Olika typer av FIRE

 

Ekonomisk frihet är ett tema som triggar många, både positivt och mindre positivt. Begreppet FIRE (Financial Independence, Retire Early) är sedan länge en stor rörelse i småspararkretsar världen över och det finns gott om inspiration att hämta både från sociala nätverk eller bokhyllan för den som vill sluta arbeta tidigare än beräknat. Men vad är FIRE i praktiken? Måste man sluta jobba eller kan man vara ekonomiskt fri på deltid? Här kommer några olika varianter på ekonomisk frihet, det är bara att välja den som passar dig bäst.

FIRE betyder "Financial Independence, Retire Early" och betyder kort och gott att du under en tid i livet drar ned på dina levnadskostnader för att kunna spara och investera så stor del som möjligt av din inkomst på börsen. När avkastningen från ditt sparkapital täcker dina levnadskostnader är du fri och kan sluta arbeta, om du vill. Vanligt är att använda sig av 4%-regeln för att räkna ut hur mycket man behöver för att vara ekonomiskt fri, vilket varierar otroligt mycket beroende på livsstil och utgifter. Här finns inga rätt eller fel, en del behöver kanske flera hundra tusen i månaden för att leva bekvämt, andra klarar sig med 15.000 kronor. 

Det här är ett hett ämne i olika forum då summan man anser sig behöva för att sluta arbeta varierar kraftigt beroende på vem man frågar. Benämningen "knäckebrödsmiljonär" är ett exempel på en term som vuxit fram ur FIRE-debatten där man ofta hånar dom som tror sig kunna gå i pension med "för lite" pengar och således kommer (enligt dom som hånar) att bli tvungna att leva på knäckebröd och havregrynsgröt hela dagarna för att få det att gå runt. Jag tänker inte elda på debatten ytterligare utan lämnar det till läsaren om han/hon vill grotta ned sig i diskussioner på Twitter om vad som är rätt eller fel. Bottom line för mig är, att om man har skrapat ihop ett kapital på börsen som täcker ens utgifter så att man kan leva utan att behöva gå till måste-jobbet, och framför allt är lycklig med sitt livsval, då kan man anse sig vara ekonomiskt fri och summan man behöver för att uppnå detta är totalt irrelevant för någon annan än en själv. Kör på det som fungerar för dig och strunta i om andra behöver mer eller mindre pengar för att sluta arbeta, vad FIRE egentligen handlar om i grunden är ju just att göra vad man vill med sin tid.

Barista FIRE:

Den här varianten av ekonomisk frihet har fått sitt namn av att man kombinerar uttag av kapital och deltidsjobb för att täcka sina kostnader, något som kan uppnås betydligt snabbare än total ekonomisk frihet där man inte behöver arbeta alls. För att beräkna hur mycket man behöver för att köra en barista behöver man räkna ut ungefär hur mycket man tror att man kommer att tjäna framgent med sitt / sina ströjobb och dra av den summan från sitt FIRE-kapital. 

Exempel på Barista FIRE:

Johan behöver 180.000 kronor totalt efter skatt per år för att gå runt ekonomiskt. Han har räknat ut att han kommer att tjäna ungefär 90.000 kr per år från måste-arbete, vilket gör att han behöver kunna ta ut 90.000 kr per år efter skatt från sitt investerade kapital. Johans siffra för att kunna göra en Barista FIRE är alltså 2,2 miljoner enligt 4%-regeln. (90.000 kr x 25 = 2 250 000 kronor) 

Tanken med Barista FIRE är inte att gå i pension tidigare som man ofta har som mål med vanlig FIRE, utan att istället vara lite pensionär under hela livet. Man väljer att jobba mindre för att ha mer tid till att göra det man vill och kör på så under hela arbetslivet tills man går i vanlig pension. Det här kan kanske kallas mer en livsnjutarstrategi än ekonomisk frihet, men grundidén med FIRE är ju just att njuta mer av livet, så för den som är beredd att tjäna mindre och leva mer kan Barista vara ett alternativ. 

