag kommer att vara verksam på börsen:) 

Ja, det är en hög grad konfirmeringsbias i det jag skriver, även om jag egentligen är fullt medveten om att man inte ska lägga alla ägg i samma korg så kan jag inte låta bli att ofta tänka att Investor är den enda aktien man behöver. Jag har inte för avsikt att sälja några av mina innehav och kommer således inte att göra slag i saken och gå all in, men jag månadssparar flitigt i Investor sedan länge och ser det mer och mer som en fond som kommer att få växa fritt i storlek i min portfölj. Om det är rätt eller fel får tiden utvisa, men jag skulle inte bli förvånad om jag står där om tjugo år och muttrar för mig själv, "vad var det jag sa?".

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K