Coast FIRE:

Den här modellen av FIRE går ut på att man sparar ihop en summa pengar på börsen som sedan får växa av sig själv med hjälp av ränta på ränta, så att du den dagen du går i vanlig pension kan leva bekvämare än vad du skulle göra med bara statlig eller tjänstepension. Man sparar alltså ihop till en egen pensionsförsäkring men har inte för avsikt att gå i pension tidigare. När man väl har gnetat ihop den summa man behöver kan man sluta månadsspara eftersom ränta på ränta-effekten kommer att göra jobbet åt dig under dom år du har kvar till pension, men du måste så klart fortsätta arbeta för att betala dina omkostnader. Med andra ord är Coast FIRE ett sätt att försäkra sig om en bättre pension när det väl är dags, men som gör att man kan arbeta mindre på vägen till pension när man väl uppnått den summa man behöver, då man inte längre måste tjäna extra pengar för att månadsspara. 

Exempel:

Fredrik är 37 år gammal och räknar med att gå i pension som vanligt vid 67 års ålder, han har alltså 30 år kvar att arbeta. Han räknar med att behöva 2 miljoner utöver sin vanliga pension för att kunna leva som han vill efter 67 år. Han har investerat på börsen i några år och har ett sparkapital på 100.000 kronor i breda och billiga indexfonder och räknar med att få en årlig genomsnittlig totalavkastning (CAGR) på 9%. Fredrik kommer snart att kunna sluta månadsspara och ändå uppnå sina 2 miljoner tack vare ränta på ränta-effekten, eftersom han har lång tid kvar till sin tänkta pension. När Fredrik når 155.000 kronor i sparkapital på börsen kan han om han vill sluta spara och använda dom pengar han brukade månadsspara till något annat istället, då 155 000 kr till 9% CAGR i 30 år blir två miljoner, utan att tillsätta några nya pengar. 

Flamingo FIRE:

Här gör man som en Flamingo, man står på ett FIRE-ben. Strategin är att spara ihop 50% av den summa du skulle behöva för att sluta jobba helt och sedan sluta månadsspara, medan ditt sparkapital växer till din FIRE-summa med hjälp av ränta på ränta under ungefär en 10-års period. När du nått hela ditt frihetskapital kan du välja att sluta jobba, eller göra något annat, eller en blandning av båda. Efter att du sparat ihop hälften av ditt frihetskapital öppnas en värld av olika möjligheter eftersom du inte längre behöver månadsspara om du inte vill, och ändå kommer att nå ekonomisk frihet inom en rimlig tidsperiod. Du kan fortsätta jobba heltid på ditt vanliga jobb, eller kanske jobba deltid eller halvtid. Kanske vill du driva eget eller har någon projektanställning. Vad man vill hitta på är upp till var och en men gemensam nämnare för alla är att man kan leva ett friare liv och fasa ut måste-jobbet i lugn och ro medan tiden och kapitalet gör jobbet åt dig. 

Här kan jag ta mig själv som exempel:

Idag har jag totalt 1,7 miljoner investerat på börsen och månadssparar i snitt 5000 kronor per månad. Hittills sedan starten 2013 ligger jag på en CAGR på 13,7% men för detta exempel tänker jag räkna med 9% för att ligga på den mer säkra sidan. Mitt frihetskapital, alltså den summa jag skulle behöva ha investerat på börsen för att känna mig bekväm med att sluta på mitt måste-jobb, är 6 miljoner. (20.000 kr i mån x 25 = 6 miljoner). Hälften är således 3 miljoner, vilket investerat på börsen till en 9% CAGR blir 6 miljoner på åtta år. Den dag jag når mina 3 miljoner i kapital på börsen skulle jag alltså kunna sluta månadsspara och nå mitt frihetskapital på ≈ 8 år utan att sätta in några nya pengar. 

Jag slänger in en extra brasklapp på det. Efter att jag nått 50% av mitt frihetskapital är skillnaden i tid mellan att fortsätta månadsspara 5000 kr i månaden eller inte månadsspara alls, endast ett år för att nå målet på 6 miljoner. 

Scenario 1: Jag har 3 miljoner investerat till 9% CAGR och månadssparar mina 5000 kronor som vanligt. Att nå ett kapital på 6 miljoner skulle ta ungefär 7 år. 

Scenario 2: Jag har 3 miljoner investerat till 9% CAGR men väljer att INTE månadsspara någonting. Att nå ett kapital på 6 miljoner skulle ta ungefär 8 år. 

Här får jag alltså cirka 5000 kr mer i månaden att röra mig med om jag vill då jag inte längre behöver månadsspara för att nå friheten inom en rimlig tidsgräns. Det är pengar som jag kan använda till annat roligt. Att resa till exempel, eller gå ned ännu mer i tid på jobbet. Vad jag än väljer att göra så handlar det åter igen om grundpelaren i FIRE-rörelsen, att ha mer valfrihet att göra med sin tid vad man vill. Ledig tid är för mig den mest underskattade lyxartikeln som utklassar det mesta som materiella ting kan ge. 

Jag har turen att ha ett jobb jag trivs väldigt bra med och har inga planer på att sluta. Dessutom har jag möjligheten att jobba precis hur mycket, eller hur lite jag vill då jag genom mitt kollektivavtal kan välja att arbeta deltid (som jag gör nu) utan någon speciell anledning. Det gör att jag enkelt kan fasa ut måste-jobbet i lugn takt, och då jag faktiskt gillar det jag håller på med, så misstänker jag att jag kommer att jobba lite deltid även efter att jag uppnått mitt frihetskapital i sin helhet. 

Slutord om FIRE:

Ekonomisk frihet är ingen skriven lag eller något som är ristat i sten. Det finns lika många strategier som det finns personer och alla är lika giltiga så länge man är lycklig med det man gör. När man skriver om FIRE så får man ofta meddelanden från vän av ordning som påpekar att planen inte kommer att hålla, att man måste räkna med inflation och skatt samt att ens pengar om 20 år inte kommer att kunna köpa ens ett tuggummi. Naturligtvis måste man ta med alla dessa variabler i sin kalkyl, men samtidigt är varken livet, börsen eller för den delen skatter och inflation några orubbliga fasta siffror man kan använda för att göra exakta kalkyler. 

En normal person kommer med all sannolikhet att prova sig fram med sin ekonomiska frihet innan man släpper taget helt om sitt vanliga jobb. Funkar det inte som man hade tänkt eller om planen kanske inte håller hela vägen, ja då får man väl bara jobba lite mer då, ingen större skada skedd. Har man lyckats skrapa ihop ett frihetskapital som nästan håller hela vägen så är man hur som helst i ett betydligt bättre ekonomiskt läge än om man inte hade sparat något alls. Om man otrivs med sitt jobb så mycket att man bara måste sluta jobba till varje pris så tror jag att det är en bättre plan att först byta karriär än att försöka pina sig fram till en exit med FIRE. Att drömma om att sluta jobba eller bara eliminera stressen av att behöva jobba är en fantastisk plan, men som med allt annat gäller det att njuta av resan dit och inte bara slutmålet. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

DNB Global Indeks S, en bred och billig global indexfond.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza Bank.

I veckan som gått meddelande Avanza Bank att man är på väg att flytta hem sina indexfonder till Sverige från fondförvaltaren Amundi i Luxemburg, samt att deras globala indexfond i och med flytten kommer att följa ett smalare och mer hållbart index. Här kan du läsa mitt inlägg om Avanza Global. I sociala medier är det både ris och ros och många letar efter alternativ som följer ett bredare index. Idag ska jag titta närmare på en norsk kandidat som ofta nämns i detta sammanhang. 

DNB Global Indeks S (reklamlänk) är en bred och billig global indexfond från den Norska kapitalförvaltaren DNB. Fonden följer indexet MSCI World Index Net, ett betydligt bredare index än till exempel de som fonderna Avanza Global eller Länsförsäkringar Global Index speglar. Även denna fond har ett ESG-filter och är en så kallad artikel 8-fond som främjar miljörelaterade och/eller sociala egenskaper, här kan du läsa mer om vad fonden exkluderar. 

Basfakta om fonden: 

Totalt innehåller den 1402 olika bolag. Inget enskilt innehav utgör mer än 5% av fondkapitalet, Apple är störst med 4,9%. Här hittar ni en komplett lista över alla innehav.

Total avgift: 0,21%

Minsta köpbelopp är 100 SEK och denna andelsklass av fonden handlas i svenska kronor vilket innebär att det inte blir någon valutaväxlingsavgift.

Innehav:

Vad det gäller innehaven så är det inga större överraskningar, precis som med alla globala indexfonder så är det USA som väger tyngst och är dragloket i fonden. I DNB Global Indeks utgör amerikanska aktier 72% av portföljvärdet. Inget konstigt med det, USA har en av världens största och bäst presterande börser och har dominerat marknaden de senaste 150 åren. Ingen vet vad som kommer att hända i framtiden men det är ju också just grejen med en global indexfond, att man köper hela världens stora bolag, oavsett vilka dessa kan komma att vara i framtiden. Just nu är det USA som ligger i toppen och är överviktig i index, men om det skulle bli någon ändring på den punkten, till exempel att Kina eller Brasilien tar över herraväldet, så kommer fonden att omviktas efter den nya uppsättningen i index utan att man som småsparare behöver göra något. Man alltså lugnt fortsätta att mata in pengar månad efter månad, år efter år, utan att bry sig om vem som har flaggan i topp och få ett bra resultat.

Avkastning:

Fonden startade i september 2010 och ska alltså snart fylla 14 år. Sedan start är den totala avkastningen 497% vilket ger en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på 13,6%. Tittar man på de senaste 10 åren så är den totala avkastningen 279% som resulterar i en CAGR på 14,25%. Inga konstigheter här heller, det är en rimlig avkastning för en bred global indexfond med tyngden på USA. Rena USA-fonder har historiskt levererat högre avkastning än de globala fonderna och anledningen till det är att övriga innehav i fonden drar ned på snittet jämfört med en fond som enbart innehåller amerikanska aktier. 

Globalfond eller USA-fond?

Jag får ibland frågan om jag tycker att man ska ha en USA-fond, en globalfond eller rentav båda och här kan man så klart välja efter smak och sätta ihop sin portfölj precis som man vill, men det är bra att vara medveten om att en amerikansk indexfond och en global indexfond till hög procent har samma innehåll. Har man alltså en Global indexfond så behöver man kanske inte investera i en USA-fond, och vice versa. En sak som kan tala för en global indexfond är dock att man med stor sannolikhet alltid kommer att ha rätt aktier oavsett vilket land som dominerar på marknaden, medan en ren USA-fond "bara" kommer att innehålla usa-noterade innehav. Jag har hittills en svensk och en amerikansk indexfond i min väska, men jag överväger även att ta in en global indexfond för att vara totalt helgarderad och den här fonden från DNB är den kandidat jag gillar bäst hittills. 

Kommentar om indexfonder:

Oavsett hur man väljer att sätta ihop sin portfölj så kommer jag som vanligt att slå ett slag för billiga indexfonder. För en vanlig dödlig småsparare som jag själv (och även för de flesta som tror att dom är odödliga) är en, eller en kombination av flera indexfonder det alternativ som kommer att ge bäst totalavkastning över tid. Man köper hela höstacken istället för att leta efter dom nålar som man tror kommer att gå bra i framtiden. Än bättre så kan man strunta totalt i om börsen är upp eller ned, om ett bolag är högt eller lågt värderat, om det är ekonomisk kris eller gröna ängar med feta kor. Ett långsiktigt och oavbrutet månadssparande i index av val, oberoende av marknadens rörelser, kommer att ge ett jämnt inköpspris över tid och ger enligt statistiken bättre avkastning än att försöka tajma marknaden eller spara ihop en "krigskassa" för att sedan köpa när börsen går ned. 

Det sägs ofta att "på börsen får man vad man betalar för", med hänvisning till att det är värt att betala extra för aktivt förvaltade fonder som har en fondförvaltare som sitter och väljer ut dom aktier som ska gå bäst, istället för en indexfond som köper hela säcken med både bra och mindre bra bolag. Men börsen är kanske ett av de få ställen där man får mer ju mindre man betalar. Statistiken visar nämligen att de flesta aktivt förvaltade fonder, som dessutom alltid har en mycket högre avgift än indexfonder (ofta mellan 1% - 1,5% eller högre) misslyckas med att avkasta bättre än indexfonder över långa tidsperioder. 

Precis som med ränta på ränta-effekten så blir det mer och mer tydligt ju längre tid som går. För kortare perioder som fem år är det relativt enkelt att få ett bättre resultat än index, (notera gärna att fondförvaltare som säljer sina fonder med motiveringen att dom slår index oftast redovisar kortare perioder) men när man tittar på statistiken för längre sparhorisonter så som 20-30 år, så är det endast 1% av de aktivt förvaltade fonderna i världen som utklassar index. Och det har ju sin logiska förklaring. Världen är i ständig förändring, de bolag som toppade det globala indexet för tjugo år sedan är inte de samma som idag, och kommer förmodligen inte heller vara de samma om ytterligare tjugo år. Det, i kombination med att spåkulor inte fungerar gör att indexfonder är det smarta valet för den som vill sova gott och bli en rik pensionär. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Avanza global byter index.

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

Under året som gått har Avanza successivt flyttat hem sina matarfonder Avanza USA & Avanza Europa från fondförvaltaren Amundi i Luxemburg, nu har även turen kommit till deras globala indexfond, Avanza Global, (reklamlänk) som snart påbörjar sin flytt hem till Sverige. Hittills har alltså dessa fonder varit så kallade matarfonder, det vill säga att Avanza skickade vidare pengarna till fondförvaltaren Amundi som investerade dessa i sina stora fonder. Nu ska Avanzas fonder bli deras egna och med säte i Sverige, vilket bland annat gör att det kommer att dras 15% utländsk källskatt på utdelningarna som tillfaller fonden istället för 30% som det varit för fonder med säte i Luxemburg, något som (allt annat lika) kommer att påverka avkastningen positivt.

Den 17 september 2024 kommer en successiv inlösen av Avanza Globals investeringar i Amundi Index MSCI World att påbörjas och fonden blir en indexfond med mål att efterlikna värdeutvecklingen av indexet Morningstar Developed Markets TME Paris Aligned Benchmark Sustainability Select Index. Dokumentet kan du läsa här. Som man kan utläsa av namnet på detta index så kommer fonden i framtiden att ha ett ESG-filter som ämnar att sålla bort de bolag ur index som inte uppfyller vissa hållbarhetskrav. Så är det med alla indexfonder i Sverige nuförtiden, det är i stort sett omöjligt att hitta någon ren indexfond utan filter så det är bara att gilla läget. Alternativt kan man köpa ETF:er, men då tillkommer courtage och valutaväxlingsavgift istället så det är förmodligen jämnt skägg. Jag tycker det är bra att vi sakta går mot en mer hållbar värld över lag, men hela idén med en indexfond är ju just att man ska köpa hela höstacken, och det gör man inte med en ESG-fond. Well, nog om det, och över till det nya indexet. 

Morningstar Developed Markets TME Paris Aligned Benchmark Sustainability Select Index innehåller totalt 816 bolag vilket är betydligt smalare än det index fonden har följt hittills. Som vanligt med alla globala indexfonder så innehåller även denna till största del USA (73%) följt av Europa (12,5%) och Japan (6,7%). För den som tycker det är intressant så får man även här med en smal exponering mot emerging markets i Europa och Asien. Vad det gäller tio i topp-innehaven så är det inga större överraskningar, det är USA som drar, och så kommer det att vara tills någon ny world order installerar sig på marknaden. 

Startdatum för detta index är Juni 2015 så i skrivande stund har det fyllt drygt 9 år och har under den tiden gett en avkastning på 258%, vilket resulterar i en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på 15,2%. Det här garanterar ju naturligtvis inte att Avanza Global kommer att leverera exakt samma avkastning i framtiden men det ger i alla fall en fingervisning. Som jämförelse kan vi ta indexet Morningstar Developed Markets Target Market Exposure Paris Aligned Benchmark Select som Länsförsäkringar Global Index följer. Här kan vi se att det index som Avanza Global i framtiden kommer att spegla (lila färg i graf) historiskt har presterat marginellt bättre än det index som Länsförsäkringar Global index följer (rött i graf) med en avkastning sedan start på 258% (15,2% CAGR) mot 240% (14,57% CAGR) under samma tidsperiod. 

En annan jämförelse som kan göras med just Länsförsäkringar Global index är avgiften. Avanza meddelar i samband med flytten att man inte kommer att höja fondavgiften som ligger på rekordlåga 0,09% som är hela 61% billigare än Länsförsäkringars avgift på 0,23%. Dessa två faktorer, avgiften och den historiska skillnaden i avkastning, gör valet mellan dessa två fonder enkelt för mig, även om Länsförsäkringar har ett lite bredare index med 1228 innehav. Får jag en avkastning som dubblar mina pengar vart 5:e år till marknadens lägsta globalfond-avgift så är jag nöjd. Med det sagt så skulle jag helst vilja ha en Global indexfond som ger utdelning i pengar, läs gärna mitt inlägg om Storebrand Global All Countries B Sek, men i den fonden kan man än så länge bara investera med en startsumma på minst 100K, och så mycket pengar har jag aldrig haft liggandes arbetslösa. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Mitt första decennium med Industrivärden.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

Investmentbolaget Industrivärden är ett av de första bolagen jag valde att investera i och det ligger fortfarande tryggt i min portfölj. Den 29:e Maj 2013 köpte jag mina första aktier, 43 stycken INDU C för 117,80 kronor styck, efter att ha läst boken om Aktiestinsen och hans rekommendationer att investera i Svensk industri. Det har visat sig bli en bra affär. Elva år senare och med åtskilliga inköp och återinvesteringar i bagaget sitter jag kvar som nöjd aktieägare i bolaget och Industrivärden utgör nu hela 22% av min portfölj med ett värde på 362 000 kronor. Det börjar med en tegelsten och slutar med en mur. Dags att titta på hur bolaget har presterat under den här tiden.

Industrivärden (reklamlänk) är ingen aktieraket, det är en påse med stora svenska industribolag och bank som tuggar på i dom flesta väder. Det är långtråkigt, osexigt och stabilt, precis som jag vill ha det. I år firar Industrivärden 80 år och till exempel klassikern Ericsson har varit med i portföljen sedan starten 1944. Förut ägde jag flera av innehaven separat, Handelsbanken, Sandvik och Skanska, men efter en storstädning i portföljen valde jag att reducera antalet innehav i portföljen och lägga pengarna i Investmentbolaget istället.

Sedan Industrivärdens börsnotering 1945 har A-aktien genererat en totalavkastning om cirka 2 700 000 procent. Det ger en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på 13,79%, en helt okej för en sådan lång tidsperiod skulle jag säga. De senaste 10 åren har Industrivärden levererat en genomsnittlig årlig totalavkastning på 13,83% och för de elva år som jag varit med på resan är den siffran 13,53%. Det är bättre än index även om det inte är någon skräll, och sämre än till exempel mitt största innehav Investor som under samma tidsperiod dammat iväg med hela 20,2% per år i snitt.

Industrivärden är även en stabil utdelare även om det inte är någon aristokrat, sedan 1987 har man delat ut pengar varje år med några få sänkningar på vägen förutom 2020 (räkenskapsåret 2019) då man höll inne utdelningen på grund av effekterna från pandemin. I övrigt klirrar det in pengar stabilt varje år även om direktavkastningen är ganska låg. Här är utdelningarna för de senaste 10 åren: 

Precis som med ovannämnda Investor så ser jag Industrivärden lite som en (något smal) sverigefond med ett gäng stabila pjäser till måttlig risk och med rimlig avkastning. Tillsammans med de två andra investmentbolagen samt en svensk och en amerikansk indexfond sover jag gott om natten även om andelen i portföljen är hög. Jag är glad att jag tog rygg på Aktiestinsen och lade en slant på svensk industri, om den håller om än hälften så länge som den gjort hittills så kommer jag att bli en glad pensionär. 

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K 

Mitt största innehav, "fonden" Investor.

 

Det här inlägget innehåller reklamlänkar till Avanza.

När jag började investera på börsen för första gången i mars 2013 så kostade en aktie i Investor i runda slängar 180 kronor och direktavkastningen låg ungefär som nu kring 2-3%. Det tyckte jag var för dyrt och istället landade valet bland andra på investmentbolaget Ratos som då cirkulerade i spannet 50-60 kronor och med en direktavkastning på runt 5%. Det såg i mina ögon ut som en mycket bättre investering. Det skulle med tiden visa sig bli en dyr affär och alldeles för sent skulle jag inse att en aktie kan vara billig för 500 kr och dyr för 50 kr. Men bättre sent än aldrig, sedan 2018 har jag byggt upp mitt innehav i Investor som nu är mitt största innehav på cirka 27% av portföljen i skrivande stund. Hade jag från start lagt många av (eller alla) mina pengar i detta investmentbolag istället för andra alternativ så hade min portfölj varit betydligt tyngre än vad den är idag. Om det och varför jag egentligen vill gå all in på Investor ska dagens inlägg handla om.

Investor (reklamlänk) är Sveriges äldsta och mest framgångsrika investmentbolag, sett till tiden som de varit verksamma, alla bolag de varit med om att utveckla och såklart avkastningen. Likaså är det min absolut bästa investering hittills. Historien om Wallenbergsfamiljen och Investor är väldigt intressant och jag kan varmt rekommendera flertalet böcker som skrivits om detta imperium. Lång historia kort så grundades Investor 1916 efter en avknoppning från Stockholms Enskilda Bank (numera SEB som också finns i min väska) och idag kontrollerar Wallenbergarna indirekt en tredjedel av Sveriges BNP med sina innehav. En koloss i svenskt näringsliv med andra ord.

Investor har historiskt gett en betydligt högre avkastning än svenska SIX Return index, både under långa och kortare tidsperioder. Om vi jämför avkastning sedan 1987, som är det längsta man kan backtracka totalavkastningen på Investors hemsida, så har investmentbolaget levererat 22 000% i totalavkastning vilket ger en CAGR på 15,4% per år. Ser vi till de senaste 20 åren så är siffran ännu högre, 17,9% CAGR mot Six Return Index 11,7%. Inte nog med att Investor presterat bättre än index varje enskilt år under denna tidsperiod, när börsen backar så backar Investor betydligt mindre. Det sämsta kalenderåret för både Investor och Index de senaste 20 åren var 2008, då tappade Investor 20% medan index närmade sig det dubbla på hela -38%. 

Om Investor under de nästkommande 20 åren skulle leverera samma totalavkastning som de gjort de senaste 20 åren så skulle mitt nuvarande innehav på 435 000 kronor vara värt cirka 2,2 miljoner om 10 år utan att investera några nya pengar. På 20 år skulle innehavet väga närmare 12 miljoner under samma förhållanden. Hissnande siffror i form av en gigantisk snöboll. 

Vad får man då om man köper Investor? Portföljen är uppdelad i tre affärsområden. Den noterade portföljen som innehåller tretton bolag, den onoterade portföljen genom dotterbolaget Patricia Industries som innehåller elva bolag och investeringar genom riskkapitalbolaget EQT där man genom deras direkta investeringar och fonder får exponering mot hundratals olika bolag världen över. Detta gör att jag tycker att man kan se och behandla investmentbolaget Investor ungefär som en fond. En fond som är bredare än många svenska indexfonder, som har lägre förvaltningsavgift (cirka 0,1%) och dessutom historiskt har gett avsevärt bättre avkastning.

Nog om detaljerna, det finns många bloggare som skriver bättre och mer detaljerade inlägg om Investors innehav än detta, till exempel kan jag med glädje rekommendera detta klassiska inlägg av Utdelningscyklisten även om det har några år på nacken. Nu istället över till anledningen varför jag skriver detta inlägg. Jag har under tiden som jag sett Investor växa i portföljen samtidigt lapat i mig så mycket jag kan om både bolaget och stiftelserna som styr farkosten. Det är ju nämligen inte Jacob Wallenberg och hans två bröder Marcus och Peter som äger Investor, utan stiftelser, som ska säkra att alla tillgångar förvaltas på ett professionellt sätt under kommande generationer. Det är ju inte brist på förmögna familjeimperium som gått åt skogen på grund av bristfällig skötsel och slöseri genom tiderna, men här tycker jag Wallenbergarna har lyckats bra med sin planering då familjen i snart 200 år utan undantag varit en pelare i svenskt samhälle och näringsliv. Även om likheten mellan min egen familj och Wallenberg är obefintlig så vet jag av egen erfarenhet att det räcker med en generation för att göra slut på pengarna. 

Jag har många gånger tänkt högt att "en dag kommer jag att stå där och säga, jag skulle ha gått all in på Investor". Det är absolut en möjlighet att det blir utfallet även om det kanske skulle vara lite för riskfyllt. Men är det verkligen så stor risk att se Investor som en fond och låta det utgöra en ovanligt stor del av portföljen? Frågar man Sveriges snålaste man, Günther Mårder, så kommer Investor att finnas där även om 100 år. Före detta VD för Investor, Johan Forssell började köpa aktier i Investor när han började sin resa på bolaget 1997, nästan 30 år senare har hans innehav vuxit till dryga 90 miljoner. Förutsatt att han inte har en gigantisk aktieportfölj där 90 miljoner bara motsvarar en normal riskandel så är han nog inte speciellt diversifierad utöver den diversifiering som Investor redan erbjuder. Själv säger han att han ligger tung i Investor och att han kommer att fortsätta med det även nu efter sin avgång. Det känns nästan som lite hybris från min sida att tänka att detta imperium skulle falla just under de 20-30 år som jag kommer att vara verksam på börsen:) 

Ja, det är en hög grad konfirmeringsbias i det jag skriver, även om jag egentligen är fullt medveten om att man inte ska lägga alla ägg i samma korg så kan jag inte låta bli att ofta tänka att Investor är den enda aktien man behöver. Jag har inte för avsikt att sälja några av mina innehav och kommer således inte att göra slag i saken och gå all in, men jag månadssparar flitigt i Investor sedan länge och ser det mer och mer som en fond som kommer att få växa fritt i storlek i min portfölj. Om det är rätt eller fel får tiden utvisa, men jag skulle inte bli förvånad om jag står där om tjugo år och muttrar för mig själv, "vad var det jag sa?".

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna. 

/K

Börsen rasar, småspararen betalar.

 

Jag hade turen att tidigt i min resa på börsen snubbla över historien om Lennart "Aktiestinsen" Israelsson och kort därefter Spiltans VD, Per H. Börjesson. Två långsiktiga gubbar med liknande strategi som jag till stor del har att tacka för mina framgångar på aktiemarknaden. Tillsammans så lade dom grundstenarna till min egen strategi som gett mer än gott resultat. Utöver det självklara att vara långsiktig så är det speciellt två lärdomar från dessa herrar som sticker ut mest och som utan tvekan varit mig till störst hjälp på vägen. Att inte lyssna på "experter" som Lennart brukade säga, och Börjessons uttalande; "transaktioner är finansvärldens modersmjölk". Med det kommer man långt. 

Om du hade frågat mig för några år sedan vilka mina bästa tips är för att lyckas på börsen så skulle jag nog ha sagt det klassiska att vara långsiktig, att spara varje månad och att inte sälja när börsen kraschar. Det gäller så klart fortfarande men är det något konkret tips jag skulle ge för framgång på börsen så är det att inte lyssna på ekonomipressens nyheter. Nu har börsen backat några procent senaste veckan och genast så är tidningarna fulla av domedagsrubriker och "experter" som spår framtiden i sina spåkulor. Man säger ingenting konkret, det går ju nämligen inte eftersom ingen (inte ens "experterna") kan se in i framtiden, men man sår små frön av oro och rädsla bland småspararna, och på börsen så är rädsla lika med ökade intäkter. 

Sedan år 1870 så har den svenska börsen (SIXRX-index) levererat en genomsnittlig årlig totalavkastning (CAGR) på cirka 9%. Det betyder att du får cirka 9% avkastning i snitt per på dina investerade pengar över en längre tidsperiod. Tittar man på det amerikanska indexet S&P500 så ligger den siffran på 10,26%. Båda alternativ är mer än tillräckligt för att bli miljonär. Under denna tidsperiod som innehåller alla ekonomiska kriser, konflikter och krig som du någonsin har hört talas om så har börsen fortsatt leverera avkastning, trots alla nyheter och "expertråd". 

Det är enkelt att bli miljonär på börsen, om man klarar av att hålla det enkelt. Köper man månadsvis aktier i några av de stora investmentbolagen och några breda och billiga indexfonder och kan motstå lockelsen att sälja och springa när börsen rasar så blir man med tiden miljonär, svårare än så är det inte. Gillar man att hålla på med enskilda aktier så är det också ett bra alternativ för den som har intresset, men inget av ovanstående alternativ kommer att ge bättre avkastning genom att lyssna på skrämselpropaganda från en ekonomiblaska. 

Jag har sedan starten köpt aktier och fonder varje månad utan att bry mig om börsen är hög eller låg, vem som är president i Amerika eller vilken kris som pågår för stunden. Min portfölj består till största del av investmentbolag och indexfonder som ger utdelning, med en sådan portfölj behöver man inte bry sig. Jag pytsar in pengar blint varje månad, år efter år och får min belöning för det. Nästa vecka kan det hända att börsen fortsätter upp, eller rasar vidare nedåt. Jag struntar i vilket. Med Stinsens och Börjes ord ringande i huvudet fortsätter jag köpa mina andelar av framtida frihet varje månad medan den långsiktiga trenden ger mig den enda nyhet jag behöver, det går sakta men säkert uppåt.

God avkastning på er, vi ses bland miljonerna.

/K